Energinätsförhandlaren: Bättre för helheten med sammankoppling

En fråga som lyfts upp på den svenska elprisdebatten är om det fortsatta sammankopplingen av elnäten verkligen är önskvärd, när priserna i grannländerna då kan leta sig in också på den svenska marknaden.

Vänsterpartiets företrädare tycker att fokus istället borde vara att prioritera nationell lagring och produktion, framför överföringskapacitet, i avvaktan på att produktionen byggts ut i grannländerna. 

Men den sortens resonemang köper inte Erik Bergkvist, som företrätt den socialdemokratiska partigruppen i förhandlingarna om det transeuropeiska energiinfrastrukturregelverket TEN-E, som avslutades innan årsskiftet.

– Jag tycker att det är kortsiktigt. För vi vet energisituationen idag, men vi vet inte imorn hur produktionen och utbyggnadsplanerna blir, och inte heller hur vädret blir. Det som vi har väldigt mycket tillgång av, vattnet, kanske vi inte har lika mycket av alltid framöver. Så att säga utifrån en ögonblicksbild idag hur vi ska ha det framöver blir inte riktigt seriöst.

– Sedan, det andra är att vi ser att det blir bättre för helheten om vi kopplar oss samman. Om varje land alltid ska vara självförsörjande, så måste de ha en rejäl överkapacitet i energiproduktionen. Det blir dyrt. Så även om Sverige är nettoexportör idag, så måste vi tidvis importera när det är riktigt kallt.

Men vad säger du till väljare i din hemmaregion, Västerbotten, som är frustrerade för att de anser att de inte ska behöva stå för grannländernas energikonsumtion och vara ett så kallat ”batteri” för dem?

– Vi har en energimarknad och där köper vi och säljer energi. Vi har haft väldigt mycket energi vilket är bra. Nu är planeringen att bygga ut industrin i norr, vilket gör att vi kommer att öka efterfrågan rejält. Det finns ju även utbyggnadsplaner för det, samtidigt som det finns utbyggnadsplaner i exempelvis Tyskland för att möta deras växande behov. Vi har ju även överföringsförluster vid transporterna också, så jag tycker att vi ska bygga ut produktionen överallt, säger Bergkvist till Altinget och fortsätter:

– Jag tror att vägarna framåt är dels att vi får mer lokal nytta där energiproduktionen byggs ut, genom ersättning för utbyggnaden. Dels att vi bygger mer havsel.

Kring havsvinden bestämde ni ju flera saker, och bland annat diskuterades det att sammankopplingen skulle stimuleras särskilt om utbyggnaden skedde mellan flera länder. Hur landade ni där?

– Vi tog inte alla skrivningar rakt av, däremot diskuterades det hur vi ska göra det här så lätt som möjligt. EU-kommissionen pratade om att det skulle vara endast en plats där man gjorde ansökningarna, men det ville inte länderna gå med på eftersom man vill behålla möjligheten till tillståndsgivning. Men då pratade vi istället om att det ska vara en så kallad ”one port”, där du inte ska behöva prata med mer än en myndighet, och att vi delar upp ansvaret mellan varandra.

Kommer vi se någon konkret skillnad framöver i Sverige kring de projekt som kan vara aktuella här, till följd av de regler som ni kommit överens?

–  Det får vi se, det är upp till dem som vill söka projekt. Men man kan väl säga att TEN-E blir än mer fokuserad på den typ av energi som Sverige både producerar och vill konsumera. Det vill säga förnyelsebar grön el.

Vad blir det egentligen för gas i näten?

Fokuset i paketet ligger på utbyggnad av elnät från förnybar produktion, men i andra hand ska det byggas ut gasnät som ska användas till grön vätgas. Men samtidigt saknas det gränsdragningar i regelverket kring att gasnäten ska användas till just förnybar vätgas.

– Det som står klart är att det ska vara fossilfritt. Det är det som utfasningen handlar om, näten ska vara redo för ren vätgas från 2029. De inblandningsprojekt som nu ska få grönt ljus måste vara redo för att bära bara vätgas 2029, och det är en lite dyrare infrastruktur än vanliga nät.

Men ansvariga EU-myndigheten ACER menar ju att det inte kommer att finnas någon grön vätgasproduktion som kan fylla upp gasnäten till 2029. I praktiken låser vi väl då in oss fortsatt i fossilberoende då?

– Där gör vi därför en annan analys. Tittar vi på elektrolysprojekten så kommer det att finnas vätgas. Men det vet vi ju inte säkert, utan det är upp till marknaden att producera det.

Men att bara ställa krav på att saker ska vara kompatibla, det innebär ju inte att man stänger dörren helt till det andra?

