Sverige styr inte hur vinden i världen blåser
Världen går mot ljusare ekonomiska tider, enligt OECD och IMF. Men sett till vilka aktörer som finns i världen så är det inte Sverige som styr var vinden blåser, skriver Johan Schück.
Världsekonomin växer. Åtminstone om man lyssnar till två av de mest etablerade prognosmakarna när det gäller den globala ekonomin har just kommit med framtidsbedömningar. Det är OECD, industriländernas samarbetsorganisation med säte i Paris, och Internationella valutafonden, IMF, i Washington.
Spådom: global tillväxt på tre procent
Skillnaderna är mellan prognoserna är små och grovt kan man säga att både OECD och IMF spår en global BNP-tillväxt på tre procent per år mellan 2024-2025. En måttlig, men inte obetydligt tillväxt.
Men det är också värt att titta särskilt på några viktiga ekonomier:
Indien, som ju numera också är världens mest befolkningsrika land, har också den högsta tillväxten bland större länder. Den indiska BNP-ökningen väntas bli över sex procent per år, även om uppgången börjar från låg nivå.
Kinas tillväxt har tappat tempo och kommit ner under fem procent. Den kinesiska ekonomin går igenom en kredit- och fastighetskris, samtidigt som landets stora exportsektor har svårt att hitta tillräcklig efterfrågan på världsmarknaden.
Andra så kallade tillväxtländer gör knappast skäl för namnet. Det gäller Brasilien, Sydafrika och Ryssland, som tillsammans med Kina och Indien har gått under namnet Brics. Deras råvaruinriktade ekonomier är vanskötta och hämmas av korruption, i Rysslands fall även av ett förödande krig.
Bland dessa tillväxtländer är Kina, med dess starka exportindustri, det enda som på bredden kan ta upp kampen med USA eller Europa.
USA har alltjämt en dominerande ställning i världsekonomin och håller en högre tillväxttakt än länderna i Europa. USA-ekonomin utmärker sig av en hög innovationstakt, rörlig arbetsmarknad och flexibla finansmarknader. Det spelar större roll än landets stora sociala klyftor och utanförståendeskap.
Europa får det allt tuffare
Europa har svårt att tävla med detta, trots ansträngningar att stärka EU-samarbetet. Ökad europeisk handel och integration har varit till stor hjälp, men har ändå inte räckt för att skapa nog med tillväxtkraft. Skillnaderna mellan många av EU-länderna förblir stora och känslan av gemenskap är inte särskilt stark.
Skillnaden märks genom att USA väntas få en BNP-tillväxt på cirka två procent under 2024–2025, medan euroländerna får cirka en procent. En orsak är att USA har varit snabbare än EU-länderna att återhämta sig efter pandemin. Produktionsfallet var stort på båda håll, liksom inflationen. Men amerikanska beslutsfattare har visat större förmåga att möta problemen än européerna.
Den globala situationen präglas dock av mycket annat än enbart ekonomi. Mycket handlar nu om geopolitik som Rysslands angrepp mot Ukraina och kriget mellan Israel och Hamas. Hoten är många, däribland en kinesisk invasion av Taiwan. Makt utövas med militära medel, men också genom informationskrig.
Politikernas verklighet
Åtskilligt i denna situation är svårt att förutsäga. Krig och kriser gäller ofta inte direkt ekonomin, men får ofta ekonomiska kostnader. Men mot detta står positiva möjligheter till utveckling genom minskade konflikter, tekniska framsteg och ekonomiska reformer.
Sverige är en liten aktör i det globala sammanhanget, men detta är den ekonomiska verklighet som möter svenska beslutsfattare under de närmaste åren. Det kommer ofta bort i debatten, där det kan låta som om mycket avgörs på vår hemmaplan. Så är det inte, om någon nu tror det.
Inte konstigt att Pierre Schori känner sig obekväm på rätt sida av historien
Kommer Ursula von der Leyen att väljas och vilken politik väntar?
