Civilsamhället i limbo när biståndet reformeras

I en delredovisning bedömde Sida nyligen att myndigheten skulle behöva cirka 420 årsarbetskrafter för att överta den vidareförmedling som 17 så kallade strategiska partnerorganisationer (SPO) i dag utför till omkring 1 750 partner inom civilsamhället i över 90 länder.

Bakgrunden är att regeringen har gett Sida i uppdrag att se över det bistånd som förmedlas via partnerorganisationerna och utreda vilka konsekvenser det skulle få om myndigheten själv fördelar medlen.

Kommer kosta

Den oro som Erik Lysén talar om kommer sig av att Sida jobbar parallellt med två spår. För ännu har regeringen inte fattat beslut om att myndigheten ska ta över fördelningen av anslagen. Ändå gav Sida i ett möte med de strategiska partnerorganisationerna den 15 mars beskedet att avtalet med dem kommer att sägas upp vid årsskiftet.

– Det är fortfarande mycket kring CSO-stödet som är oklart, framför allt i ljuset av Sidas delrapport som presenterades den 8 april. Den visar hur mycket det kommer att kosta om Sida tar över uppgifterna från civilsamhället och genomför det i egen regi, säger Erik Lysén till Altinget.

Viktig partner

Sidas generaldirektör Jakob Granit påpekar att 43 procent av 2023 års bistånd som Sida förvaltar – ungefär 25 miljarder – går i dag till civilsamhället i olika former på global nivå under ramen på de andra 45 systemen som myndigheten förvaltar.

– Så civilsamhället är en otroligt viktig partner. Men det är just den här strategin som ses över. Så det här är en delmängd av det stödet, där regeringen har gett oss i uppdrag att titta på en annan form som ökar transparensen och effektiviteten, och det är vad vi utreder nu, säger Jakob Granit till Altinget.

Erik Lyséns oro är inte stillad.

– Man får en känsla av att det som nu har presenterats inte kommer att genomföras, att det är en räknekalkyl. Men den process som Sida redan har tagit fram är den som sannolikt kommer att gälla: Där ska vi lämna in en provansökan i internationell konkurrens med andra, och sedan en följdansökan i oktober – om vi kvalificerar oss, fortsätter Erik Lysén.

Någon form av fortsatt stöd

Altinget frågade Jakob Granit om det har fattats något beslut SPO-ernas framtid eller inte.

– Vi har fått en civilsamhällesstrategi för 2024. Sedan förväntar vi oss en för 2025, men den finns inte på plats ännu. Då har vi meddelat de strategiska partnerorganisationerna att vi kommer att se över deras avtal i syfte att kunna avsluta dem vid årets slut när 2024-strategin går ut – och samtidigt förbereda ett nytt ansökningssystem för att få vara del i det här stödet, säger Granit.

– Vi bereder svar till regeringen på deras uppdrag i tre delar, gällande vilken typ av system regeringen vill se framåt. Men vi förutsätter att det kommer att bli någon form av stöd till svenska CSO framåt. Därför tittar vi på en modell för hur det ska kunna förberedas från maj-juni och framåt.

Men en del av CSO-erna uppger att de har börjat säga upp avtal eller förbereda för att göra det. Har då kommunikationen fungerat tillfredsställande?

– Ja, vi informerade redan den 15 mars att vi behöver se över deras avtal och avsluta dem till årsskiftet. Vi kunde ha väntat till senare men det är bättre att förekomma så de får tid på sig.

Bistånds- och utrikeshandelsminister Johan Forssell (M), betonar att inga beslut är fattade och att regeringen är noggrann i arbetet framåt.

– Vi ser fram emot ytterligare delrapporter från Sida. Men ytterst är frågan: Hur ser vi till att biståndet blir så effektivt som möjligt? I mottagarländerna – snarare än hur det påverkar enskilda organisationer i Sverige, säger Johan Forssell till Altinget.

Civilsamhällets bistånd kostnadseffektivt

Erik Lysén påpekar att studier av CSO-stödet har visat att det är ett kostnadseffektivt sätt att nå fattiga människor.

– Vår ingång har varit att det här systemet säkerligen behöver reformeras och öppnas för fler strategiska partnerorganisationer. Men den rapport som presenterades den 8 april är något helt annat. Sida tar över hela hanteringen, säger han, och fortsätter:

– Då glömmer man helt bort det viktiga mervärde som vi har byggt upp under många år, via miljörörelsen, kyrkorna och kvinnorättsorganisationerna. Det är ett lika viktigt mervärde som Business Sweden och Swedfund har när det gäller att få in det svenska näringslivet. Då är det konstigt. Varför nämns inte det här mervärdet i civilsamhällesstrategin?

Vill få fram mervärdet

När utrikesutskottet nyligen höll ett öppet sammanträde om reformagendan för biståndet, så satt Concord Sveriges ordförande Petra Tötterman Andorff med som representant för civilsamhället. Hon lyfte bland annat regeringens färska initiativ Team Sweden.

– Som Petra Tötterman Andorff sade där: Låt oss vara med i Team Sweden. Det finns ett mervärde i folkrörelsebiståndet och det borde få ligga till grund för den här ansökningsprocessen. Vi vet inte om det kommer att finnas med i bedömningskriterierna. Blir det internationell konkurrens så kanske det bara blir de större organisationerna med störst skalfördelar, där svenska organisationer kanske hakas av. Då mister vi också den folkliga förankringen som finns för biståndet i dag, säger Erik Lysén.

– Bland våra samarbetspartners skapar detta oro. Förtroendet för och tilliten till Sverige som en långsiktig biståndsgivare har fått sig en rejäl törn.

Alltid oro vid förändring

Johan Forssell är inte förvånad över Sidas uppgift om att 420 tjänster skulle krävas om myndigheten ska ta över det arbete som SPO-erna utför i dag.

– Inte utifrån perspektivet att det omfattar vidareförmedlingen i alla led, inte bara SPO-erna utan också de medel de skickar vidare. Jag tycker att det är bra att vi nu har en siffra, för det har vi inte haft tidigare, säger Johan Forssell.

Det finns en oro hos civilsamhällesaktörerna, kan du förstå den?

– Jag kan förstå att det alltid blir en oro när man vill göra om någonting. Jag tycker att det är viktigt att framhålla att de här pengarna inte till hör mig, de tillhör inte biståndsorganisationerna – utan svenska skattebetalare. För oss som regering är det jätteviktigt att alltid se till att de används på det mest effektiva sättet, att vi minskar administrationen och ökar transparensen – som sjunkit i svenskt bistånd de senaste åren.

Riskerar gå förlorat

Samtidigt menar flera aktörer inom folkrörelsebiståndet att processen är forcerad och att osäkerheten om framtiden redan påverkar deras lokala samaretsorganisationer.

– Jakob Granit säger att det här kommer att förtydligas i ansökningsprocessen, men det kommer inte att bli klart förrän kanske tidigast i november eller december vilka som får stöd. Under den tiden kommer många samarbetspartners att vara i limbo och kanske tvingas säga upp personal och kontor. Viktigt arbete för demokrati, mänskliga rättigheter och jämställdheter riskerar då att gå förlorat, säger Erik Lysén.

anders@altinget.se