Svårt utgångsläge för utsläppsköp i andra EU-länder

Som en del av regeringens aviserade klimatpolitik annonserades redan i budgetförslaget att initiativ skulle tas för att börja köpa in utsläppsrätter från andra länder.

{{toplink}}

Utredaren John Hassler förespråkade också initiativet i sin bokstavsutredning. Han resonerar i termer av att sex miljoner ton ska köpas in för att nå det budget-etappmål, som han förespråkar att Sverige ska övergå till framöver.

I tilläggsöverenskommelsen till Tidöavtalet specificeras uppdraget nu ytterligare. Bland annat genom skrivningen att ”Energimyndigheten får uppdraget att identifiera lämpliga internationella projekt där Sverige kan gå in redan på kort sikt.”

– Vi ser att det inte är effektivt att inte helt utnyttja de här flexibilitetsmekanismerna. Utan från fall till fall vill vi se var det är effektivt för oss att få igenom största möjliga utsläppsminskning, svarade klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari (L) under tisdagens presskonferens.

Men ser man till grundförutsättningarna för stunden, så är det svårt att se varifrån dessa enheter ska köpas in.

För när den europeiska miljömyndigheten EEA och EU-kommissionen sammanställde medlemsländernas insatser för att nå sina åtaganden inom den icke-handlade ESR-sektorn den 24 oktober, så var ljuspunkterna få.

Samtidigt är det inga kända säljare hittills. Både enligt källor på regeringskansliet, samt Ulrika Svensson, som följer ESR-arbetet nära på Naturvårdsverket.

– Jag har inte hört något ännu om några länder är intresserade av att sälja, säger hon.

Endast Luxemburg, Spanien, Portugal och Grekland har för tillfället tillräckliga styrmedel på väg för att nå sina nationella åtaganden enligt EEAs data. Sverige tillhör också gruppen av potentiella säljarländer i sammanställningen, men det kommer att förändras.

Sammanställningarna baseras nämligen främst på åtgärder som aviserats eller beslutats före mars 2023. Detta bland annat då inte alla medlemsländer hade rapporterat in utkasten till nationella energi- och klimatplanerna till sommarens deadline.

Från plus till minus

Och även i den svenska redovisningen från i somras saknas den sänkta reduktionsplikten, vilket gör att den svenska positionen kommer att förändras framöver. I den egna klimatredovisningen ligger Sverige nu tio miljoner ton back på budgetkontot.

I utgångsläget innan planerna slutligen ska redovisas nästa sommar ligger unionen samlat åtta procent under det övergripande målet, att minska utsläppen med 40 procent relativt 2005.

– Det vi vet är att vi inte har en fullständig bild, scenarier är alltid osäkra och medlemsländernas scenarier släpar ofta efter och kan inte ha med den senaste statistiken och de beslut som fattats under senare tid. Men det vi också vet är att kommissionen nu uppmanar medlemsländerna att skärpa sin politik, säger Eva Jernbäcker, analytiker på Naturvårdsverket, till Altinget.

Effektbedömningar och scenarier

Samtidigt är det exempelvis oklart hur stora utsläppsminskande effekter som medlemsländerna tagit in från de EU-regelverk som kan hjälpa till på traven att nå de nationella utsläppsminskningsbudgetmålen.

Där finns både utsläppsnormerna för nybilsförsäljningen, F-gasförordningen och även potentiellt den utbyggda utsläppshandeln till byggnader och transporter.

Därtill kommer EU-kommissionen också att skicka in rekommendationer till respektive medlemsland före årsskiftet, för att trycka på var insatserna behövs främst för att de ska leva upp till de gemensamma målen.

På Energimyndigheten avvaktar ansvariga enhetschefen ytterligare riktlinjer från regeringen.

– Vi inväntar regleringsbrevet, det är då vi vet lite mer om hur uppdraget ser ut, säger Sandra Lindström till Altinget.

”Bra politik är att nu undersöka hur stora möjligheterna är”

Utredaren John Hassler anser att potentialen är stor, men han trycker på att det är viktigt att vara tidigt ute. Detta då det är svårt att förlita sig på att det kommer att finnas enheter att köpa senare under 2020-talet.

Hur ser du på risken att människor ifrågasätter att vi ska lägga ut miljarder på detta? 

– Det kan ju hända. Det handlar om att köpa utsläppsrätter, men i praktiken kan man tänka sig att förhandlingarna bygger på att det land man köper av säger vad de ska använda dem till. Bulgarien säger: Vi behöver rusta upp vårt bussnät, vi tänkte elektrifiera bussen i våra stora städer. Om ni betalar det, så får ni kvotenheterna, säger Hassler till Altinget och fortsätter:

– Då kan man tänka sig en situation när en del svenska kritiker säger ”varför ska vi betala för elbussar i Bulgarien?”. Klart det kan komma, men då menar jag att om alternativen vi har i Sverige kan bli mycket dyrare, så ska man åtminstone överväga det.

I debatten inför det att ansvarsfördelningen mellan länderna sattes upp, var samtidigt bland andra SD kritiska till att Sverige skulle gå med på att ta ett sådant stort ansvar i ansvarsfördelningsförordningen, fortsätter Hassler.

– Jag vet inte om jag vill säga att jag håller med, men man kan ha förståelse för det. Varför ska vi straffas för att redan ha avskaffat det fossila när det gäller uppvärmningen? Å andra sidan kan Danmark säga "Varför ska vi straffas för att ha en stor jordbrukssektor?"

Fler är sugna

Samtidigt är Sverige inte ensamt intresserad av att bli köpare. I gruppen av länder som redan räckt upp handen ingår bland andra Norge.

{{toplink}}

Det går att köpa enheter redan nu, men det är samtidigt först 2027 som en första ordentlig avstämning sker för hur ländernas insatser hittills har gått. Tidöavtalets tilläggsavtal på klimatområdet innehåller också en reservation för att det kan bli svårt att ro hem enheterna innan dess.

”Det kan bli utmanande att identifiera projekt i andra medlemsstater som både är additionella och tillräckligt stora och som dessutom kan ge utsläppsminskningar redan under mandatperioden.”

Flera ramar att förhålla sig till

Det kan dock vara så att medlemsländer är säljare i dag, även om de har svårt att få ihop kalkylen framöver.

Principerna för hur en handel kan genomföras mellan medlemsländerna fastställs i artikel fem i ESR-förordningen som förändrades delvis i senaste omförhandlingen. Den innebär bland annat att ett medlemsland kan sälja en överprestation relativt sin målbana ett visst år. De kan också ta emot finansiering för projekt som minskar utsläppen, så länge de inte bokförs på det egna kontot.

All handel ska dock ske under förutsättning att EU:s klimatgranskningsråd är informerade. {{toplink}}

jacob@altinget.se, johanna@altinget.se