Klimatförhandlare: Hungriga blickar vänds mot nordiska skogen

Utsläppen i EU ska minska med minst 52,8 procent fram till år 2030. Därutöver ska den naturliga kolsänkan kunna stå för ytterligare utsläppsminskningar, ner till 55 procent. Det är ett av de övergripande resultaten i den informella överenskommelse mellan lagstiftarna i Bryssel som slöts på onsdagsmorgonen.

– I klimatlagen var det för oss i parlamentet viktigt att sätta ett stopp för hur man ska kunna använda sänkan för att minska reduktionen. Där har vi en tydlig skrivning som gör att vi kommer att uppnå åtminstone 52,8 procents faktisk reduktion. Men vi har ju också en ambition att öka även den delen, och det syns också i texterna i klimatlagen, säger parlamentets huvudförhandlare Jytte Guteland (S) till Altinget.

En annan uppmaning i lagen pekar samtidigt på vikten av att öka den naturliga sänkan. Kolsänkan på 225 miljoner ton koldioxidekvivalenter, som kommer från målet för den så kallade Lulucf-sektorn, kan alltså ligga till grund för EU:s måluppfyllelse. Men enligt Jytte Guteland är siktet inställt på att sänkan ska vara minst 300 miljoner ton år 2030, vilket skulle motsvara en 57-procentig minskning. 

Plan på ökad sänka oroar

För att få ihop en ökad sänka lär det krävas omfattande förändringar av gällande regelverk och styrmedel på området, vilket kan komma i sommar. Det oroar EU-parlamentarikern Nils Torvalds, som företrätt den liberala gruppen i förhandlingarna för både Lulucf-förordningen och klimatlagen.

– Där finns nämligen en utmaning som naturligtvis kommer att vara speciellt stor för Sverige och Finland.

Torvalds befarar att många andra länder i EU kommer att anse att det är länderna i norr som ska stå för ökningen av sänkan. Detta eftersom stora delar av sänkan som är bunden i skogen ”nere på kontinenten” hotas till följd av barkborreangrepp och det varmare klimatet.

En sammanställning från EU-kommissionens forskningsorgan JRC i våras (se sida 37 här) pekade på att närmare 23 procent av avverkningarna 2018 i stora delar av unionen bestod av avverkningar till följd av angreppen. Takten har sedan fortsatt att öka, vilket därigenom minskar potentialen ytterligare att öka kolsänkan inom Lulucf.

– Sammanställningen visar också att de länderna som har en fungerande skogspolitik, såsom Sverige och Finland, inte behövt inte kapa lika mycket. Då uppstår naturligtvis genast frågan om det är den finska och svenska skogen som ska kliva in och täcka upp, säger Nils Torvalds och fortsätter:

– Av den orsaken är det speciellt intressant att förstå vad EU-kommissionen planerar i det sammanhanget.

Flera frågetecken i den nya riktningen

Den finlandssvenska EU-parlamentarikern la därför en del av nattens förhandlingar på att få klarhet på det området i samtal med Frans Timmermans, EU:s klimatkommissionär.
– Man vill bland annat frångå systemet med referensnivåer, eftersom verkligheten visat att dessa inte fungerar styrande på det sätt som man ville att det skulle styra, säger Nils Torvalds till Altinget.

EU-kommissionen ska enligt Torvalds lägga ett förslag om att skogsinventeringar ska styra istället. Detta ska vara positivt ur ett nordiskt perspektiv. Däremot undrar Torvalds om modellen skulle funka på annat håll.
– Hur jämförbara siffror får vi för Europas del, när vi dessutom har lite olika skogar?

Är ens 52,8 procents minskning säker i så fall, om EU planerar att ändra modellen för hur vi beräknar sänkans storlek?
– Nja, och sedan är väl också frågan hur stor flexibiliteten kommer att vara mellan Lulucf och de andra utsläppssektorerna. Det finns många stora intressanta bitar som hamnar på vårt bord i sommar.

