Nu är jakten på mineraler igång: Ökat intresse för att undersöka norsk mark

– Förmodligen världens grönaste mineralpolitik, sade den norska näringsministern Jan Christian Vestre (Ap) när han presenterade regeringens strategi för landmineraler i juni i år.

Vestre vill att Norges mineralindustri ska växa och att norska mineralprojekt ska realiseras snabbare.

Norska mineraler kan bli viktiga spelpjäser i framtiden. Tillgång till kritiska mineralråvaror är nödvändig för att klara den gröna omställningen och Europa måste investera i ökad gruvdrift för att göra sig oberoende av regimer som Kina och Ryssland. På grund av krig och ökande konflikter är den internationella tillgången till sådana råvaror mer osäker än tidigare. I EU är mineraler och självförsörjning en fråga som står högt på den politiska agendan. 

Växande intresse

Marte Kristoffersen är biträdande generaldirektör för det norska direktoratet för mineralhantering vid gruvdirektoratet för Svalbard (Dirmin). Hon berättar för Altinget att fler har fått upp ögonen för Norges resurser på mineralområdet.

– Det senaste året har intresset för rättigheter till statens mineraler ökat, säger Kristoffersen.

I Norge äger staten i praktiken alla metaller i marken, oavsett vem som äger den. Men man kan ansöka om rätten att bryta statens metaller.

– Det här är en växande trend som förstärkts under 2023. Vi har tilldelat fler undersökningsrättigheter under 2023, men också fler under 2021 och 2022 än tidigare, säger Kristoffersen.

Direktoratet utgår från uppgifter som går tillbaka till 2010, då minerallagen trädde i kraft. Det var många som ansökte om undersökningsrättigheter då, men sedan minskade högen av ansökningar, tills trenden vände under de senaste föregående åren.

Trots att många ansöker om rätten att undersöka ett område är det väldigt få som går vidare för att få rätt till utvinning. Under 2023 har direktoratet hittills beviljat 573 ansökningar om att kartlägga ett område (jämfört med 401 totalt 2022), medan inga rättigheter till utvinning har beviljats i år (tre ansökningar beviljades 2022). Undersökningarna är geografiskt väl spridda över landet, men det finns till exempel många i Troms och Finnmark, i Viken och i Rogaland.

Kanada och Australien intresserade

Är det ökade intresset relaterat till krigsutbrottet i Ukraina och ökat fokus på självförsörjning av kritiska råvaror?

– Det är svårt att säga om det är relaterat till Ukraina, men vi såg att intresset för norska metaller ökade redan innan krigsutbrottet, svarar Kristoffersen.

Vem vill bryta metaller i Norge? Är det norska eller utländska företag?

– Det finns både norska och utländska. Det är dock ett krav att vara registrerad i det centrala samordningsregistret över juridiska personer i Norge. Vi vet att det finns aktörer med bakgrund från både Kanada och Australien, men dessa har bildat ett norskt aktiebolag (AS).

Snabbare processer

Det talas mycket om de långvariga processerna för utvinning av mineraler. Det tar vanligtvis mellan 10 och 15 år att få tillståndet på plats. Men den långa handläggningstiden är inte bara myndigheternas fel, enligt Marte Kristoffersen.

– Aktörerna väljer att göra en sak i taget. De ansöker ofta om tillstånd ett i taget. Men många av tillstånden kan sökas samtidigt. Det finns stora alternativ inom det nuvarande regelverket, säger hon.

Kristoffersen tror att det skulle underlätta förvaltningens samordning om ansökningarna lämnades in samtidigt.

– Om vi får in en ansökan kan vi få den klar på ett år. Om den är komplett när den lämnas in tar det inte lång tid att bearbeta. Det är många saker som måste finnas på plats för att få tillstånd till en mineralutvinning. Om du gör flera saker samtidigt, tar det kortare tid.

Kristoffersen förklarar att detta ändå är en typ av industri som skiljer sig från andra branscher. I förväg vet man inte om förekomsten man har är tillräckligt bra. Kostsamma utredningar måste genomföras, och samtidigt måste man undersöka om utvinning är välkommen i lokalsamhället.

– Det är ingen idé att spendera miljoner om man inte är välkommen och kommunen inte är intresserad, säger Kristoffersen.

Svår markanvändning väntar

Tror du att sökandet efter mineraler kommer att vara ett svårt ämne i framtiden i konflikter mellan lokalsamhällen och industri? Hur stor roll har direktoratet i det här?

– Vi har en viktig roll som remissinstans i kommunernas markanvändningsplaner. Markanvändningen är svår. Det är kommunen som sitter i förarsätet vad gäller om det ska ske en mineralutvinning eller inte. I många fall ser vi att det finns intressekonflikter.

Kristoffersen berättar att de hittills har hanterat mer än tusen licensärenden, främst inom byggråvara. De vanligaste konfliktfallen handlar om klagomål om damm och buller. De mest omtvistade fallen som får medieuppmärksamhet gäller dock metallutvinning. Svåra intressekonflikter kan gälla rennäring, biologisk mångfald eller påverkade vattendrag.

Tror du att vi behöver acceptera gruvdrift i större utsträckning för att klara det gröna skiftet?

– Oavsett det gröna skiftet borde vi bryta eftersom vi konsumerar så mycket. Kanske borde vi ta vår del av ansvaret? säger Kristensen – men tillägger att det är stränga krav för att driva gruvor i Norge.

EU-lagstiftning

Både i USA och i EU finns det nu ett starkt fokus på kritiska råvaror och behovet av att bygga upp våra egna värdekedjor för att vara självförsörjande. EU-kommissionen har skickat ut ett lagförslag om hur Europa ska öka sin egen produktion av råvaror av avgörande betydelse (lagen om råvaror av avgörande betydelse) på remiss.

Den norska regeringen lämnade sitt remissvar till EU:s förslag i juli. Även om den norska regeringens egen mineralstrategi innehåller ett snabbare genomförande av projekt, uttrycker regeringen i sitt remissvar till EU att den är kritisk till vissa aspekter av EU:s snabbspår för godkännande av nya mineralprojekt.

Hur viktiga är de norska resurserna för den europeiska mineralförsörjningen och EU:s önskan om ökad självförsörjning?

– Vi har ett antal fyndigheter som är intressanta och som finns med på EU:s lista över mineraler som är både kritiska och strategiska för EU. Vi är viktiga för EU, avslutar Kristoffersen.

Artikeln är en översatt och omarbetad version från Altinget.no.