Var ska de hitta sex miljoner ton i minskade utsläpp?
(Foto: Håkon Mosvold Larsen / NTB scanpix / TT)
Det transportpolitiska klimatmålet ska se till att Sveriges största kvarvarande utsläppssektor gör sitt. När nu även fler partier sätter långsiktiga frågetecken på det centrala medlet för att nå dit, blir det därför spännande att se vad de kommer fram med som alternativ.
Den som följde trafikutskottets utfrågning tidigare i juni om hur transportsektorn ska nå det transportpolitiska klimatmålet till 2030 fick ta del av en hel del matnyttigt.
Bland annat flera inspel om reduktionsplikten, som står för lejonparten när det kommer till att leverera mot målet som sju partier i riksdagen står bakom. Det var därför inte så konstigt att samma sju partier röstade för nivåerna för nästan exakt ett år sedan.
Just nu sitter Energimyndigheten och räknar på hur stort utsläppsminskningsansvaret för drivmedelsförsäljarna behöver vara för att pusslet ska gå ihop. Men det är inte oväntat att luckan som reduktionsplikten behöver stå för fortsatt kommer att ligga runt fyra-fem miljoner ton koldioxidekvivalenter Co2e/år framåt 2030, enligt de uppgifter som Altinget fått fram.
En svårsmält kalkyl
Men gapet blir än större om M+KD+SD får som de vill i sina utspel, när de nästintill samlat föreslår att reduktionsplikten i stället ska sänkas till EU:s minimikrav. Då återstår nämligen runt sex-sju miljoner ton Co2e/år, som då ska levereras på annat håll. (se figur 22 här).
Det är i storleksordningen nästan lika stora utsläpp som jordbruket står för i dag.
– Det är inte vilken pjäs som helst som diskuteras här i huset, sa Klimatpolitiska rådets kanslichef Ola Alterå, tidigare C-statssekreterare, under utfrågningen i riksdagen.
Han fortsatte med en tydlig pik:
– Om man är överens om målen så är det klart att – om man vill punktera det styrmedel som ger de stora utsläppsminskningar – så faller kravet tungt på att ha förslag på andra områden.
Elektrifiering och skrotningspremier
Så, vilka förslag är det då som partierna för fram? SD står inte bakom transportmålet, så det partiet lämnas därhän. Men både KD och M har vissa egna initiativ på området.
Problemet är dock att inget av förslagen ser ut att ha den sprängkraft som krävs för att just minska utsläppen i det befintliga transportsystemet, som ändå beräknas till stor del rulla fram till 2030.
KD trycker på elektrifiering, men resonerar också kring andrahandspremier för att minska elbilsexporten, och diskuterar även skrotningspremier. Talespersonen Magnus Jacobsson har dock medgett i en intervju med Altinget att han själv har svårt att se hur målet ska nås med deras politik.
Saknas ett fullödigt svar
Men hos M, som i stället pekar på att ökad elektrifiering i sitt paket som svar för sänkt reduktionsplikten, är det svårt att se hur det ska påverka befintlig flottas fortsatta utsläpp.
Altinget har i veckan sökt moderata företrädare för att just ställa frågan som Alterå lyfter fram, men har fått som svar att ingen representant kan ställa upp på intervju.
Pumpsnyftande och politisk acceptans
Från kritiker till partiernas utspel talas det om ”pumpsnyftande”, som ökar beroendet och utsläppen av fossila bränslen och eldar på klimatkrisen, samtidigt som man slår undan benen för inhemska investeringar i nyproduktion.
Från förespråkarna pekas det på de generella, men också biodrivmedelsprisernas prisuppgångar som slår hårt mot plånböcker och balansräkningar, och att politiken måste ha acceptans.
Så, återstår att se vad som läggs fram. Det är inte så att det saknas tankar på området. Det fick den som lyssnade på ovan nämnda utfrågning inspiration till. Uppmaningarna till att se mer på de två andra ”benen” i transportmålsbygget är flera.
Stiltje inte att vänta
Vi lär nog därför oavsett valresultat gå in i en mandatperiod med ytterligare styrmedelspolitiska reformer på området. Det signalerade i alla fall Anders Hansson, M-ledamot och ordförande i trafikutskottets arbetsgrupp för uppföljning och utvärdering under utfrågningen.
– Jag garanterar att vi fortsatt kommer att jobba med detta intensivt under de kommande åren.
Det brinner i knutarna, på flera håll. Om åtta år ska vi vara där.
Ett odramatiskt slut på en dramatisk mandatperiod
Ulf Kristersson voltar med skruv in i valrörelsen
