Efter den slopade reduktionsplikten – regeringen vill köpa utsläppskrediter från EU-medlemmar
Regeringen förbereder sig för att inte klara utsläppsmålen i LULUCF. Nu får Energimyndigheten i uppdrag att köpa utsläppsrätter – för pengar som tidigare gått till internationella klimatåtgärder.
Under perioden 2021-2025 så får inte kolsänkan i EU:s medlemsländer minska. Men om den gör det, så kan ett medlemsland ändå lösa ut situationen genom att köpa utsläppskrediter från andra länders kolsänkesektor och från den icke-handlade utsläppssektorn.
Ny preliminärdata planeras snart att publiceras, för att ge en tydligare bild av hur kolsänkebudgeten under dessa år ser ut att gå ihop. Men redan förra året varnade Naturvårdsverket för att kolförrådet i växande skog inte ökade i lika hög takt som tidigare.
{{toplink}}
Nu föreslår också regeringen i budgetpropositionen att Energimyndigheten ska börja köpa in enheter från andra EU-länder.
– För att det ska finnas en möjlighet om inte Sverige når sina mål, så har regeringen öppnat upp för att i tid kunna inhandla enheter, säger Malin Kanth på Naturvårdsverket, som ansvarar för kolsänkeinventariedatan på myndigheten, och tillägger:
– Man ser om sitt hus, för att vara redo.
Fem miljoner ton i tappad sänka under ett år, som det varnades för under förra året, måste enligt EU-reglerna i första hand kompenseras av ökningar totalt i sektorn under de andra åren. Men om trenden fortsätter, så gäller det att vara redo för att ta till de andra metoderna.
Och sett till regeringens budgetproposition, så ser det ut som att finansdepartementet oroas för att kalkylerna inte kommer att gå ihop.
Minskar potten till internationella insatser
För att finansiera inköpen av inom-europeiska utsläppsrätter kan pengar tas från ”Insatser för internationella klimatinvesteringar”.
Energimyndigheten har också redan fått utökad bemyndiganderam med 450 miljoner kronor, och kan nu spendera 1,5 miljarder på inköp av enheter framöver.
Men där potten tidigare bara gått till klimatinsatser utanför unionen, gör budgetförslaget på inomeuropeiska enheter att det inte är lika säkert att tillskotten faller ut på det sätt som det presenterades av klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari (L) i somras.
Backup-planen föll av Tidöpolitiken
Debatten om den så kallade ”no-debit-regeln” och hur Sverige skulle nå denna, gick också högt när den så kallade Lulucf-förordningen implementerades och förhandlades fram 2016-2020.{{toplink}}
En lösning som partierna landade i för att inte jord- och skogsbruket skulle hamna i skottgluggen och drabbas av exempelvis ett ”avverkningtak” var att ha en backup. Denna skulle uppkomma genom att det samtidigt byggs upp ett överskott i andra utsläppssektorer som skulle kunna användas för att lösa ut kolsänkebalansen.
Men efter att Tidöpartierna aviserat att framför allt minska reduktionsplikten och sänka drivmedelsskatterna, så blir problemet ett annat. Det kommer troligen inte att finnas några enheter från den icke-handlade svenska sektorn att balansera räkningen med, när avstämningen för insatserna fram till 2025 sker 2027.
Varning för ”chicken race”
Samtidigt är det enligt Altingets uppgifter inte den lättaste övningen som Energimyndigheten får. För Tyskland har också aviserat att man ligger risigt till, och fler medlemsländer väntas ge sig ut på jakt för att få ihop sina nationella utsläppskalkyler.
– Vi har inte hunnit analysera uppdraget än, meddelar enhetschefen Sandra Lindström.
Hittar Energimyndigheten ingen säljare, återstår att göra hemläxan på hemmaplan - och faktiskt ta till styrmedel som minskar utsläppen eller ökar kolsänkan - eller att hamna i EU-domstolen.
Samtidigt är 2030-målet för unionen att kolsänkan också ska öka från cirka 225 miljoner ton till 310 miljoner ton, vilket inte blir lättare när det redan nu höjs varningsflagg på flera håll.
Men det kan finnas en bubblare.
Nya tag för naturliga störningar
För efter att Kyotoprotokollet avslutats, har EU inkluderat regler för hur naturliga störningar för hur stormar, skogsbränder, granbarkborreangrepp och andra så kallade ”naturliga störningar” ska beräknas och på så vis påverka kolsänkeinventarierna, i sitt regelverk.
Men fortsatt finns det flera frågetecken, och Naturvårdsverket har lämnat flera förslag på hur regeringen bör gå vidare i frågan.
– Det är bara Kanada och Australien som har applicerat den här metoden under Kyoto, på grund av de många bränder som de haft. Men i EU valde inget land att använda sig av mekanismen naturliga störningar tidigare, säger Malin Kanth till Altinget och fortsätter:
– EU-kommissionen behöver därför ta fram en handbok och manual för att förtydliga hur beräkningarna ska ske för att hjälpa medlemsländerna att ta fram dessa beräkningar vid behov.
Bland annat vill Naturvårdsverket se att Riksskogstaxeringen får ett stärkt anslag för att ta fram årliga data som kan användas, och att myndigheten tillsammans med Skogsstyrelsen och SLU ska få närstudera EU-kommissionens handbok som väntas komma till årsskiftet i frågan.
Altinget har sökt klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari för en kommentar, men de har inte återkommit innan publicering.
Orsaborna får rösta i EU-valet – och om vindkraft
EU-parlamentet rustat för strid om ny medielag
