M: Tre principer för det fördjupade försvarssamarbetet med Finland
DEBATT. Östersjöregionen påverkas av det försämrade säkerhets-politiska läget. Förmågan att bidra till säkerhet i närområdet blir nu än viktigare. Det skriver Pål Jonson (M), som föreslår tre principer för det fördjupade försvarssamarbetet mellan Sverige och Finland.
Pål Jonson (M)
Riksdagsledamot och försvarspolitisk talesperson
Banden mellan Sverige och Finland är starka, med både gemensam historia och framtidsutmaningar. Att det operativa försvarssamarbetet nu stärks är ett viktigt steg i rätt riktning, med syfte att både stärka våra länders försvar och vår gemensamma förmåga att agera tillsammans.
För att nå full kapacitet
Det dimensionerade hotet mot fred och säkerhet i Östersjöregionen utgörs av Ryssland, vars agerande präglas av ett aggressivt övningsmönster i vårt närområde och en låg tröskel för militär våldsanvändning mot länder i dess närhet. De ryska angreppen mot grannländerna Georgien 2008 och Ukraina 2014 har tydliggjort riskerna, vilka även präglas av hybridkrigföring mot västvärldens demokratier och en manifesterad förmåga att använda kemiska stridsmedel på europeisk mark.
I det nya omvärldsläget blir Sveriges förmåga att ge och ta emot militärt stöd avgörande för att möta hot och hindra kränkningar. Moderaterna inledde i regeringsställning 2014 arbetet med att fördjupa Sveriges operativa försvarssamarbete med Finland. Detta samarbete har vidareutvecklats av den nuvarande regeringen i brett politiskt samförstånd. För att samarbetet ska nå full kapacitet bör det vila på tre avgörande principer.
Uppdatera lagstiftningen
För det första måste det ökade svensk-finska samarbetet ses i ljuset av och kopplas samman med våra övriga försvarssamarbeten i Norden och norra Europa samt inte minst med USA.
Den transatlantiska länken och Nato spelar en helt avgörande för säkerheten och stabiliteten i norra Europa. Den lagstiftning som ligger till grund för operativt stöd mellan Sverige och Finland bör generaliseras och omfatta andra länder samt organisationer. Ett värdlandsstödsavtal 2.0 bör särskilt fokusera på försvarssamarbetet med Norge, Danmark, Storbritannien och USA, i enlighet med Försvarsberedningens förslag. En sådan lagstiftning i Sverige skulle också bättre överstämma med den finska som är mer generell till sin karaktär.
"Inkludera en Natooption"
För det andra krävs nu också att det fördjupade försvarspolitiska samarbetet mellan Sverige och Finland även följs upp av en fördjupad säkerhetspolitisk dialog mellan länderna. En tydlig skiljelinje mellan de två länderna i dag är att Finland har en så kallad Natooption för att tydliggöra den säkerhetspolitiska handlingsfriheten. Den socialdemokratiska regeringen i Sverige har i stället valt att avfärda varje tanke på ett svenskt medlemskap.
Moderaterna ser behov av ett svenskt Nato-medlemskap och att ett sådant beslut bör tas i nära dialog och helst tillsammans med Finland. Redan nu bör dock Sverige inkludera en Natooption för att bättre harmonisera vår Nato-relation med den finska linjen.
Genomför i dess helhet
För det tredje är det helt avgörande för Sveriges internationella trovärdighet att vi parallellt med ökade samarbeten även stärker den nationella försvarsförmågan. Sverige är fortsatt det land i norra Europa som lägger minst andel av sin ekonomi på försvaret, vilket i grunden utgör en utmaning för vår trovärdighet. Jämförelsevis lägger Finland, efter upphandlingen av nästa generations stridsflygplan, nästa år över två procent av BNP på försvaret. Vid höstens försvarsbeslut behöver därför försvarsberedningens förslag och ÖB:s militära råd genomföras och finansieras i dess helhet.
En stark grund för Sveriges trovärdigheten i dom internationella försvarssamarbetena kan bara läggas genom att vi utvecklar en väsentligt starkare nationell försvarsförmåga.
Svenska Unescorådet: Världens länder måste agera
Timbro: Sänk skatten på arbete och kapitalinkomst
