Kravet: Låt Kulturanalys kartlägga den ideella kulturen
(Foto: Simon Olofsson)
Efter att projektet Kulturens kapillärer nu har avslutats, riktar Ideell kulturallians sex krav till regeringen. Ett av dem är att låta Myndigheten för kulturanalys ta fram statistik över den ideella kultursektorn.
Kulturens kapillärer – Nyorientering, är ett projekt som har pågått under 2023–2024. Med finansiering från Svenska postkodlotteriets stiftelse har kulturföreningar kunnat ansöka om ett öppet projektstöd – pengar som inte är öronmärkta. Totalt har 8 miljoner kronor fördelats mellan 193 föreningar, och erfarenheterna har presenterats i en ny rapport.
Utifrån lärdomarna ställer de sex krav på regeringen. Bland annat menar de att kunskapen är för låg och att statistik saknas – för övrigt ett liknande resonemang som den idéburna sektorn i välfärden har.
Kultur i hela landet
Ideell kulturallians skriver i rapporten att ”Myndigheten för kulturanalys har som uppgift att analysera arbetet för att nå de kulturpolitiska målen. Tyvärr har myndigheten inte i uppdrag att analysera den ideella kultursektorn, och myndighetens rapporter fokuserar därför på de insatser som görs i offentlig regi, vilket utelämnar en stor och viktig del av det kulturella ekosystemet.”
– Sverige har under lång tid haft en bra kulturpolitik, så de kulturpolitiska målen är det inget fel på. Men når vi dem? Där saknar vi en hel del kunskap. Vi behöver ett nav som också tittar på den ideella kultursektorn, för den är stor men tappas ofta bort, säger Ideell kulturallians ordförande Nina Andersson till Altinget.
– Den ideella kultursektorn är mycket viktig för målet ”Kultur i hela landet”, utan att för den skull få särskilt stora resurser. Så det behövs bättre bild, fortsätter hon.
Nina Anderssons kanske starkaste intryck från Kulturens kapillärer är att när man frångår styrning i projektstöd, leder det till att föreningarna själva äger dagordningen och inriktningen.
– Det här fick ett så tydligt underifrånperspektiv. Man har vänt sig till kulturföreningar och sagt: ”Ni känner plats och målgrupp. Vad behöver ni?” Jag tror att det var anledningen till att 750 föreningar sökte, säger hon.
– Projektet har blivit så stort, med 200 föreningar involverade. Vi har kunnat ge ett litet men extra betydelsefullt stöd för att göra mer. Nu kan vi synliggöra resultatet med den här rapporten.
John Cage med Epa-skruv
Bland exemplen finns Kultur för alla, som i Piteå satte upp musikalen Havet.
Levande musik i Dals Långed bjöd in traktens ungdomar när verket Ryoanji av John Cage skulle framföras. Ryoanji bygger på fyra solister som ackompanjeras av 20 valfria instrument. Levande musik lät 20 ungdomar kompa med sina Epa-traktorer, ett originellt grepp som Expressens recenscent gillade.
Ni skriver om den fysiska infrastrukturen, att de föreningar som har egna lokaler kämpar i motvind. Ser ni någon smittoeffekt, där andra föreningar drabbas?
– De här verksamheterna är ideellt drivna, de är sköra, de bygger på människor som jobbar med knappa ekonomiska resurser. Det gör att smittoeffekterna blir jättetydliga.
Hur då?
– Får ett studieförbund neddragningar så drabbas alla som det samverkar med. Bygdegårdar, Folkets hus och andra är oerhört viktiga för de småföreningar som det här projektet har vänt sig till, för de kan jacka i en infrastruktur som finns på plats. Försvinner den så krävs det stora stöd för att något ska hända.
– Varje krona har förmerats just för att infrastrukturen finns. Och så är det när man stödjer ideella kulturorganisationer. Vi är så tacksamma för att Svenska postkodlotteriets stiftelse har valt att göra det här, säger Nina Andersson.
I rapporten varnar de därför också för nedskärningar.
Är det orimligt att kulturen också tvingas spara i ekonomiskt svåra tider?
– I svåra tider måste alla anpassa sig och jag hör ingen säga att det är orimligt. Men det finns en smärtgräns för hur mycket man kan spara utan att det får konsekvenser. Återigen: Med små medel gör den ideella kulturen väldigt mycket.
Tror du att fritidskortet kan bli till någon hjälp?
– Jag tycker att det är utmärkt att regeringen vill satsa på en meningsfull fritid för barn och unga. Men som det är utformat blir det svårt för ideell kultur att vara en del av det, så det haltar.
Vad är problemet med utformningen för er?
– Kriterierna som arrangören av en verksamhet ska förhålla sig till för att godkännas. Det är rimligt att det finns kriterier, men nu ska det vara vid flera tillfällen, med samma ledare, och man ska anmäla sig till alla tillfällen och så vidare.
– Många hos oss sänker trösklar för att få in fler. Då kan man ha drop-in eller erbjuda kostnadsfritt deltagande och så vidare. Det är ett annat sätt att arrangera än vad till exempel idrotten eller den kommunala musikskolan har. Där kanske det är 15 tillfällen hela hösten. Det blir sannolikt de som går där som kommer få del av fritidskortet.
Ni skriver ”När delar av en sektor drabbas behövs stöd, inte kollektiv bestraffning”. Vad specifikt syftar ni på?
– Diskussionen kring civilsamhället de senaste åren. Det finns avarter där medel inte har hanterats korrekt eller där man inte har skött sig. Den sortens problem ska givetvis rättas till. Men man måste se att den ideella sektorn är så enormt stor och att detta är just avarter.
– Det finns en risk för överbyråkratisering och då är det svårt för mindre aktörer att söka medel när administrationen är så enorm. Både systemen för att söka och att redovisa behöver vara robusta, säger Nina Andersson.
Tidigare officer blir ny ordförande i Försvarsberedningen
Sis får 700 miljoner för att lösa platsbristen
