”I en nära framtid blir Östersjön ett Natohav”

Af Thomas Lauritzen

– Här i landet pratar vi inte om vad som händer om ryssarna invaderar oss – utan om vad vi ska göra när de invaderar oss, säger Martin Hurt.

Den före detta Nato-diplomaten och tjänstemannen på Estlands försvarsdepartement jobbar i dag på det internationella centret för försvar och säkerhet (ICDS) i Tallinn. Han tvekar inte en sekund på att Ryssland en dag kommer att anfalla sina baltiska grannländer.

– Varför? För det har Ryssland alltid gjort. De har alltid velat ha mer makt och mer territorium, och det har i grunden inte förändrats. Det var bara något vi inbillade oss i några år när ryssarna var försvagade, säger han.

I Västeuropa skulle den estniske säkerhetsexpertens ord ha uppfattats som en skräckvision för några år sedan, eller kanske rentav bara för några månader sedan. Men i dag är det nog få som utan vidare törs avvisa Martin Hurts dystra profetia.

Det har den ryske presidenten Vladimir Putin sett till.

Efter Rysslands blodiga invasion av Ukraina som har kostat tusentals oskyldiga liv och skickat miljoner på flykt, står västs ledare ansikte mot ansikte med det otänkbara: Ett nytt erövringskrig i Europa anno 2022 – och en krossad säkerhetspolitisk världsordning.

Det har vänt upp och ner på de internationella organisationer som byggdes upp i ruinerna efter andra världskriget. Och det har tvingat EU och den transatlantiska försvarsalliansen Nato in i en ny era, där internationella handelsrelationer bryter ihop, energipriserna exploderar och upprustningen vid de östra gränserna är på väg tillbaka till nivåerna under kalla krigets dagar.

Under de sista dagarna i juni var ledare från de 30 Nato-länderna samlade till ett toppmöte i Madrid. Här satte de i gång med en dramatisk förändring av militäralliansen, som ska skydda väst mot växande hot från både Ryssland och Kina.

Före toppmötet varnade Kaja Kallas, Estlands statsminister, för att hennes land trots Nato-medlemskap kommer att ”raderas från kartan”, om Ryssland skulle anfalla i dag.

Nu har Nato sjösatt nya planer som ska leda till ett mer realistiskt försvar av de före detta baltiska sovjetrepublikerna och de andra medlemsländerna som gränsar till Ryssland.

Men räcker det? Inte minst i östra Europa är många rädda för att alliansen reagerar för sent och gör för lite. Andra är tvärtom nervösa för att mer upprustning kommer att provocera ryssarna i onödan.

På bara ett årtionde har Nato gått från att bli beskyllt för att vara en förbrukad kalla kriget-allians, mest användbar i Afghanistan och andra avlägsna platser, till att nu åter vara den makt som borde försvara oss själva här i Europa.

Stoltenberg: Värre än kalla kriget

Madrid-toppmötets värd, Spaniens regeringschef Pedro Sanchez, kallade det ”en tektonisk förändring i den internationella ordningen”. Natos generalsekreterare, Jens Stoltenberg, beskrev en europeisk säkerhetssituation som på vissa sätt är sämre än kalla krigets atomterrorbalans.

– Vi lever i en farligare och mer oförutsägbar värld. En värld där det faktiskt pågår ett varmt krig i Europa med stora militäroperationer, som vi inte har sett i Europa sedan andra världskriget, sa Stoltenberg vid toppmötets avslutning.

I Madrid annonserade ledarna tre viktiga överordnade beslut som alla ska tjäna till att rusta alliansen för denna nya, farligare värld:

En kraftig upprustning av Natos närvaro i Central- och Östeuropa, en inbjudan till Sverige och Finland att bli medlemmar och ett nytt strategiskt koncept med definitioner av alliansens viktigaste utmaningar de kommande tio åren.

Kina en del av Natos hotbild

En av nyheterna i det nya strategiska konceptet är att Kina för första gången nämns som en del av Natos hotbild. Via dolda cyberangrepp, desinformation och andra hybrida hot håller Kina på att ”skada alliansens säkerhet”.

Men det viktigaste konstaterandet i det nya strategiska konceptet är dock att Ryssland återigen betecknas som den största faran för Nato.

Förra gången Nato gjorde ett sånt här framtidsdokument var under ett toppmöte i Lissabon år 2010. Om man vill försäkra sig om hur totalt annorlunda alliansen uppfattade världen då kan man bara lägga de två strategiska koncepten bredvid varandra.

20 år efter Berlinmurens fall kände sig västledarna så övertygade om den fredliga relationen med Moskva att den dåvarande ryske presidenten, Dmitrij Medvedev, rentav var inbjuden till Natos toppmöte. Anders Fogh Rasmussen skakade hand med honom och sa:

– Nu lägger vi inte bara kalla kriget bakom oss, utan även post-kalla kriget-tiden... och vi rör oss framåt.

