Rädda barnen vill bli topp-fem inom idéburen välfärd
Rädda barnen välfärd AB satsar på att bli Sveriges femte största aktör inom idéburen vård och omsorg, berättar vd Johannes Nilsson för Altinget.
Rädda barnen både expanderar och förändras, från att vara en renodlad röstbärande medlemsorganisation till att också arbeta på en välfärdsmarknad med upphandlingar.
Flyktingmottagandet år 2015 ledde till insikten om att de behöver arbeta mer direkt med barnen.
– Vi startade välfärdssatsningen i ett eget dotterbolag inom Rädda barnen för 18 månader sedan. Målsättningen är att nå utsatta barn i så stor utsträckning som möjligt. Då är storlek viktigt, säger Johannes Nilsson till Altinget.
Målet är att inom den närmaste tioårsperioden bli en av de fem största aktörerna inom branschorganisationen Famna, räknat i personal. Någon målsättning när det gäller omsättning vill Johannes Nilsson inte ge.
– Det skulle innebära runt 500 medarbetare, gärna större om vi uppnår våra syften. Vi är 47 i dag. Men omsättningen eller antalet medarbetare är inte det viktigaste. Det som betyder något är effekten av att vi når många barn.
Behålla identiteten
För att de olika typerna av verksamhet inom Rädda barnen inte ska förlora sin identitet talar de om ”ett Rädda barnen”. Det gäller både de verksamheter som bedrivs i bolagsform och av den ideella medlemsorganisationen Rädda barnens riksförbund.
Bolagen svarar inför styrelsen men har samtidigt egna, självständiga styrelser. Tanken är att Rädda barnen som helhet ska rymma både professionell, upphandlad verksamhet och medlemsstyrd ideell verksamhet. Rädda barnen har i dag 60 000 medlemmar och intäkterna uppgick under år 2020 till 1,2 miljarder kronor.
– Vi är en 100 år gammal barnrättsorganisation. Medlemmarna håller oss ansvariga och är också vår förlängda arm.
Hur har medlemmarna reagerat på en så pass omfattande förändring, där ni ska göra affärer som måste gå med överskott?
– Bra, när de väl förstår vilka konkreta förändringar det handlar om. Det finns såklart olika åsikter, men responsen har varit bättre än vad jag hade vågat hoppas på.
Hittills har de bland annat vunnit upphandlingar på tre fritidsgårdar i Tensta. En av dem drevs tidigare av Stadsmissionen och två av Spånga-Tensta stadsdelsförvaltning. De drivs nu på uppdrag av stadsdelsförvaltningen, som har behållit en i egen regi för att kunna jämföra resultaten.
Traumatiska upplevelser
Den andra stora verksamheten består av utbildning och kompetensutveckling.
– Erfarenheter av traumatiska upplevelser är vanliga bland barn som mår dåligt. Vi utbildar därför viktiga vuxna i skolan och inom Statens institutionsstyrelse i de frågorna, säger Johannes Nilsson.
De erbjuder också utbildningar om barnkonventionen och om situationen för ban i samband med svåra vårdnadstvister.
Framöver ska expansionen inom välfärdsverksamheten ske genom att vinna upphandlingar och ta över andras verksamheter. De tittar också på nya finansieringsformer och har tillsammans med Skandias stiftelse Idéer för livet, tagit fram ett effektmätningsverktyg.
Komplettera offentlig välfärd
Rädda barnen anger har identifierat fyra utmaningar som de behöver arbeta med:
- Barn får inte de insatser de har rätt till genom offentliga välfärdsverksamheter
- Offentlig välfärd behöver kompletteras med idéburna organisationers kunskaper
- Nuvarande traditionella intäkter är inte tillräckliga för Rädda barnen
- Rädda barnens påverkansarbete behöver bli vassare och förankras i egna verksamheter
Hur avgörande har frågan om er egen finansiering varit och vad är det som gör att de traditionella intäkterna inte räcker?
– Det viktigaste skälet är att vi vill förändra verkligheten och ge barn deras rättigheter. Men ska man göra det uthålligt så krävs långsiktig finansiering, och då är det inte hållbart med treåriga projekt.
”Barn får inte de insatser de har rätt till.” Kan du utveckla?
– Den generella välfärden är byggd för normalfungerande hushåll. Det finns i dag 31 000 samhällsplacerade barn, där socialtjänsten har bedömt att barnet behöver omhändertas. 14 000 av de barnen är familjehemsplacerade. Vi har mött den målgruppen under många år, och de har sämre tillgång till sina rättigheter än ett vanligt barn.
Vad är det ni bidrar med, som ingen annan redan gör?
– Vi vill erbjuda bästa möjliga stöd och bästa möjliga metoder. Det bekymrar mig att det inte har varit så intressant att bedriva någon forskning om samhällsplacerade barn, att hitta de bästa metoderna. Då kan vi både vara en aktör och jobba med forskning och utbildning inom familjehem och HVB. Men också utbilda och stötta socialtjänsten.
Hur skulle det kunna se ut mer specifikt?
– Till exempel vill vi förebygga det som kallas för ”sammanbrott”. Man kan se ett vanligt mönster för det barn som placeras i HVB eller familjehem. Det börjar med att det går bättre. När barnet då känner sig tryggare, så utmanar det sina familjehemsföräldrar och det leder till sammanbrott. Då flyttas de och man får börja om.
– Men det finns fler utmaningar i familjehemssystemet. Hög personalomsättning inom socialtjänsten och brister i utbildningar och förberedelser i familjehem. Där har vi erfarenhet.
Ni har utvecklat ett mätverktyg för sociala insatser i samarbete med Skandias stiftelse Idéer för livet. Det förekommer kritik mot att man mäter för mycket inom välfärden. Är ni rädda för att bli en del av mäta-och-väga-samhället?
– Nej, jag är inte det. Det handlar om att mäta rätt saker och veta att det vi gör skapar en långsiktig förbättring. Vi behöver också veta vilka metoder som inte fungerar, för att i så fall rikta om vårt arbete, säger Johannes Nilsson.
Finns det något egenvärde i att växa?
– Storleken har positiva bieffekter. Vi når fler och vi kommer att kunna hantera risker på ett bättre sätt. Vi kan också bedriva ett proffsigare forsknings- och utvecklingsarbete. Vi vill också attrahera sociala investerare och ingå utfallskontrakt.
Överblick: EU vill undvika flyktingström och Römosseskolan får miljoner
Kommunernas hantering av LSS under pandemin får kritik
