Belgisk integration inspirerar Johan Pehrson

MECHELEN. ”Mechelen-modellen” har blivit ett begrepp i integrationskretsar. Under millenniets första år lyckades den lilla belgiska staden strax norr om Bryssel vända en situation med kriminalitet och segregering till ett samhälle där människor med olika bakgrund möts och många aktörer samverkar.

Mannen bakom modellen heter Bart Somers, en flamländsk liberal som år 2001 blev borgmästare i staden, där runt 30 procent av befolkningen är av nordafrikanskt ursprung och varannan invånare är född utanför Belgiens gränser. År 2016 utsågs han till World Mayor för stadens arbete med att välkomna och integrera migranter.

– Mechelen var ett sorgebarn på 90-talet. Det var den värsta staden i Flandern. I dag är det en förebild för hur vi kan leva tillsammans. Vi har gått från ”zero to hero”. Det krävde mycket hårt arbete, olika experiment och kreativitet, säger Bart Somers till Altinget på plats i Mechelen.

Strategin har varit att jobba brett, med insatser inom flera olika sektorer: Massiva investeringar i polisen för att skapa trygghet och ordning men samtidigt satsningar mot diskriminering, på socialt arbete, ungdomsverksamhet, boende och språk, renare gator. Och samverkan mellan de olika aktörerna.

– En av de viktigaste sakerna är att vi inte vill ha ett segregerat samhälle. Har man det så börjar missförstånd uppstå, man börjar få sociala problem. Man får en känsla av att man inte har en plats i samhället. Så vi försöker så mycket som vi kan att skapa ställen där människor kan träffas och leva tillsammans, säger Bart Somers.

– Mechelen är fortfarande inget paradis. Vi erbjuder ingen enkel eller unik lösning. Men många små åtgärder gör tillsammans skillnad, säger Bart Somers, som i dag även är minister med ansvar för inrikes frågor i den flamländska regeringen.

Stora utmaningar

När Sveriges integrationsminister Johan Pehrson (L) i veckan var på blixtbesök i ett sensommarvarmt Belgien var det just för att träffa Bart Somers och se hur Sverige kan inspireras av Mechelen-modellen. För trots att Johan Pehrson understryker att en stor del av de människor som kommit till Sverige faktiskt har integrerats och kommit i arbete, så säger han samtidigt att integrationen har en kraftig förbättringspotential.

– Utmaningarna är stora. Här i Mechelen har man varit tydliga med att fokusera på värderingar som jämställdhet, demokrati och yttrandefrihet, lagt fokus på språket och varit tydliga med att man inte accepterar kriminalitet. Och att man gör allt det i samverkan, säger han till Altinget.

Besöket i Mechelen gick bland annat till ett kulturcentrum där verksamheter för äldre ligger vägg i vägg med en ungdomsklubb, där en second hand-affär fungerar som en social träffpunkt och där sport- och kulturaktiviteter för kvinnor i området organiseras regelbundet. Granne med centrat ligger områdets polisstation.

Bostäderna i det gamla miljonprogrammet har rustats upp, graffitin har tvättats bort och de förut så smutsiga gatorna har städats upp, berättar Bart Somers.

Järnhand och lovikkavante

Det är framför allt långsiktigheten, beslutsamheten och övertygelsen om att det går att förändra, som integrationsminister Johan Pehrson tar med sig från besöket i Mechelen, säger han till Altinget.

– Utsatthet och social exkludering är ingenting man ska acceptera eller ta för givet, utan att med hårt arbete och fokus går det att förändra – det tycker jag man har visat här, säger Johan Pehrson.

Inte minst tycker han att Sverige kan inspireras av Mechelens samverkan mellan skola, socialtjänst, polis och föreningsliv.

– Det görs ju i Sverige i dag ute i kommuner som har kanske motsvarande utmaningar men det ser olika ut och håller inte den höga kvalitet som man bör ha överallt, säger han.

Han gillar Mechelen-modellens blandning av ”lovikkavante och järnhand”: Satsningar på social inkludering och aktiviteter – oavsett om det varit genom kultur eller idrott har fokus varit på att man ska göra det tillsammans – men också stålhandsken när det gäller grov kriminalitet.

Sverige har också en del att lära vad gäller balansen mellan att ha förväntningar på individer och erbjuda dem möjligheter.

– Vi har varit för svaga på förväntningarna, ibland lite för ostrukturerade på möjligheterna, säger han.

Oklar budget

Flera initiativ inom området är redan i rullning på hemmaplan. Johan Pehrson pekar bland annat på den så kallade ”Sverige-kursen” som presenterades i våras – en obligatorisk kurs för nyanlända om det svenska samhället, som ska vara mer omfattande än tidigare kurser och ska avslutas med ett prov.

– Den är på gång. Den är ännu inte klar men vi jobbar på den, säger han.

Han lyfter också förbättringar av Svenska för invandrare, sfi, där bland annat sållningen ska bli bättre så att människor hamnar på rätt kurs, men även själva innehållet ska ses över; att man pratar om det svenska samhället och fokuserar på värden som demokrati, jämställdhet och yttrandefrihet.

Samtidigt ska det bli lättare att kunna kombinera jobb och arbetspraktik med språkstudier.

Om integrationsåtgärder kommer att få ökade anslag i den kommande budgeten vill Johan Pehrson dock inte uttala sig om i nuläget – ”jag vill inte föregripa budgetförhandlingarna” – men understryker att regeringen ”jobbar hårt med att fler ska bli samhällsbyggare och lämna livet i utanförskap”.

Hur blir det med etableringsjobben, som blockeras av Sverigedemokraterna – kommer de med i budgeten?

– De ligger ju i förra årets budget så jag hoppas snart kunna ha all lagstiftning och allt på plats för att kunna presentera detta, men jag vill inte föregripa att så är fallet. Jag har pratat mycket med alla partier och har lovat riksdagen att återkomma snarast möjligt, säger ministern. 

En allt mer globaliserad värld

I septembersolen utanför kulturcentret i Mechelen understryker den numera världsberömde borgmästaren Bart Somers att vi inte har något annat val än att ta tag i integrationen.

– Vi måste förstå att dagens och morgondagens värld kommer att bli mer globaliserad. Vi måste hitta praktiska lösningar för det, för att ge alla ett perspektiv, utan att kasta bort var vi står, säger han och avslutar:

– Vi står för ett samhälle som bygger på vissa europeiska värderingar. Vi måste hålla fast vid dessa värderingar. Men dessa värden har också en skyldighet att tillåta mångfald, att tillåta frihet för alla, att vara inkluderande, att ge, att inte skapa ett samhälle med första och andra klassens medborgare.

charlotta@altinget.se