– Vi stänger dörren till gemensamma investeringar i fossilt. Då vet de ju att det är det som gäller när de ska restaurera näten exempelvis. Min bedömning är det kommer att ske en övergång till grön vätgas, förutsatt att vi får till marknadsincitamenten, och det sker främst på annat håll i lagstiftningsarbetet, inom exempelvis gaspaketet och utsläppshandeln. Nu är det tydligt att, ska de få pengar för projekten, så är det detta som är inriktningen.  

Ni har enats kring att gasnätsutbyggnad är OK med ”inblandningskrav för förnybart innehåll”. Men jag kan inte se några siffersatta mål på hur mycket förnybart det ska in. Räcker det inte då att blanda in säg 0,1 procent förnybart och därmed ändå kunna få grönt ljus för att få EU-stöd? 

– Nej, men där hade vi en stor diskussion. Det finns exempelvis ingen definition om vad som är ”lågutsläpps”-gas hos oss. Men det är sagt att det kommer att komma en definition på det, och andra viktiga termer, i andra delar i Fit-for-55-paketet.

 

Får fossilgasen för mycket att säga till om?

Samtidigt kritiseras överenskommelsen från Global Witness för att ge fortsatt mycket makt till fossilgasintressen i arbetet med att ta fram projekt som ska subventioneras. Den beskrivningen köper dock inte Bergkvist.

– Nej. Det är viktigt att vi har både företrädare för de som bygger ut gas- och elledningar, för det är ju inte EU-parlamentet som ska genomföra projekten, utan dem. Men det vi har sett är transparensproblem, där det har varit otydligt hur man kommer fram till de olika projekten som föreslås. Det är något som vi lagt mycket tid på att få till mer öppenhet kring. Därför har vi bland annat stärkt rollen för det nya klimatrådet att ge sig in i processen, och sedan har ACER fått en roll att hålla ihop det här, för att öka transparensen. Så jag håller inte med om att vi ger dem för mycket makt, däremot håller jag med om bakgrunden, att transparensen behöver bli bättre.

Tar EU-kommissionen över ambitionströjan?

Vissa analyser av överenskommelsen om TEN-E drar slutsatsen att det främsta spänningsfältet i kommande lagstiftningsförhandlingar kommer att vara att ”försvara ambitionen” i EU-kommissionen:s förslag i den Gröna given, i och med att slutöverenskommelsen gav mer lättnader till fossilt än vad ursprungsförslaget föreslog.

Erik Bergkvist delar dock bilden av att EU-parlamentet inte längre ser ut att ta den ”progressiva” rollen som de brukar i lagstiftningsförhandlingar, där de pressar på ministerrådet och kommissionen till högre klimat- och miljöambitioner. Däremot håller han med om att utvecklingen i det enskilda TEN-E fallet var sån att kommissionens förslag var ambitiösare.

– Det får vi se. Det kommer olika områden där EU-kommissionens förslag ibland kommer att vara mer ambitiösa. Men jag är samtidigt exempelvis lite nyfiken på de senaste taxonomiförslaget om gas- och kärnkraft, där det är frågan om EU-parlamentet verkligen kommer att köpa det. Däremot, det är viktigt att EU-kommissionen ser till att hålla i riktningen, så att det inte blir olika tider för utfasning och annat, säger Bergkvist och fortsätter:

– Men jag tror inte att man kan generalisera rakt av och säga att de alltid kommer att vara ambitiösare. Det är ju egentligen kommissionens roll att vara ”den ärliga mäklaren” som ska hitta kompromisser mellan lagstiftarna.

Fokus nu: Grönt eller rött ljus till konkreta projekt

Nu ska Bergkvist leda arbetet när S&D sätter ner foten kring hur de ser på femte PCI-listan, som baseras på tidigare TEN-E regelverket och som bland annat inkluderar utbyggnad av 20 ytterligare gasnät.

Det talas om att EU-parlamentet kan pressa fram en uppdaterad femte lista utifrån ert nya regelverket, om ni röstar nej nu. Är det aktuellt för S&D?

–  Jag har börjat kolla det lite grann. Och det var ju samma diskussion kring den fjärde listan. Men tyvärr verkar det inte möjligt. Det hinns inte med att plocka in nya projekt innan vi ska besluta om nästa lista om två år, det tar en så lång tid att bygga dem.

Kommer jag att få ett annat svar om jag kontaktar den gröna gruppen?

– De har ju redan deklarerat att de kommer att rösta nej. Men våra diskussioner pågår, och vi har inte satt ner foten. Till den sjätte listan kommer projekten att vara helt fossilfria, utifrån vår överenskommelse. 

{{toplink}}

jacob@altinget.se