Hallå där Pelle Sunvisson – tolk och förhandlare på SAC:s nystartade byggsyndikat
SAC syndikalisternas nya fackförbund ”Solidariska byggare” har på kort tid fått in knappt 200 medlemmar på kort tid. Pelle Sunvisson, författare är en av initiativtagarna.
Pelle Sunvisson har tidigare wallraffat som bärplockare och skildrade upplevelsen i romanen ”Svarta bär”. Snart släpper han nästa skönlitterära arbetarberättelse – ”Svenska palmen” om papperslösas arbetsvillkor i byggbranschen. Han är rysktalande tolk och förhandlare på det nya fackförbundet som riktar sig särskilt till arbetsmigranter i byggbranschen.
Hur kom idén om ett nytt byggsyndikat till?
– För lite drygt två år sen fick SAC:s Stockholmsavdelning in ett fall om exploatering i byggbranschen av en arbetare från Montenegro. Då beslutade man att förbundet skulle satsa på att göra fackföreningen tillgänglig även för arbetare som inte pratar svenska eller engelska eller som inte har alla dokument. Byggsyndikatet startades för att kunna hantera den stora ökningen av just fall från byggbranschen.
– Själv blev jag involverad som tolk eftersom jag pratar ryska och är intresserad av fackliga frågor generellt.
Beskriv problematiken på dagens byggarbetsplatser.
– Fallen skiljer sig beroende på var man som arbetare befinner sig i hierarkin på byggarbetsplatsen. Arbetare som befinner sig längst ned i hierarkin är de som saknar dokument och kommer från länder längre bort. De drabbas hårdast. Lite högre upp finns de som kommer ifrån andra europeiska länder, till exempel Ukraina och har någon form av dokument som turistvisum. Högst upp finns dem som pratar svenska och har en fast anställning. Vissa lyckas klättra på den här stegen och ta sig dit.
Vilka fall leder till förhandling?
– För de med fast jobb som kan svenska kan det handla om att begära ut semesterersättning, att arbetsgivaren ska stå för SL-kort eller att man inte får tillräckligt många raster. För dem längst ned kan det röra sig om direkta brott, det som kallas exploatering. Det erbjudna boendet kan vara arbetsgivarens garage och lönerna kan ligga på 20–30 kronor i timmen. De är helt i händerna på sin arbetsköpare.
– Det finns också en hierarki bland arbetsköpare. Vissa har satt det i system att lura både myndigheter och arbetare. Problemen finns både på stora och små byggarbetsplatser.
Vad har ni fått för respons från medlemshåll?
– Vi har bara fått positiva reaktioner. Även om vi är ett litet fackförbund så känns det som att vi har nått stora framgångar på kort tid. Vi håller möte två till tre gånger i månaden, och på varje kan det komma upp till 50 personer vilket kan anses vara väldigt många på gräsrotsnivå.
– Det otroliga engagemanget har lett till att vi hittills har kunnat överföra fem miljoner kronor från oseriösa arbetsköpare till arbetare. Det är pengar som gör skillnad i människors liv på riktigt.
Vilka samhällsinsatser behövs för att förbättra byggarbetarnas situation?
– En lösning som det ofta talas om är fler razzior och kontroller på byggarbetsplatserna men i dag finns det inte sådana resurser. Polisen har ju fullt upp med annat. Dessutom drabbar razziorna främst arbetarna och arbetsköparna kan använda dem som skrämselargument för att få arbetarna att acceptera ännu sämre villkor. Därför behövs vi. Problemen som kommer upp till ytan gör att fler och fler arbetsköpare inser att det inte är fördelaktigt att fuska.
– Vi tycker också att polisen prioriterar fel. Det är ingen som fälls för brottet människoexploatering. Däremot deporteras många medlemmar som kommit hit med löften om arbete. De kan ha varit helt övertygade om att alla tillstånd varit i ordning. Och först när det varit försent förstått att alltihop varit lögn. Man måste trycka åt dem som vinner på exploatering för att de här problemen inte ska växa ytterligare.
C och M: ”Regeringen saknar plan B för gotländska cementen”
Överblick: Munskydd på ovaccinerade politiker och myndighetschefer utköpta efter sexlek
