Orbáns migrationsblockad och växtvärk i öst orsakar europeisk huvudvärk
Polen och Ungern blockerade återigen EU:s gemensamma ståndpunkter om migration vid ett toppmöte i Granada, där unionen inledde svåra diskussioner om framtiden.
GRANADA: Utåt verkade det mycket högtidligt. De 27 EU-ledarna som samlats i marmorbyggnaden Palacios del Congresos i Granada i fredags antog en deklaration som hädanefter kommer att bära stadens namn. Den syftar till att sätta fart på både det arbete som EU står inför på kort sikt, för att fastställa en ny strategisk agenda för de kommande åren, och den långsiktiga agendan för att förbereda unionen för utvidgningen med upp till nio länder.
”Vi, Europeiska unionens ledare, är samlade i Granada för att markera början på den process som kommer att definiera den allmänna politiska riktningen och prioriteringarna för vår union för de kommande åren”, sade statsminister Ulf Kristersson (M) och hans 26 kollegor.
Skrapade man lite i lacken såg det dock något mindre polerat ut.
”Laglig våldtäkt”
Man borde nog ha sett problemen komma när Ungerns premiärminister Viktor Orbán, redan på väg in till mötet i den sydspanska staden, hotade att ställa sig i vägen för att den nya deklarationen skulle nämna migration, som annars är en av de frågor som oroar EU-ledarna mest.
Detta berodde på att Ungern och Polen tidigare i veckan utsattes för vad Orbán beskrev som ”laglig våldtäkt” när de röstades ned av de andra länder som enades om en avgörande etapp av reformen av EU:s interna asylregler som har pågått i tre år.
Till följd av detta sägs nu inte ett ord om hur de 27 medlemsstaterna tänker reagera på det yttre tryck som ett ökande antal migranter och flyktingar gentemot unionen utövar på ett antal EU-länder.
Det är det andra toppmötet i rad som EU:s ledare har varit tvungna att överge en gemensam ståndpunkt i den viktiga frågan, efter att Polen och Ungern också blockerade slutsatserna när länderna möttes i Bryssel i juni.
Danmarks statsminister Mette Frederiksen (s) medgav att diskussionen om migration ”alltid är svår”.
– Men jag kan mycket tydligt känna både en växande medvetenhet och ett stöd för att det inte räcker, som det en gång gjorde, att fundera på hur man ska flytta runt människor internt i EU. Det handlar om att få grepp om Europas yttre gräns och på så sätt få kontroll över vem som kommer hit. Och det kräver några grundliga diskussioner, sade statsministern, som påminde om att ledarna kommer att ha en chans att försöka igen när de träffas i Bryssel i slutet av månaden, där migration också kommer att stå på dagordningen.
Vem står för notan?
De samlade EU-ledarna doppade också tårna i en av de andra diskussioner som inleddes vid detta möte. Nämligen vem som ska bekosta utvidgningen med upp till nio länder, vilket Granadaförklaringen ska bidra till att bana väg för.
Debatten har ställts på sin spets efter att en rapport från rådets rättstjänst skickades ut till EU-länderna för några veckor sedan och sedan läckte ut till tidningen Financial Times.
Här har tjänsten räknat ut vad det skulle kosta om EU gjorde slag i saken med att bjuda in alla de länder som för närvarande sitter i EU:s väntrum in i värmen, enligt spelreglerna i den nuvarande EU-budgeten. Turkiet, vars utsikter till medlemskap ligger i frysboxen, ingår inte i inventeringen. Men det gör de sex länderna på västra Balkan samt Ukraina, Moldavien och Georgien som alla har blivit lovade en plats i klubben på lång sikt.
Om man använder fördelningsnycklarna från nuvarande budget skulle det krävas en ökning med drygt 20 procent av den totala EU-kvoten. I monetära termer skulle detta innebära ytterligare 3 000 miljarder svenska kronor till statskassan i Bryssel under en sjuårsperiod, som de senaste EU-budgetarna har löpt över. Därav 2 000 miljarder svenska kronor enbart till Ukraina på grund av landets storlek, fattigdom och enorma jordbruksområden, som kommer att dra till sig orimliga mängder stöd.
– Den analogin fungerar inte. Det skulle innebära att det skulle finnas obegränsat med pengar till EU, skyndade sig statsminister Ulf Kristersson att slå fast när han anlände till mötet på fredagsmorgonen.
– Om vi behöver ta in helt nya länder kan man inte bara utöka budgeten automatiskt. Där måste man prioritera de pengar som EU har och använda dem klokt, och om man vill göra nya prioriteringar måste andra saker prioriteras ned, sade han.
Kan inte bara göra mer
Samma tongångar hördes från både Tysklands förbundskansler Olaf Scholz och den danska statsministern Mette Frederiksen, som båda insisterade på att det inte bara skulle vara de länder som för närvarande är de främsta bidragsgivarna till EU:s budget som skulle behöva bära bördan.
– Det är klart att om fler länder går med i EU och i synnerhet några av de större länderna med många människor, så kommer det att förändra hur pjäserna ligger på spelplanen i dag i EU. Ingen ska bara utgå från att vi som traditionellt har gett mest bara ska ge mer, sade statsminister Mette Frederiksen.
Estlands premiärminister Kaja Kallas påpekade dock att hennes eget land snart kommer att gå från att vara en nettomottagare till att skicka mer pengar till EU:s kassakistor än det får tillbaka. Och hon ser det som ett bevis på att omfördelningen mellan mer och mindre välmående regioner faktiskt fungerar.
– När vi kom in var vi inte särskilt välmående. Men nu går det riktigt bra för oss och kan hjälpa andra. Det kommer att ske även när dessa länder går med. Då kommer tidvattnet att lyfta alla båtar, sade hon.
Så ljust ser dock inte Ungerns Viktor Orban på saken. Han ser särskilt stora problem med utvidgningen till Ukraina, som också kommer att tvinga EU att inta en helt annan syn på till exempel jordbrukssubventioner på grund av dess storlek.
– Om vi ska prata seriöst om det måste vi först titta på beräkningar och förstå varför det är bra för EU att integrera Ukraina och vad det betyder för vårt försvars- och strukturstöd. Det kommer att innebära ett helt nytt jordbruksstöd – är de franska bönderna redo för det? frågade han.
Därmed avslöjade mötet mellan EU:s ledare i Granada att deras förklaring faktiskt har inlett diskussionen om hur de avser att förbereda unionen för utvidgningen och för nya utmaningar. Men också att det är en mycket lång väg att gå.
Artikeln är översatt och omarbetad från Altinget.dk.
En ödesstund för Polens fria press
EU: Stödet till palestinier fortsätter
