Sametinget om gruvreformen: Blir checklistor istället för utredning
(Foto: Jonas Ekströmer/ TT)
Utvecklingen av lagstiftningsarbetet som bland annat syftar till att öka självförsörjningen av kritiska råmaterial i EU oroar Sametingets experter, då det bland annat befaras att miljökonsekvensbeskrivningar inte blir ändamålsenligt framtagna.
Under torsdagen antar EU-parlamentet sin position inför reformen som ska syfta till att minska importberoendet av kritiska råmaterial och mineraler som behövs i den gröna omställningen. Men en av de aktörer som till viss del oroas av utvecklingen är Sametinget.
Mot bakgrund av bland annat LKAB:s expansionsplaner norr om Kiruna där Gabna sameby riskeras att klyvas itu, har parlamentet och den statliga myndigheten påpekat att det kan blir flera konsekvenser av de utökade gruvdriftsplanerna som föreslås.
Redan i den inledande remissrundan var antalet farhågor som lyftes inför förslaget många från Sametinget. Bland annat ser man en risk för att inflytandet i tillståndsprocesserna minskar, när dessa ska skyndas på.
När regelverket nu snart går in i slutförhandling har Laila Öberg, expert på rennäringsfrågor vid Sametinget, svårt att se att utvecklingen gått åt rätt håll.
{{toplink}}
Särskilt utifrån perspektiven att flera av de olika leden i bland annat miljökonsekvensbeskrivningsprocessen, samråden och själva tillståndsprocessen, föreslås påskyndas och samordnas ytterligare i EU-parlamentets position.
– Det är lite märkligt att Sverige som ledande gruvnation inom EU har gått med på det förslaget. Som att man vill frånsäga sig sitt ansvar för att de flesta fyndigheter finns inom renskötselområdet och man vill utvinna dem, säger Laila Öberg till Altinget.
Hon ser samtidigt risker för rättssäkerheten.
– Det är kanske bra att det inte blir så lång väntetid. Men det måste ändå göras grundligt.
Stöd behövs även till andra intressenter
För även om nuvarande regelverk kring bland annat miljökonsekvensbeskrivningar ligger kvar, föreslås bland annat samrådsprocesser påskyndas för de utvalda ”strategiska projekten” som är tänkta att öka självförsörjningsgraden av de aktuella mineralerna.
Den ”gräddfil” som ska erbjudas projektörer, behöver också mötas upp med assistans till de andra påverkade lokala aktörerna som samebyarna, menar Öberg.
– Det är ändå så att förutsättningarna kan se väldigt olika ut mellan olika samebyar, både kring kompetens och möjlighet att engagera sig i de här processerna. Intresseorganisationer som SSR (Svenska Samernas Riksförbund) behöver också resurser för att kunna assistera dem, fortsätter Öberg.
Perspektiven där renskötseln som är beroende av biologisk mångfald och sammanhängande betesområden, också levererar klimatnytta, anses generellt ha fallit bort i debatten, påpekar Laila Öberg.
– Det kan bli svårare att hävda sina rättigheter och kunna gå vidare, exempelvis via överklaganden om verksamhetsutövarna ska ha tillgång till ett enkelt tvistemålsförfarande.
Det är centralt att den myndighetsstruktur som föreslås bli ansvarig för att assistera och handlägga den påskyndade tillståndsprövningen också har kompetens för att ta in de samiska perspektiv, enligt experten.
– Det krävs ju faktiskt att man har kunskap om samisk kultur och renskötsel, för att förstå vilka komplikationer som väntar.
Öberg pekar på vikten att förarbetet inför utpekandet av de strategiska projekten, varav flera potentiellt finns i renbetesland, involverar berörda aktörer i ett tidigt skede.
– Det är ju väldigt mycket på gång, så det gäller att göra en ordentlig planering regionalt och lokalt där samebyarna är rättighetshavare.
Gjord i all hast?
Öberg anser samtidigt att det är positivt att det uttrycks att den ökade råvaruproduktionen ska genomföras hållbart med miljöskydd och socialt ansvarskännande praxis, med respekt för mänskliga rättigheter och omfattande och meningsfulla samråd med lokalsamhällena med urbefolkningar.
– Men sammantaget är det en lagstiftning som verkar ha gått fort att få till.
(Foto: Henrik Montgomery/TT)
Parlamentet röstar om sexköpslag – ”Målet är en EU-lag”
Hård kritik mot regeringens ovilja att ersätta kommunerna för vindkraft
