EU stoppade utsläppshandelsdeal: ”Bättre ingen, än dålig deal”
(Foto: Henrik Montgomery / TT, Energimyndigheten)
Oro för att för lösa tyglar skulle leda till att tidigare problem upprepas ledde till att bland andra EU stoppade en överenskommelse om ytterligare regler för hur Parisparterna ska kunna räkna hem utsläppsminskningar i andra länder. Men samarbetena fortsätter ändå, trots flera utpekade risker.
Trots att det gått åtta år sedan Parisavtalet förhandlades fram är det fortsatt inte helt klart hur de omtvistade samarbetsreglerna ska fungera i praktiken. ”Artikel 6”-detaljerna, som ska reglera både samarbete mellan medlemsländer, generella utsläppsinköp och icke-finansiella samarbeten, fick än en gång skjutas upp i Dubai.
Efter att huvuddragen i regelboken blev klara i Glasgow 2021 saknas fortsatt exempelvis en överenskommelse om hur rapporteringen av ett utsläppsavtal mellan två länder ska se ut.
Det finns inte heller ett beslut för hur ett projekt inom den FN-översedda utsläppshandeln ska undvika att få negativa sidoeffekter, eller ett beslut om tidigare skogsprojekt inom FN-programmet REDD+ skulle kunna kvala in i FN-handeln.
För svensk, och europeisk, del är det några av de prioriterade frågorna som det ansågs behövas skarpa ramar kring. Men här mötte de hårt motstånd från en majoritet av parterna, som framför allt föranleddes av USA.
– Enkelt uppdelat så stod konflikten mellan ”hög” och ”låg integritet”, säger David Newell på Energimyndigheten, som företrädde Sverige i förhandlingen, till Altinget.
Från det europeiska perspektivet finns det en risk att skjuta ner handeln långsiktigt om Parisavtalsparterna satte för lösa tyglar i detaljreglerna.
– På några års sikt kommer kanske folk att sätta pengar i artikel 6, för att det är ett ”FN-system” och verkar ha till synes kvalitet. Men på lång sikt, om man märker att det här inte är något speciellt bättre än vad som redan fanns på den frivilliga marknaden, så kommer förtroendet för systemet att rasa. Vi ser det som en kortsiktig förlust att inte få några regler nu, men vi kan vinna långsiktigt om vi kan få igenom bättre regler, fortsätter Newell.
Den europeiska linjen sammanfattas också på liknande sätt som hos bland andra granskningsorganisationen Carbon Market Watch.
– Ingen deal är bättre än en dålig deal, säger Newell.
Vad var motståndarnas bästa argument?
– De vill komma i gång snabbt, och ser att marknaden söker kvalitet just nu. Och visst, den frivilliga marknaden håller på att ändra sig nu också. Men jag känner inte själv lika mycket brådska som de ser, säger Newell.
Den frivilliga marknaden, som bland annat används i flygets klimatkompensationsprogram Corsia, har haft en skakig historia. Bara det senaste året har den än en gång rasat i värde, enligt the Guardian.
Skyddade EU egna industrin?
Det är dessa erfarenheter som EU-lägret anser att de inte vill upprepa, och deras linje får bland annat uppbackning av den Latinamerikanska förhandlingsgruppen Ailac.
Men samtidigt uppgav även källor till Reuters efter förhandlingen att EU även agerade i egenintresse när de kämpade för striktare regler.
Detta då lösare tyglar riskerade att leda till att europeisk industri, som måste betala för utsläppsrätter inom ETS, annars skulle kunna hamna i en konkurrensnackdel relativt konkurrenter i andra ekonomier. Det argumentet känner dock inte Newell igen.
– Det kan vara en bakomliggande faktor i vissa enstaka länders positioner. Men det har inte seglat upp som en faktor i våra interna samtal, att vi ska skydda EU-företag genom detta. För att det finns ju redan en frivillig marknad som helt och hållet kringgår EU.
Föregångsländer kommer fortsätta
Även om resultatet i Dubai leder till att det fortsatt inte kan ske någon FN-organiserad utsläppshandel, kan det fortsatt ske en handel inom så kallade 6.2-samarbeten, där två parter i avtalet tecknar separat avtal. Det uppmuntras även av branschorganisationen IETA.
– Det kommer att fortsätta. Men man tar en viss risk, om det senare visar sig att man har räknat fel, säger Newell.
För utan en överenskommelse om hur en part ska rapportera in samarbetsprojekten till FN:s klimatsekretariat UNFCCC, kan ett projekt senare hamna i problem. Trots det kommer både Schweiz att börja rapportera in sitt samarbete med Thailand i år, och Sverige att nästa år rapportera in de första uppgifterna från sitt projekt med Ghana.
– Det finns en viss risk för de länder som går före. Men jag tror att det kommer att lösa sig ändå, fortsätter David Newell.
Ska slarv straffa sig?
Förutom frågan om att enas om vad som ska rapporteras in och vad som kan anses få vara konfidentiellt i ett samarbetsavtal mellan två länder, återstår samtidigt andra olösta frågor. Däribland om det ska vara möjligt att sanktionera länder som bryter mot de krav som sätts upp.
– Det kan exempelvis handla om att ett land inte svarar FN:s sekretariat, om de efterfrågar mer information, säger Newell.
Hur ska en sanktion kunna se ut, det brukar inte vara det lättaste att enas om sådant på FN-nivå?
– Det kan exempelvis vara så att sekretariatet inte godkänner den information som skickas in, säger Newell
Skulle en sådan sanktionsmöjlighet införas, kan inte insatserna heller räknas av mot ett lands FN-klimatmål.
Läs mer om utfallet i förhandlingar hos Carbon Brief och ENB
Tusen platser försvinner från folkhögskolorna nästa år
Hyreshöjningar i Stockholm och Göteborg avgörs med ny lag
