Hallengren: ”Civilsamhällets arbete med psykisk ohälsa ska inte dirigeras av staten”
Socialminister Lena Hallengren (S) har mött civilsamhällesorganisationerna för att prata psykisk ohälsa och hur området kan utvecklas. Till Altinget ger hon sin syn på samverkan mellan staten och civilsamhället, och att det behöver finnas en fungerande ”symbios”.
Socialminister Lena Hallengren (S) initierade nyligen ett möte med civilsamhällesorganisationerna som arbetar med psykisk ohälsa.
– Jag ville ha möjlighet till dialog med många av de aktörer som på olika sätt möter psykisk ohälsa i sina verksamheter, säger Lena Hallengren till Altinget.
– Det gjorde de både före och under pandemin. Jag tycker det är viktigt att fånga upp deras erfarenheter.
”Mående, ensamhet och isolering”
Syftet med mötet var att föra en dialog men utan att fatta några beslut. Några av organisationerna fick ge sin bild av dagens situation kring sina medlemmar och deras psykiska ohälsa.
– Det är ett faktum att pandemin inte ”enbart” handlar om att folk är smittade av covid-19, att folk ligger på sjukhus och alla ekonomiska och fysiska konsekvenser. Det handlar om måendet, ensamhet och isolering, konstaterar Hallengren.
Hon tycker att dessa aspekter är mycket svårare att fånga upp.
– Jag kan tycka att vi talar lite för lite om det när så väldigt många upplever det.
Hon hänvisar till att bland andra Folkhälsomyndigheten och Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor (MUCF) har fått i uppdrag att kartlägga ungas mående under pandemin, och vad de unga själva tycker att det behövs för åtgärder.
Vad pengarna ska gå till
Inför budgetpropositionen 2022 har regeringen aviserat att man vill förlänga stödet till arbetet med psykisk ohälsa och att man fortsatt avsätter 1,5 miljarder till och med 2024.
Med tidigare aviserade pengar inom ramen för en överenskommelse med Sveriges kommuner och regioner (SKR) innebär detta runt 2,2 miljarder kronor per år.
Regeringens eget underlag om satsningen är övergripande, men specificerar att pengarna även ska räcka till att stärka primärvårdens arbete inom området.
Finns det några planer på öronmärkta satsningar för civilsamhället framöver?
– De 2,2 miljarder som avsätts är stora resurser som fördelas och en fördubbling på bara några år. Det görs annat också, och regionerna står för merparten av det.
– Staten kan inte dirigera arbetet genom att dela ut alla pengar för specifikt. Det finns möjligheter att söka medel via både Socialstyrelsen och Folkhälsomyndigheten.
Kortsiktig finansiering
Många civilsamhällesorganisationer lider av en osäker ekonomi och att de statliga anslagen och statsbidragen är tillfälliga och kortsiktiga. Konsekvensen kan vara svårigheter att kunna anställa eller att utveckla verksamheten.
Finns det en risk att de osäkra förutsättningarna i slutänden drabbar personer med psykisk ohälsa?
– Alla vill ha så långsiktig verksamhet som det bara är möjligt, så att man vågar planera.
– Men jag vill nog påstå att organisationerna har bra stöd. De har även fått extra starkt stöd under pandemin och vi har ett fortsatt omfattande stöd just till civilsamhällesorganisationer.
Om sedan idéburna organisationer ska vara med och driva verksamhet via upphandlingar eller inte, menar hon är en annan fråga.
– Men givetvis har varje organisation sina särskilda önskemål och sina frågor som man gärna vill se förändring i, säger hon.
Hur mycket ansvar är det rimligt att staten tar och hur mycket ska civilsamhället göra?
– Båda behövs och kan inte ersätta varandra. Var och en har sin roll att spela och sin del att fylla.
”I symbios”
Lena Hallengren tar exemplet kvinnojourer eller organisationer som vänder sig direkt till personer med olika former av psykisk ohälsa.
– De organisationerna möter ofta folk som inte vill ta kontakt med myndigheter, vården eller en skolkurator i den situation man är. Snarare kanske man i första hand vill ha en medmänniska att prata med, säger hon.
Enligt socialministern behöver samhället här ge ett successivt stöd till människor via jourerna.
– Här behöver vi vara i symbios. Organisationen har kunskap om vad det offentliga och det gemensamma erbjuder, och de kan lotsa människor vidare.
Minoriteter ryter ifrån – förkastar Moderaternas förslag
Branschen tveksam till von der Leyens idé om momsfria vapen
