Humana: Låt assistansen få sin del av miljarderna
Med ett reformutrymme på 60 miljarder i höstbudgeten bör frågan ställas: Har regeringen verkligen inte råd att satsa på assistansen? Det frågar sig Hans Dahlgren, vd, Humana Assistans
Med ett reformutrymme på 60 miljarder är det hög tid att satsa på den personliga assistansen. Det vore en satsning som skulle betala sig, mångdubbelt, och svara upp mot flera av regeringens viktigaste prioriteringar: att stärka välfärden, att bekämpa den organiserade brottsligheten och att säkra svenska jobb.
Gradvis urholkat Sveriges största välfärdsreform
Personlig assistans är en av Sveriges största välfärdsreformer, som en del av LSS som gav aldrig tidigare skådad frihet och egenmakt åt personer med funktionsnedsättning. Tyvärr har den gradvis urholkats, och läget börjar nu bli akut. Dels har allt fler fått se sin assistans indragen eller kraftigt minskad. Dels har uppräkningen av ersättningsschablonen legat under pris- och löneökningar.
Staten har utsatt assistansen för miljardbesparingar – men det har knappast hjälpt mot ett annat av assistansens stora problem: välfärdsbrottsligheten. Medan människor som är beroende av assistans för sin frihet i vardagen har sett denna frihet krympa, har bedragare och gängkriminella kunnat fortsätta tjäna grova pengar på skattebetalarnas och assistansanvändarnas bekostnad.
En krympande och underfinansierad assistans försvårar för seriösa företag att få verksamheten att gå runt, och att rekrytera assistenter med rimlig lön. Risken är att fältet lämnas öppet för oseriösa aktörer. Rapporter från Polisens nationella operativa enhet, NOA, och Försäkringskassan visar att assistansen är den kanske mest brottsutsatta av alla välfärdssektorer.
Ta chansen, regeringen
I många kommuner är det numera närmast omöjligt att få fatt i en etablerad assistansanordnare. Människors möjlighet att välja en utförare de föredrar, för några av de mest intima och personliga välfärdstjänster man kan tänka sig, inskränks – om de överhuvudtaget lyckas hitta någon som kan utföra deras assistans. I annat fall landar ansvaret på kommunerna själva, som ofta har ännu svårare att få ekonomi och organisation att gå ihop.
Nu har regeringen chansen att göra något – med den första rejäla reformbudgeten på flera år. Att använda en del av reformutrymmet för en rejälare höjning av ersättningsschablonen än de gångna årens 1,5 (i år, efter superinflationens härjningar, 2,5) procent är klokt av flera skäl. Det svarar mot regeringens egna prioriteringar.
- Starkare välfärd och valfrihet för de cirka 20 000 människor som är beroende av personlig assistans – i hela landet
- Starkare motståndskraft mot organiserad brottslighet med seriösa aktörer som assistansanordnare
- Starkare arbetsmarknad – av varje satsning på assistansen går merparten vidare till att anställa och avlöna personliga assistenter, ett yrke som också är lämpligt för att stärka integrationen med svenska jobb.
Kort sagt: Har regeringen råd att inte satsa på assistansen?
Låt den idéburna sektorns handlingskraft bidra till att lösa skolkrisen
Slutreplik: En sorglig utveckling för Sverige
