Lena Ag: ”Jag är ingen förvaltare – jag är en utvecklare”

Den sista september slutar Lena Ags förlängda förordnande och hon går i pension. ”Det är inget dramatiskt”, säger hon. Dramatiskt var det däremot vid Jämställdhetsmyndighetens start 2018. Redan i december samma år röstade riksdagen igenom en M-KD-budget som innebar att myndigheten skulle läggas ner.

Rapportera – inte fixa

I och med Januariavtalet fick den vara kvar. Och den har vuxit. I dag har myndigheten 130 anställda, jämfört med de ursprungliga 55.

– Trots nedläggningshot står vi på solid grund sju år senare. Vi har fått väldigt många uppdrag under årens lopp. Vi har rapporterat in till regeringarna det som de har bett om. Men det är inte vi som ska fixa jämställdheten. Vi ska leverera underlag och stötta andra myndigheter, säger Lena Ag till Altinget.

Innan hon utsågs till gd hade hon uppgifter i civilsamhället, bland annat på Kvinna till kvinna.

– En viss entreprenöriell anda har jag nog tagit med mig in i jobbet med att utveckla myndigheten. Jag är ingen förvaltare, jag är en utvecklare.

Satsningar ger resultat

Jämställdhetsmyndighetens underlag ska leda till bättre verksamheter, säger hon, och blir ombedd att ge ett exempel.

– När Migrationsverket tittade på sin verksamhet utifrån ett jämställdhetsperspektiv, så såg de att de alltid betalade ut pengar till mannen och att det var han som stod för bankkontot. Det cementerade könsrollerna i stället för att bryta upp dem och ge kvinnan i familjen eget konto och eget kort. Nu har de ändrat på det. Så det finns sådana resultat på myndighetsnivå.

När det gäller jämställdheten i Sverige 2024, så är bilden mer komplex.

– Det är inte en helt enkel fråga. På myndigheten tittar vi på de sex jämställdhetspolitiska delmålen och vår slutsats är att det stagnerar.

– Vi tog tempen på jämställdheten sent i höstas, en sorts syntes för de senaste åren. Vi ser att när man gör satsningar, till exempel på mödrahälsovård och kvinnosjukdomar, då får man resultat.

Representationen planar ut

Representationsfrågan har däremot ”planat ut”. I riksdagen är det relativt jämställt, även om siffrorna ser väldigt olika ut i partierna.

– Regionerna är också hyfsat jämställda. Men i kommunerna har det inte hänt så mycket på 20 år. Runt 40 procent av de folkvalda är kvinnor. Och tittar man på vem som är ordförande i kommunstyrelsen så ser det sämre ut.

Man brukar ibland tala om en kritisk massa, en term inlånad från fysiken. Innebörden är väl att när representationen når ungefär 30 procent, så är den kritiska massan uppnådd och det ska börja ge resultat. Gör det inte det?

– För att det ska räknas som jämställt brukar man räkna med proportionerna 40–60. Men om det aldrig rör sig över 40 så kan det vara problematiskt. Sedan handlar det också om villkoren i politiken, inte bara representationen. Vi vet att hot och hat drabbar alla politiker, men det är mer personligt och sexualiserat mot kvinnor.

Sverige i jämförelse

Lena Ag påminner samtidigt om den större bilden.

– Sverige ligger med alla internationella mått mätt i topp och har gjort det i princip sedan EU började göra listor. Nu börjar andra komma i kapp och det är i grunden bra. Sveriges jämställdhet har bidragit till både välfärd och välstånd, konstaterar till exempel Världsbanken och OECD. Även för företag finns undersökningar som visar att ju mer jämställda styrelserna är, desto bättre blir det.

– Sedan måste vi konstatera att vi har ett 20-procentigt inkomstgap som har varat i decennier. Medlingsinstitutet visade också nyligen att löneskillnaderna har ökat. Är detta en trend vi ser?

Lena Ag ser den könsuppdelade arbetsmarknaden som det stora problemet. Kvinnodominerade sektorer har lägre löner, lägre status och sämre arbetsvillkor.

– Offentlig sektor har kompetensbehov och behov av nyrekryteringar. Jag såg nyligen siffror om att äldrevården behöver anställa 400 000 framåt. Vi har sett att det är enklare för kvinnor gå över till manligt dominerade yrken än tvärtom. Största skälet är sämre arbetsmiljö, sämre arbetsvillkor och lägre status.

– Det är systemfrågor vi landar i. Inkomstgapet har med föräldraförsäkring, skattesystem, pensioner och arbetsmarknadspolitik att göra. När vi tittar på fördelningen av obetalt hemarbete så har den stagnerat. Mäns föräldraförsäkringsuttag och vabbande har minskat två år i rad.

Kunskapen ökar om hedersrelaterat våld

Hon lyfter också fram arbetet mot hedersrelaterat våld mot kvinnor och mot prostitution.

– Här satsas det, med rätta, mycket från politiken. Vi ska i vår lämna rapport till regeringen om hur det arbetet går, som underlag för regeringens skrivelse till riksdagen. Vi kan se att kunskapen har höjts, till följd av en mängd politiska initiativ under åren. Inom vissa professionsutbildningar får man dessutom utbildning om detta.

Tillbaka till frågan om Jämställdhetsmyndighetens vara eller icke-vara, för kritiken har också kommit från vänsterhåll. Statsvetaren Bo Rothstein skrev vid inrättandet att en del ämbetsverk, som tillkommit sedan 1990-talet, blir en sorts statliga lobbyorganisationer som får den parlamentariska demokratin att snurra baklänges. I stället för att medborgare och civilsamhälle driver frågor underifrån, har man myndigheter som driver politiker och medborgare framför sig, ungefär.

Ligger det någonting i det?

– Jag har väldigt stor respekt för Bo Rothsteins forskning. Vi gd:ar träffar honom regelbundet och tillitsfrågan är oerhört viktig. Jag delar inte Rothsteins uppfattning. Jämställdheten berör samhällslivets alla områden, man behöver en fokusering. Annars riskerar det att bli splittrat och projektifierat, säger hon och fortsätter.

– Vi har olika utgångspunkter. Min är att jämställdhet är ett kunskapsområde i sig. Jag hävdar å det bestämdaste att vi ska föra fram den kunskap som finns, baserat på forskning och beprövad erfarenhet. Men inte bedriva opinion – för det är politikens uppgift. Vi jobbar efter en god förvaltningssed och en statlig värdegrund. Jag tycker att vi har värnat trovärdigheten och relevansen, säger Lena Ag.

De har också fått ett uppdrag att se över frågan om unga som förs ut ur Sverige mot sin vilja.

– Där ser vi att flickor förs ut för att gifta sig, medan pojkar skickas på uppfostringsresor.

Framöver kommer någon annan att efterträda henne som gd, och hon kan se ämnen som borde vara aktuella att ta tag i.

– AI-utvecklingen och digitaliseringen. Där känns det som att det behövs ett jämställdshetsperspektiv så man inte kliver snett. Utvecklarna är ofta unga män, och algoritmerna kanske färgas lite av en viss syn på världen. Nu har vi inte fått något sådant uppdrag, men det skulle jag vilja att vi fick.

Vilket är ditt största misslyckande?

– När man startar en verksamhet så är det ofta skakigt längs vägen. Vi har komplexa utmaningar, och ibland får man av en känsla av otillräcklighet för att det finns så mycket att göra. Vi kan inte göra allt. Att hantera den känslan av otillräcklighet och ändå vara säker på att gå åt rätt håll, det är en utmaning som ledare. Och jag är inte säker på att jag alltid har lyckats.

anders@altinget.se