Här är bristerna i betygssättningen enligt Skolinspektionen
Efter flera års granskning pekar Skolinspektionen ut centrala områden för att betygssättningen ska bli likvärdig. ”Att vi över åren sett återkommande brister är bekymmersamt”, säger generaldirektör Helén Ängmo.
Skolinspektionen har granskat hur skolor arbetar med bedömning av elever under flera år. I en slutrapport till regeringen listar nu myndigheten de återkommande brister som kunnat ses vid betygssättning. Det handlar om fem olika områden.
– Att vi över åren sett återkommande brister i den formella hanteringen är bekymmersamt. Kunskaperna om korrekt betygssättning behöver stärkas och det är av särskild vikt att skolan har fokus på rutiner vid rektorsbyten och vid hög personalomsättning bland legitimerade lärare, säger Helén Ängmo generaldirektör för Skolinspektionen.
Nationella prov ges inte den tyngd som avsetts
Sedan höstterminen 2018 ska resultat på nationella provet särskilt beaktas vid betygssättning. Men enligt Skolinspektionen saknas rutiner för hur det ska tolkas i praktiken, och att olika skolor väger in provet olika mycket.
”Det finns som exempel lärare som menar att de nationella proven är stickprov som är orimligt svåra, och lärare som hävdar att de nationella proven är för lätta och av den anledningen väljer att bortse från resultatet vid betygssättning”, skriver myndigheten.
När en elevs betyg skiljer sig från nationella prov förklaras det ofta med att eleven har visat på högre kunskaper genom kompletteringar eller att läraren har gjort en bredare bedömning.
Bristande ledning och styrning
Skolinspektionen pekar också på att huvudmän och rektorer inte tar tillräckligt ansvar att säkerställa en likvärdig betygssättning. Enligt myndigheten följer de inte upp lärarnas bedömning ur ett likvärdighetsperspektiv.
De fall där huvudmän och rektorer följer upp betygssättningen ligger fokus ofta på måluppfyllelse, enligt Skolinspektionen.
Rättssäkerheten brister
I myndighetens granskningar har även framkommit fall där obehöriga lärare sätter betyg utan att de kontrolleras av behörig lärare, eller att betyg sätts av en annan lärare än den som har planerat och genomfört lektionerna.
Det förekommer också brister kring betygskatalogen, menar Skolinspektionen. ”Betyg som redan är beslutade och signerade i betygskatalogen har ändrats, eller att betyg har strukits över och ändrats utan att det framgår om det är en rättelse eller ändring som har gjorts.”
Betyg trots ofullständig utbildning
Det finns också fall då en elev inte tagit del av alla delar av ett ämne eller en kurs, men fortfarande fått ett godkänt betyg. Till exempel finns det fall där elever har fått betyg i ett ämne eller en kurs utan att dess centrala innehåll har behandlats i tillräcklig utsträckning. I vissa fall kan det kanske om att lokaler eller utrustning gjort att praktiska moment inte har kunnat behandlas.
– Det är en självklar rättighet för elever att få alla ingående delar i en utbildning eller i en kurs. Om eleven inte fått det får vi en missvisande betygssättning. Eleven har då ett betyg i handen men inte de kunskaper eller de grunder som gymnasieskolan, högskolan eller arbetslivet kan förvänta sig, säger Helén Ängmo.
Större risk för ämnen utan nationella prov
Skolinspektionens granskningar har också visar att lärare som undervisar i ämnen utan nationella prov ges ofta sämre förutsättningar för en likvärdig bedömning.
Det förklaras delvis genom att rektorer ofta endast arbetar med likvärdighet i betygssättningen i ämnen där nationella prov skrivs, vilket gör att det är större risk för en bristande likvärdighet i dessa ämnen som också utgör majoriteten av ämnena.
Ytterligare myndighetslarm: Regeringens politik räcker inte
S-ledaren om Kinberg Batras rekrytering: ”Omdömeslöst”