Eftertankens blekhet

Man skulle annars ha trott att Rysslands invasion av Georgien år 2008 skulle kunnat ge de transatlantiska allierade en fingervisning.

Sett i efterklokhetens ljus är det också svårt att förstå varför alliansen inte började tänka om planerna och upprusta igen, när Putin återvände som president och år 2014 invaderade den ukrainska Krimhalvön i Svarta havet.

– Det kan verka naivt i dag, men vi trodde ju faktiskt att det ryska hotet mot oss också var borta. Det fanns en önskan om att inte provocera ryssarna i onödan, säger Nick Witney, erfaren brittisk expert på säkerhets- och försvarspolitik.

– Men jag vill inte heller säga att Nato bara borde ha stått och stirrat misstroget mot gränsen till Ryssland i årtionden. Nu måste man bara konstatera att bytet av fokus söderut – mot Irak, Afghanistan och andra avlägsna områden – som ägde rum då, det var ett misstag, säger han.

Nick Witney, som i dag är seniorforskare vid European Council on Foreign Relations (ECFR), var den första chefen för Europeiska försvarsbyrån. Han tycker att det är förbluffande att européerna i två årtionden, från 2001 till 2021, inte satte större frågetecken vid alliansens fortsatta insats i Afghanistan.

– Tänk att det under de 20 åren med insatsen i Afghanistan inte någon gång kom ett europeiskt toppmöte där någon sa: ’Vad fan pysslar vi med där borta?’ Det var en amerikansk felsatsning och européerna följde bara med, eftersom USA är så avgörande för Nato, säger Witney:

– Efter två årtionden på avvägar har kriget i Ukraina nu fört oss tillbaka till det som Nato hela tiden borde ha handlat om, nämligen att avskräcka Ryssland från att angripa Europa.

Joe Biden fick rätt om Nato

Under toppmötet i Madrid beslutade man att sjudubbla antalet soldater som ska ha hög beredskap och vara beredda att bli utsända inom 30 dagar under Natos reaktionsstyrka, så att den hamnar på 300 000 soldater. Det här är tills vidare bara en målsättning som ska konkretiseras under de kommande åren.

– Innan kriget började sa jag till Putin att om han invaderade Ukraina, så skulle Nato både bli starkare och mer enat. Att vi skulle se världens demokratier stå enade mot hans aggression och försvara den regelbaserade världsordningen. Det är precis vad vi ser i dag, sade USA:s president Joe Biden i Madrid.

Amerikanerna skickar samtidigt fler soldater till de baltiska länderna, en brigad på cirka 5 000 man till Rumänien – och så upprättar USA en permanent militärbas i Polen. Det är första gången det händer i ett land från före detta Warszawapakten, och det är en tydlig signal till Ryssland om att tilliten efter murens fall är försvunnen.

– Den viktigaste omvälvningen i Nato blir den nya nordiska dimensionen. Det kommer att flytta fokus för alliansen, när alla nordiska länder är med, säger Tuomas Forsberg, chef på Forskarkollegiet vid Helsingfors universitet.  

Forsberg är inte bara expert i internationell säkerhetspolitik, utan även i Finlands smärtsamma och spända relation till björnen i öst, ända sedan Vinterkriget 1939-1940.

Vinterkrigets betydelse

Även om världen är en helt annan i dag, är parallellen till Ukraina åtminstone principiellt svår att inte se.

– Vinterkriget lever fortfarande i finnarnas medvetande. Ända sedan dess har vi försökt oss på en balansgång, där vi var förberedda på det värsta, men hoppades slippa provokation genom att förbli ett neutralt land. Det hoppet brast i det finländska folket när Putin invaderade Ukraina i februari, säger Tuomas Forsberg.

Här hittar man en viktig del av orsaken till den sista av de viktiga besluten som fattades i Madrid: alliansen välkomnar att Finland och Sverige har ansökt om medlemskap i Nato.

Just vetskapen om atomhotet har alltid spelat en stor roll i Sveriges och Finlands neutrala balansgång gentemot Ryssland. Men nu är det slut med det.

– Vi har inte glömt hur det var att slåss mot Sovjetunionen. Efter Ukraina känner vi att vi hade kunnat vara nästa på Putins lista. Vi måste visa honom på starkast möjliga sätt att det är omöjligt. Därför Nato. Därför nu, förklarar Tuomas Forsberg.

– I en nära framtid blir Östersjön ett Natohav, säger seniorforskaren Nick Witney från European Council on Foreign Relations.

– Självklart har Sverige och Finland hela tiden varit en del av väst, och vi andra har också länge haft säkerhetspolitiskt samarbete med dem. Men nu blir hela området kring Östersjön Nato – ett strategiskt viktigt område som ständigt måste övervakas av Nato på nära håll, säger han.

Artikeln är översatt från danska av Fredrik Papp.