Uppdraget: Är det dags för nya tag i svensk kolsänkeövervakning?
(Foto: Geran de Klerk/Unsplash)
Ett missat klimatmål vid 2030 kan stå skattebetalarna dyrt. Nu uppmanas Sveriges expertmyndigheter att förbereda för de nya krav som följer på EU:s nya klimatlagar. Bland annat har Naturvårdsverket uppmanats att undersöka om satellitfjärranalys kan göra kolsänkedatan mer förutsägbar.
Flera av de farhågor som väcktes redan 2016 kan nu sägas ha besannats, efter att den senaste revideringen av klimatregelverket för skog- och marksektorn LULUCF kommit på plats.
Trots invändningarna om svårigheterna att få till tillförlitlig data, sitter nu unionens medlemmar med ett skarpt kolsänkemål att leva upp till.
Därmed måste medlemsländerna nu leverera en sänka vid avstämningar under perioden 2026-2030, annars behövs (högst troligen) dyra utsläppsenheter köpas upp på annat håll. För svensk del landade det på en ökning av sänkan på fyra miljoner ton.
Dags för hemläxa
Regeringen har därför nu lagt ut uppdrag till Naturvårdsverket att se över dels hur Sverige behöver anpassa sitt arbete för att bland annat leva upp till de nya kraven på årlig rapportering i LULUCF från 2026, dels inom motsvarande regelverk för utsläppen i ESR-sektorn.
Och det är framför allt i LULUCF-uppdraget som frågorna blir känsliga. För uppdraget innehåller också en skarp formulering till inblandade parter att faktiskt titta på frågan: Kan fjärranalysmetoder vara ett bra tillägg när kolsänkan ska bedömas?
Fjärranalysmetoder, som sker med hjälp av satelliter, är en känslig fråga i sammanhanget, eftersom svensk kolsänkeinventering bygger på Riksskogstaxeringen, som ger en mer detaljerad information än i de flesta andra EU-länder.
Riksskogstaxeringen försvaras också i många sammanhang.
Nackdelen är att serierna uppdateras relativt långsamt över fem år, vilket leder till att stora förändringar i sänkan ibland kan komma på pränt först i ett sent skede.
{{toplink}}
Ytterligare EU-krav på vänt för stunden
Mattias Lundblad, forskare vid Institutionen för mark och miljö på SLU, förstår därför ansatsen i uppdraget:
– Nu får vi visa skarpt vad man kan åstadkomma med dagens fjärranalysmetoder. Ibland har vi som jobbar med återkommande inventering i fält uppfattats som lite motsträviga. Men vi jobbar ju också med att förbättra fjärranalysmetoderna, säger han till Altinget.
Under de senaste åren har det också diskuterats om EU som helhet ska gå över till fjärranalys för att få en enhetlig övervakningsmodell av skogssänkan. Men det förslaget ser för stunden ut att ha hamnat i skrivbordslådan, bland annat på grund av kritik från Sverige som bland annat har betraktat initiativet som ytterligare ett steg på vägen mot att EU tar över skogspolitiken.
Utgångspunkt avgörande
Att fjärranalysmetoderna kan förbättra situationen generellt i unionen står samtidigt klart, menar Mattias Lundblad.
– Det finns länder som baserar rapporteringen på äldre kartunderlag som från 2012. Sedan uppdaterar de siffrorna utifrån var det skett beskogning och avverkning, fortsätter Lundblad och tillägger:
– Men de hade egentligen inget heltäckande kartunderlag. Många länder har väldigt dåliga överlag just för att visa på markanvändning och markanvändningsförändring över tid.
Flera svårigheter fortfarande
En annan svårighet är att koppla ihop markanvändningen med förändringar i kolförråd. Det finns exempelvis få möjligheter att skatta markkolsförråden, där den största förändringen i Sverige skett under de senaste åren.
Med tanke på att det anses mer osäkert med fjärranalys, hur säker kan man vara på att länderna verkligen når sitt beting med en sådan metod?
– Jag vet inte riktigt. Det kan tyckas enklare att skatta markanvändning, exempelvis via kartunderlag. Men den största osäkerheten ligger i hur du skattar förändringar i kolförråd , säger Lundblad och utvecklar:
– Det ligger mycket osäkerhet i hur tillväxt och avverkning beräknas och kopplas till markanvändningen. Vi kommer ändå tillbaka till samma ytor i riksskogstaxeringen och kan uppdatera vad som har hänt. Även om det tar lite tid. Men med en enklare metod kan det ju se ut som det blir mer robust och mindre osäkert, än vad det är.
Bra för harmonisering
Även Malin Kanth, klimatanalytiker på ansvariga myndigheten för uppdraget, Naturvårdsverket, anser att det är svårt att se att en ökad användning av satellitunderlag skulle göra det enklare att nå betingen. För svensk del innebär dessa exempelvis att nå en ökad sänka på fyra miljoner ton relativt snittet 2016-2018.
– Det finns väldigt stora osäkerheter med fjärranalyser också. Det är möjligt att de är minst lika stora, eller större. Så, nej det tror jag inte, säger Kanth till Altinget och tillägger:
– Utan det här är verkligen bara för att undersöka, och sedan tror jag att man måste kunna harmonisera med resterande EU. Om resten av EU börjar mer eller mindre övergå till satellitdata, så är det bra att vi har en uppfattning om hur det fungerar och hur man kan harmonisera, så att man har ett gemensamt underlag.
Malin Kanth pekar på att situationen i dag inte heller är den lättaste, där EU:s myndigheter måste förlita sig på väldigt olika underlag från de olika medlemsländerna.
– Om de kan göra en bättre analys tillsammans på hela EU, och vi vet vad det innebär för oss och har den kollen, så är det bara bra.
{{toplink}}
Artikeln har uppdaterats efter publicering med en korrigering av uppdragsbeskrivningen till Naturvårdsverket
Villapriserna stilla i augusti – bostadsrättspriserna sjönk
Kokalari (M) laddar om för nästa greenwashing-reform