Om sänkan ska öka, var kommer stimulansen att finnas för det?
– Vem är det som ska öka den, och på vilket sätt, det är den andra stora frågan? Jag blev fly förbannad när rådet i natt sa att ”Malta kan inte öka sin sänka”, för då sänder det en signal att då vänder sig blicken lätt till Finland och Sverige. Det tror jag att vi måste undvika, därför att då hamnar vi en situation som inte är hållbar för oss.

Det finns alltså inget svar i det som ni kommit överens om i natt på den här frågan?
– Det kommer i det efterföljande paketet. Och samtidigt finns ju tanken att sänkan ska öka till 500 miljoner ton år 2050, även om det inte är inskrivet här i lagen nu. Då är det fortfarande samma fråga: På vilket sätt kan man få medlemsländerna att satsa på att öka sänkan? Här gav kommissionen svaret i natt att man vill slå ihop jordbruket och skogsbruket (i Lulucf-sektorn) för att den vägen skapa ett större incitament för att öka sänkan.

EU-kommissionens plan, som luftades redan i höstas, är enligt Torvalds att skapa incitament för att jordbrukssektorn inte längre ska vara en utsläppskälla, utan också en sänka.
– Det finns bland annat experiment om att skapa en marknad för deras inlagring.
Har ni kommit överens om att det är planen?
– Inte i nattens beslut. EU-kommissionen var noga med att inte gå in på Lulucf i den här lagstiftningen, förutom att sätta ribban då.

Motsatt bild i Stockholm

Men det finns olika syn på hur den nya ribban ska tolkas. Där företrädare för delar av parlamentet ser skrivningarna kring den naturliga sänkan som ett golv som sedan ska gå uppåt, går resonemanget åt precis andra hållet bland vissa nordiska medlemsländer. På Regeringskansliet ses skrivningarna istället som en garant för att pressen inte ska öka på Sverige och Finland att stå öka kolsänkan.
– I lagen står det att 225 megaton får räknas in för att nå målet. Men det står ingenstans att vi ska gå längre med hjälp av sänkan, säger en förhandlare till Altinget, som har svårt att förstå parlamentarikernas oro.
– Kommissionen och parlamentet vill förvisso öka sänkan, men i praktiken har vi inte gått med på att göra det nu. Det är frågor som avgörs i kommande sektorslagsförhandlaringar.


Sveriges Radios korrespondent pressade även Jytte Guteland på hur mycket som faktiskt kan utlovas, särskilt som detaljerna i denna fråga avgörs i en separat politisk förhandling.
– EU-kommissionen har lovat att de kommer att kommunicera det här separat. Så de kommer att binda upp sig publikt om detta och knyta det till klimatlagen. Det är ett sätt att göra klimatlagen mer styrande i den här frågan. Jag har inget skäl att misstro att de inte kommer att göra det, svarade Guteland.

MP: Olycklig motsättning

Miljöpartiets Pär Holmgren, som är en av de svenska parlamentarikerna i jordbruksutskottet där delar av den kommande förhandlingen kommer att hamna, beklagar sammantaget den väg som lagstiftarna slagit in på.
– Kortsiktigt är det jordbruket och skogsbruket som redan nu kan skapa stora kolsänkor. Det är väldigt tragiskt att vi har hamnat i ett sånt läge att vi får den motsättningen.
Du ser det som en motsättning?
– Det är så klart bra att vi ska utveckla kolsänkor i jord- och skogsbruk, och generellt se till att jorden och skogarna mår bra och att ekosystemtjänsterna är välfungerande. Men till slut kommer vi hamna i ett läge där det är mer och mindre omöjligt att skapa de här gigantiska sänkorna som det handlar om. I en sådan situation håller jag med Torvalds om att man kommer att titta på den svenska och finska skogen.

jacob@altinget.se