Tummen upp för föräldralediga statsråd
FAMILJ. Statsråd ska kunna vara föräldralediga som andra förvärvsarbetande, har regeringen föreslagit, och flertalet remissinstanser gillar förslaget som kan ge föräldralediga statsråd 117 000 kronor i månaden.
Som Altinget tidigare har berättat kan ministrar i dag inte vara föräldralediga. Men regeringen vill ändra på det. Utredaren Sten Heckscher har därför föreslagit att statsråden ska få 90 procent av arvodet vid föräldraledighet. I dag är arvodet på 130 000 kronor, vilket skulle ge en föräldraersättning på 117 000 kronor i månaden (statsministern har dock högre lön och skulle därmed också få högre föräldraersättning).
LÄS OCKSÅ: Föräldraledigt statsråd kan få 114 000 i månaden
Visserligen skulle ersättningen från Försäkringskassan vid samma lön vara drygt 28 000 kronor i månaden. Men utredningen jämför med tjänstemännen på Regeringskansliet som får förstärkt föräldrapenning och kommer fram till att det motsvarar cirka 90 procent av lönen.
Positiva tongångar
Utredningen har nu varit ute på remiss och tongångarna bland remissinstanserna är överlag positiva, alternativt att de avstår från att svara då de anser att det handlar om regeringens inre angelägenheter.
Inspektionen för Socialförsäkringen, ISF, anser att det är ”rimligt att man inför en regel om minskning av arvodet vid frånvaro som inte är tillfällig och att den regel som föreslås ingår i samma regelverk som övriga regler om ersättning till statsråd”.
Försäkringskassan och Pensionsmyndigheten har inte heller något att invända mot förslaget.
TCO och Arbetsgivarverket är exempel på tunga remissinstanser som avstår från att svara.
Statsvetare kritisk
Torbjörn Larsson, docent vid Statsvetenskapliga institutionen vid Stockholms universitet, har tidigare kommenterat utredningen. Han är kritisk till förslaget då det innebär att ett annat statsråd går in och vikarierar för det föräldralediga statsrådet.
”Utredningen lyfter fram att vissa konstitutionella frågor rörande det lediga statsrådets ansvar, främst i förhållande till riksdagen, kan vara problematiska. Det kan också ifrågasättas om inte utredningen underskattar problemet med att låta andra statsråd temporärt vikariera för varandra, eller problemet med att utnämna ett nytt statsråd för en mycket kort tid.”
Larsson anser att utredningen borde ha sett över möjligheten att statsministern temporärt entledigar det statsråd som vill vara föräldraledigt och i stället tillfälligt utnämner det aktuella statsrådets statssekreterare till statsråd. ”Det skulle lösa en hel del av de konstitutionella problemen. Statssekreteraren har uppenbarligen bättre kännedom om sakfrågorna och kunskap om beredningsprocesserna inom departement än någon kollega i regeringskretsen eller någon utanför.”