Lega: Palestinas ambassadör tror bara på vissa personers mänskliga rättigheter

Den palestinska ambassadören Rula Almhaissens framträdande i SVT:s 30 minuter var ett tydligt exempel på hur undvikande av obekväma sanningar kan förvärra en redan komplex konflikt. Det skriver David Lega, senior rådgivare European Jewish Association.

När Rula Almhaissen, Palestinas ambassadör i Sverige, nyligen intervjuades i SVT:s 30 minuter, blev hennes framträdande en uppvisning i selektiv tystnad som bidrar till att förvärra konflikten mellan Israel och Palestina. Dessutom riskerar den att bidra till en stegrande antisemitism i det svenska samhället.

Hon vägrade fördöma Hamas terrorhandlingar, ignorerade den ökande antisemitismen, och nämnde inte förtrycket av HBTQ-personer under Hamas styre. Dessutom blundade hon för Hamas användning av civila som mänskliga sköldar.

Ambassadören tar inte avstånd från extremism

Almhaissens selektiva syn på mänskliga rättigheter och hennes ovilja att ta avstånd från all form av extremism och hat underminerar trovärdigheten i hennes budskap om fred och rättvisa. Om hon verkligen vill bidra till en lösning, måste hon tala klarspråk och erkänna att hat och våld aldrig kan rättfärdigas. Ambassadörens tystnad är inte bara feg, den är farlig.

De allra flesta har sett de fruktansvärda bilderna från den 7 oktober då Hamas genomförde en brutal terrorattack mot oskyldiga civila israeler som ledde till över tusen dödsoffer och att flera hundra togs gisslan. Men trots att attackerna fördömts internationellt, och att Hamas är klassat som en terrororganisation av både EU och USA, undvek Almhaissen att kalla det för vad det är – terrorism. Genom att inte erkänna dessa handlingar som terrorism skickar hon en farlig signal: att våld mot civila kan rättfärdigas i kampen mot Israel. Hur kan man påstå sig förespråka fred samtidigt som man vägrar att fördöma sådana gärningar?

Antisemitismen ökar

Almhaissens passivitet blir ännu mer problematisk när man ser på den ökande antisemitismen i Sverige och Europa. Judiska samhällen lever under allt större hot, och våldsamma hatbrott ökar. Trots detta nämnde hon inte ett ord om detta problem. Att ignorera antisemitismen är inte bara ansvarslöst, utan bidrar också till att normalisera hatet mot judar. Situationen i Gaza är fruktansvärd, men om hon verkligen bryr sig om mänskliga rättigheter, varför förblir hon då tyst när judar hotas i Sverige?

En annan sak som förbigicks helt av ambassadören var Hamas taktik att använda civila som mänskliga sköldar. Att placera vapen och avfyra raketer från skolor, sjukhus och bostadsområden i Gaza är inte bara oetiskt, det är ett krigsbrott. Ändå valde Almhaissen att lägga all skuld på Israel. Hur kan en diplomat som säger sig värna om civila inte fördöma en sådan taktik?

Inga mänskliga rättigheter för HBTQ-personer

Ambassadören är troligtvis dessutom tacksam för att programledaren inte tog upp den fruktansvärda behandlingen av HBTQ-personer i Gaza. De har under många år utsatts för förföljelse och våld. Hur kan hon tala om rättvisa och frihet utan att lyfta fram den grymma verkligheten för dessa människor under Hamas styre? Genom att inte fördöma dessa övergrepp visar hon att hennes tal om mänskliga rättigheter bara gäller vissa grupper.

Almhaissens framträdande var ett tydligt exempel på hur undvikande av obekväma sanningar kan förvärra en redan komplex konflikt. Genom att vägra fördöma Hamas terror, ignorera antisemitismen, tysta ner förtrycket av HBTQ-personer och blunda för användningen av mänskliga sköldar, visade hon att hennes tal om mänskliga rättigheter är selektivt.

Om hon verkligen vill främja fred och rättvisa måste hon börja tala klarspråk och ta avstånd från alla former av extremism och hat. Oavsett vem hon anser bär skulden för situationen i Gaza, så borde hon kunna säga att det är oacceptabelt att judar i Sverige hotas på grund av det. Det hade åtminstone varit anständigt.

Forrige artikel Låt den idéburna sektorns handlingskraft bidra till att lösa skolkrisen Låt den idéburna sektorns handlingskraft bidra till att lösa skolkrisen Næste artikel Slutreplik: En sorglig utveckling för Sverige Slutreplik: En sorglig utveckling för Sverige