Ensam domstol frågar sig: Vad är samhällsviktigt härnäst?

Remissinstanserna inom bygg- och gruvnäringen välkomnar greppet som regeringen tar i det lagförslag som ska möjliggöra för Cementa att fortsätta bryta kalksten inom sina nuvarande tillståndsramar, trots att tidsfristen löper ut den sista oktober.

Men från det håll där stora delar av prövningen av miljötillstånd i dag sker, inom domstolsväsendet, hörs ingen entusiasm. Det är bara en enda domstol som bjudits in i remissrundan – Mark och miljödomstolen i Vänersborg – och därifrån håller man inte igen med kritiken mot regeringens förslag.

Förutom omfattande ifrågasättanden om det är förenligt med lagstiftningspraxis att agera som regeringen gör, ifrågasätter domstolen om insynen i processen är tillräcklig utifrån Århuskonventionens krav, samt vad det kan få för konsekvenser framöver att öppna dörren för att överpröva beslut som redan har fattats i rådande rättsordning.

Nicklas Johannisson är chef vid Vänersborgs mark- och miljödomstol. Han beklagar att ingen av de övriga mark- och miljödomstolarna, överdomstolen, Justitiekanslern eller Justitieombudsmannen ingår bland remissinstanserna.

– Det är den typen av institutioner som vi saknade, säger han till Altinget.

”Vänder oss till dem med bäst kompetens”

Men klimat- och miljöminister Per Bolund (MP) litar på att domstolarna har samordnat sig.

– Självklart vänder vi oss till de domstolar som har den bästa kompetensen. Sedan litar vi på att de har ett utbyte mellan varandra. Där är vi också säkra på att vi kommer att få bra information och ett stort utfall av inspel i den fortsatta processen, säger Bolund till Altinget och fortsätter:

– Samtidigt är det ju så att vi här agerar i ett exceptionellt läge, där det också framöver bland annat handlar om att vi ska göra oss mindre beroende av en enskild aktör.

Kan man förvänta sig att domstolarna hinner samordna sig när remisstiden är så kort som fyra dagar?
– Det är inte vi som har valt den tidsplanen. Det är ju Cementa som inte har inkommit med ett underlag i tid för att kunna få ett tillstånd. Vi kommer ju inte att ge några undantag framöver. Företag som ska ha ett tillstånd behöver komma fram med rätt underlag. Detta är ett exceptionellt läge där det skulle få allvarliga samhällskonsekvenser att inte agera, säger Per Bolund.

Överdomstolen kan inte uttala sig

Någon samordning har trots ministerns förväntan inte hunnit ske. På Mark- och miljööverdomstolen har man inte kunnat bilda sig någon uppfattning av lagförslaget, enligt myndighetschefen Claes-Göran Sundberg.
– Jag vet inte varför vi inte ombetts uttala oss, men det är inte någonting som vi lägger oss i, säger han till Altinget.

Men ni brukar få uttala er i frågor som berör er verksamhet?
– Ja. Vi får ju mycket remisser. Men det kommer så mycket remisser på lagförslag, så jag är inte säker på om det inte är någon gång som vi inte får någon.

Som en konsekvens av regeringens förfarande vill Mark- och Miljööverdomstolen inte heller uttala sig om det aktuella lagförslaget. Men kollegorna i Vänersborg håller som sagt inte tillbaka med invändningarna.

Behövs verkligen vattenkvalitetsgarantier?

Domstolen pekar bland annat på att regeringen inte motiverat hur tillståndsgivningen som de förbereder stämmer överens med ramvattendirektivets krav på att vattenkvaliteten inte försämras av den planerade tidsmässiga förlängningen av kalkbrytningen. Det var också frågan om vattenkvaliteten som gjorde att den aktuella tillståndsprocessen stoppades i Mark- och miljööverdomstolen.

Men behövs det en motivering utifrån ramvattendirektivets krav, med tanke på att det endast är nuvarande tillstånd för förlängs?
– Det är generell punkt i vårt yttrande. Vi gör så att vi främst lyfter frågor. För jag kan inte säga att vi hunnit att analysera det på den korta tiden. Det framgår ju av yttrandet att vi inte kan säga heller i övriga delar att lagförslaget strider mot EU-rätt eller mot Århuskonventionen. Men det väcker ju frågor, säger Niclas Johannisson.

De som ställer sig bakom förslaget menar att bolaget endast ska bryta den kalk man ändå har tillstånd att bryta. Men samtidigt har vi regler att följa, som ni påpekar?
– En stor del av vår problematik kring detta är att man helt förändrar strukturen. Vilket gör att det är väldigt svårt att förutse hur detta kommer att komma upp till prövning i domstol, så småningom, där man kommer att göra den här avvägningen så småningom.

Går det ens att pröva?
– Det blir ju någonstans spekulativt. Vi lyfter ju frågan om att man kan pröva lagen i vårt svar. Men sedan kan man ju rent spekulera i att det kommer in skadeståndsprocesser eller liknande. Men längre vågar jag inte ge mig in i resonemanget, för det kan ju hamna tillbaka på vårt bord.

Utifrån tidigare prövningar om vad som är grunden för att något ska kunna undantas från vissa krav för att det är samhällsviktigt, finns det då något som man kan dra lärdomar av vad det är som är samhällsviktigt framöver?
– Det är det vi vill peka på här, att det kan bli väldigt komplicerat om det är det vi vid tid till annan anser är samhällsviktigt som avgör. Det behöver man nästan i så fall ha en bredare diskussion och kanske en lagstiftning kring. Så att det finns en struktur till det här lagstiftningsvägen, snarare än att man öppnar upp en möjlighet för politikerna att då välja när man tycker att något är samhällsviktigt och därmed går förbi domstolarna.

Det är kanske lite liknande resonemang i frågan om ”snabbspår” eller ”grönt spår” i miljöprövningsärenden, som en utredning just nu överväger? 
– Det är en annan intressant fråga. För frågan är ju i vilken utsträckning domstolarnas prioriteringar ska styras. För det är ju det som snabbspåret skulle handla om, att styra i rättsprövningen. Det vi vill peka på är i så fall, vad är nästa undantagssituation, och vad kommer en annan regering uppleva som en samhällsviktig verksamhet?

– Det är ju inte så att vi inte förstår att det här är viktigt, samhällsekonomiskt. Vi tar ju upp det. Men den här frågeställningen är inte belyst i den här promemorian överhuvudtaget. Och det gör oss lite bekymrade.

Har ni några fler ärenden i stil i Cementa på ert bord?
– Nej, men det vet man ju aldrig, förstås, säger Niclas Johannisson.

Samma visa snart igen?

Inte heller Mark- och miljööverdomstolens chef Claes-Göran Sundberg vågar avgöra om vi kommer att sitta här om några månader igen med ett nytt ärende som föranleder liknande politiska åtgärder.
– Jag tror inte att det finns det. Men det är därför som detta är exceptionellt. Jag har inte sett någon liknande lagstiftning i alla fall. Sen om den är rätt eller fel, det har jag inga synpunkter på.

jacob@altinget.se