Stålindustrins valutspel: Ta bort energimål i EU

Energieffektiviseringsmålets delmål med nationella absoluta energikonsumtionstal till 2030 bör rivas upp. Detsamma gäller även förnybartmålet, och att slutdatumet för utsläppshandeln bör anpassas till EU:s klimatmål för 2040 och 2050.

Det är några av de sakpolitiska förslag som stålindustrins branschförening Jernkontoret går fram med inför kommande mandatperiod i unionen i sitt valmanifest.

I fallet med utsläppshandeln handlar det dock inte om att skjuta ner de underliggande klimatmålen som utsläppshandelns nedtrappning baseras på, enligt Jernkontorets vd Annika Roos. Utan om att stålindustrin och resterande sektorer inom den första utsläppshandeln ska få ta en större andel av det utsläppsutrymme som återstår i relation till klimatmålen, samtidigt som sektorerna utanför det ursprungliga handelssystemet ska ta ett kliv fram.

– Vi och alla andra sektorer måste ta våra delar på ett rättvist sätt, säger hon till Altinget.

Står en sektor för 50 procent av utsläppen, ska den få 50 procent av ansvaret?

– Ja, men det viktigaste för oss är att utsläppen fördelas rättvist mellan sektorer, då handlar det både om andelen utsläpp, men också de förutsättningar som olika sektorer har att minska utsläppen.

Samtidigt är branschen skeptisk till nationella budgeten i energieffektiviseringsmålet, där medlemsländerna ska leverera som en del i arbetet med att minska utsläppen och framför allt minska beroendet av importerad fossil energi.

{{toplink}}

Vilket styrmedel ser ni annars ska leverera mot det uttalade målet att faktiskt "energieffektivisera först"?

– Om vi går till företagen så ligger det i deras intresse att jobba med energieffektivitet. De tjänar pengar på det. Så får de förutsättningar för det, så kommer det ske, säger Annika Roos.

Det som branschföreningen kritiserar är att ha begränsande målnivåer som ramar. 

– Detsamma gällde industriutsläppsdirektivet, där man försöker att reglera hur mycket man får använda olika resurser. Och det är jättefarligt. För att exempelvis göra en omställning som kräver en elektrifiering, blir väldigt svårt om du inte får använda el. Detsamma gäller andra resurser också.

{{toplink}}

Hur kan politiken lita på leverans utan tydliga ramar?

– Jo, klart att det behövs ramar, men de måste utformas på rätt sätt, säger Roos till Altinget och fortsätter:

– Målet är alla med på. Men vi tror inte att medlet är att gå in och detaljstyra hur mycket resurser man ska använda. För vi vill ju ha en växande stålbransch i Sverige. Vi har goda förutsättningar för att leverera stålprodukter fossilfritt, och då har vi också möjligheter att öka vår affär. Men då kan man inte ha absoluta belopp på resursanvändning, om vi ska ha en växande affär.

Skulle inte EU behöva riva väldigt mycket av beslutad miljö-, energi- och klimatpolitik, om ni ska få som ni vill?

– Det är en för långtgående tolkning. Det handlar om att utveckla, förbättra och fylla med bättre innehåll, så att industrin får rätt förutsättningar för att ställa om till klimatneutralitet. Vi vill göra det så miljömässigt bra sätt som det bara går. För vi tycker det är bra med tuffa miljö- och klimatkrav, då vi är bra på de här sakerna.

Hur ersättningsstyrmedlet ska se ut har branschorganisationen ännu ingen bestämd uppfattning om.

– Jag vet faktiskt inte. Men förmodligen finns det en massa möjligheter att göra det på, och den dialogen vill vi vara med i.

Från förnybart – till fossilfritt

Därtill går branschorganisationen fram med ett önskemål om att riva upp förnybartmålet till 2030 på att 42,5 procent av energianvändningen ska vara från förnybara källor till samma år. Anledningen är att de inte vill se en begränsning i arbetet mot att fasa in alla fossilfria energislag – även kärnkraft.

