Ersättning för cancerbehandling dröjde när regionen inte svarade

Sven är i 70-årsåldern och bor i en mellanstor svensk stad. Sedan 2015 har hans PSA-värden bevakats eftersom ett förhöjt PSA-värde kan vara tecken på sjukdom i prostatan. I slutet av 2020 får han beskedet att hans värde är rejält förhöjt, och en magnetröntgen görs.

Det är februari 2021 när Sven får det dystra beskedet att han har elakartad prostatacancer.

Han får några behandlingsalternativ, men känner sig inte trygg med förslagen. Till exempel vill han inte ingå i en randomiserad studie. Han tar i stället kontakt med den välkända cancerkliniken Docrates i Helsingfors. Han tycker att strål- och medicinbehandlingen där verkar ligga i framkant. Prostatan får han behålla och dessutom upplever han mer kontroll när han själv kan välja klinik.

– Jag fick aldrig veta i Sverige att motsvarande vård finns på flera ställen här, säger han till Altinget.

Olika bedömningar

På Docrates undersöks Sven ytterligare, och flera metastaser upptäcks varpå behandlingen justeras. När han är färdigbehandlad inleder han processen med att försöka få ersättning för sina vårdkostnader. Om man räknar med boende, resor och mat handlar det om 630 000 kronor. Det Sven kan få ersättning för vid en ansökan i efterhand är enbart kostnader som är direkt sjukvårdsrelaterade.

Han gör en ansökan till Försäkringskassan, som i sin tur skickar ett frågeformulär till Svens hemregion, för att få svar på om vården hade erbjudits honom där. Det är en av de läkare som ansvarar för Svens vård i Sverige som får till uppgift att besvara formuläret. Men hela formuläret besvaras inte; vissa av frågorna besvaras med en överstrykning. Läkaren skriver att vården över huvud taget inte erbjuds i Svens hemregion. Men svaren till Försäkringskassan stämmer inte överens med Svens erfarenheter.

– Till mig säger samma läkare att behandlingen jag fick i Helsingfors var adekvat, vilket också är noterat i min journal.

Svens uppgift blir att bevisa att han hade kunnat få vården antingen i sin hemregion eller i en annan region, information som han själv letar upp och skickar till Försäkringskassan. Försäkringskassan beslutar att också konsultera en försäkringsmedicinsk rådgivare. Denna gör en annan bedömning än läkaren som besvarade frågorna: Bortsett från de två undersökningar som kunde påvisa metastaser stämmer den svenska behandlingsplanen överens med den finska.

Inget svar

Med anledning av den försäkringsmedicinska rådgivarens svar skickar Försäkringskassan därför uppföljande frågor till kliniken. Det sista utsatta datumet för respons passerar. Sven väntar på besked. Flera månader går. Svaret från hemregionen uteblir.

I juli 2022 får Sven besked om att Försäkringskassan har fattat beslut om utbetalning, som ersätter hans vårdkostnader med undantag för de undersökningar som visade metastaser.

Det kan tyckas märkligt att undersökningar som visar på spridd cancersjukdom inte ersätts, med förklaringen att Sven inte hade fått göra dem i sin hemregion. Ändå är det en seger att till slut få tillbaka 80 procent av den summa för sjukvård som han har legat ute med.

– Jag fick snabb vård och kunde påverka valet själv, det var värt mycket, säger han.

{{toplink}}

Är det jäv?

Sven tycker att det är obegripligt att det är hans svenska läkare som ska bedöma hans fall. Situationen återkommer även i andra fall, och ibland finns det dessutom en ansträngd relation till den läkare som får ärendet på sitt bord. Läkaren i fråga, och den vård som han eller hon står för, har valts bort av patienten. Är det inte en fråga om jäv? Jag ställer frågan till Martina Axmin, jurist och forskare i socialrätt vid Lunds universitet.

– Rent juridiskt kan jag inte se att det föreligger en jävsituation. Läkaren uttalar sig som behandlande läkare i en situation, och i andra fallet som sakkunnig. Det är Försäkringskassan som fattar beslutet. Men jag kan tycka att det är mindre lämpligt och förstår att patienten tycker att det är väldigt märkligt.

Bättre behandling i Finland

På Prostatacancerförbundet är man väl medveten om att många svenska män väljer att genomgå cancerbehandling i Finland i stället för i Sverige. Calle Waller är vårdpolitisk talesperson på Prostatacancerförbundet. Enligt honom råder det egentligen inga tvivel om kvaliteten på vården i Helsingfors.

– De svenska läkarna var för några år sedan kritiska till vården för prostatacancer vid Docrates. Det är de inte längre. Metoderna man ifrågasatte har nu i en stor studie visat sig vara mycket bra, men det har inte processats i Sverige än, säger han.

Han känner igen Svens situation, med ofärdiga och uteblivna svar från regionen. Han har flera gånger tagit del av beslut han uppfattar som godtyckliga.

 – Svaren som Försäkringskassan får är av högst skiftande kvalitet. Jag känner folk som fått ersättning för behandlingar som definitivt inte finns i Sverige, och de som har fått nobben för att hemregionen säger nej, fast de kanske hade kunnat få vården i grannregionen.

Upp till patienten

Även om man vet att man skulle kunna få vården i en annan region i Sverige är det inte helt lätt att bevisa det.

– Klinikerna tycker inte det är så kul att sitta och skriva sådana intyg. Det krävs ihärdighet och hårt eget arbete. Alla regioner erbjuder inte samma vård för prostatacancer. Enligt patientlagen har vården skyldighet att informera patienten om de alternativ som finns, samtidigt har regionen ingen skyldighet att känna till vårdutbudet i Sverige och Europa, utan det ska patienten själv göra.

Calle Waller berättar också om bieffekter av lagstiftningen. Efter cancerbehandlingen kan man drabbas av urinläckage. Väntetiderna för att få hjälp är långa i Sverige. Om en man åker till ett annat EU-land för att få samma vård kan han få ersättning i efterhand, även för privat vård. Det kan han däremot inte få om han gör samma sak på en privat klinik i Sverige.

Den spontana reaktionen hos många i professionen är att ta avstånd från utlandsvård, berättar Calle Waller. Och i delar kan han förstå det.

– En av sakerna som de har reagerat på är etiken i att säga till döende människor att det finns en möjlighet, om de slantar upp en miljon. Jag håller med om att det är ett svårt dilemma. Jag vet människor som sålt allt möjligt för att ha råd, där det ändå inte har fungerat. Det är ingen botande behandling, utan en bromsande.

Fotnot. Sven är ett fingerat namn.