– Vi vill inte se mer av konflikt mellan vindkraft och kärnkraft, fortsätter Roos.

Bidrar ni inte till en ökad konflikt i den energipolitiska debatten, genom att driva på för att riva upp ett av målen för att få till ett fossilfritt energisystem?

– Jag vet inte om man skapar mer konflikt. Men jag tror att också de behoven som finns för att göra omställning, kräver detta. För målet som det är satt nu handlar om bara förnybart och inte om att nå ett fossilfritt system.

Vill se stopp för statsstödsöppningar

Samtidigt trycker branschföreningen på för att stärka den inre marknaden, där de skriver att ”den tidigare väl fungerande inre marknaden har skadats som en följd av uppluckrade regelverk för statsstöd”. 

Unionen har dock precis kommit preliminärt överens om en generell statsstödslättnad och tillståndsprövningsreform, där just ett antal sektorer pekats ut. Detta som en del av svaret på USA:s subventionspaket IRA.

{{toplink}}

Hur ser ni alls att man kan gå tillbaka till en mindre subventionsbetonad inre marknad på ert område?

– Vi vill ha en fri marknad, det är grundbulten. Men samtidigt ser vi att det händer saker, både på den inre och yttre marknaden, som gör att konkurrensen snedvrids, säger Annika Roos och fortsätter:

– Sedan finns det kanske speciella situationer som har gjort att man fattat de här besluten, men man får gärna gå tillbaka och ha stabila regelverk som man vill följa. För att få en stabilitet och förutsägbarhet, så man vet vad som gäller och kan fatta besluta utifrån det.

För samtidigt som många av de svenska stålindustriföretagen utgår från den europeiska marknaden, så kan de lika gärna lägga investeringarna på någon av de andra marknaderna om ryckigheten i EU:s marknadsregler förändras ytterligare, enligt Roos.

– Vi vill med manifestet visa på vad vi ser behövs. För det blir en snedvridning som det är i dag, säger Annika Roos 

Hur ska ni då vända kolossen?

– Vi har haft diskussioner kring de här bitarna. Och det är inte helt självklart hur vi ska agera. Det är självklart jättesvårt, men det är vår grundinställning och den är viktig att fortsätta driva, säger Annika Roos som samtidigt påpekar att deras statsstödskritik inte omfattar en stark forskningspolitik med tillhörande stöd, som ur vissa synsätt också ses som subventioner.

Ge samma tillståndsregler till alla

Samtidigt är Jernkontoret inte kritiskt till ansatsen i många av de industripolitiska åtgärder som genomförts, såsom tillståndsprövningskraven som ställs på myndigheter i netto-noll-industriakten.

Så det handlar inte om att Jernkontoret vill riva upp reformen som precis tagits. Däremot bör dess krav som gäller för vissa, istället omfatta alla.

– För ger man vissa en gräddfil så tror man att det ska gå fortare för dem. Men det är inte helt säkert, för många av de utpekade sektorerna har också en värdekedja, där deras leverantörer i stället får vänta, säger Annika Roos.

Nytt försök med exportrabatterna

Och därtill efterfrågar Jernkontoret något som har pekats ut som en subvention – nämligen att de så kallade exportrabatterna som debatterats kraftigt under innevarande mandatperiod – ska införas för att deras export utanför EU inte ska betala utsläppsrättspriser.

{{toplink}}

Hur den subventionsdebatten ska hanteras rent tekniskt, står dock enligt Roos inte klart. Det är något som kommissionen ska utreda.

– Vi försöker att vara mer specifika med vad vi tycker i vårt manifest. Och då har vi en plan på att interagera mer med våra svenska representanter som sitter i institutionerna nu, men också sen efter valet. Sen får vi även prata mer med andra relevanta parlamentariker, säger Annika Roos.

jacob@altinget.se