Myller av ex-politiker på PR-byråerna
KARTLÄGGNING. PR-branschen kryllar av ex-politiker. För närvarande är tio tidigare ministrar, sju före detta statssekreterare, 16 avgångna riksdagsledamöter och 17 tidigare kommunalråd i stället PR-proffs.
Public affairs-byråer har blivit en populär arbetsgivare för tidigare politiker. Att personer går emellan politiken och PR-världen kritiseras av vissa, andra menar att det är naturligt.
Vilket inflytande specifika ex-politiker eller PR-byråer har är svårt att säga. Men branschen är hur som helst stor jämfört med andra länder.
– Sverige har länge haft en lobbyingbransch som varit lika stor som de andra nordiska länderna tillsammans, säger Anna Tyllström, Institutet för framtidsstudier, som har forskat om lobbying.
Ministrar och statssekreterare
Det är också tydligt att många politiker väljer att gå den vägen efter politiken. Altingets kartläggning visar att det kryllar av tidigare toppolitiker bland PR-byråerna. Bland public affairs-konsulterna finns tidigare ministrar, partiledare, statssekreterare, riksdagsledamöter, kommunalråd, regionråd och europaparlamentariker. Totalt rör det sig om över 50 sådana politiker som i dag är verksamma på PR-byråer.
Dessutom finns det ett tjugotal konsulter som arbetat som politiska tjänstemän på Regeringskansliet och ytterligare runt 25 konsulter som har arbetat som högt uppsatta politiska tjänstemän inom partierna eller i riksdagen.
Ex-politikerna är attraktiva för PR-branschen.
– Det de kan är att navigera i det politiska systemet. Det är en kunskap som är väldigt rudimentär i den politiska världen som de tar till PR-branschen och helt enkelt kan tjäna pengar på. Det är ofta de enklaste uppgifterna från deras gamla jobb som de kan sälja, säger Anna Tyllström.
Politisk påverkan
En byrå som medvetet har valt att satsa på tidigare politiker är The Labyrinth.
– Alla som jobbar hos oss har politisk bakgrund. Vi har gamla statssekreterare, ministrar, riksdagsledamöter, politiska tjänstemän och kommunalråd. Vi behöver ha folk som kan politik, säger Sebastian Navab, grundare av PR-byrån och tidigare bland annat medierådgivare åt dåvarande statsminister Göran Persson (S).
Navab menar att påverkansarbete är en naturlig del i politiken och att politiker redan är i kontakt med branschorganisationer, näringsliv och fackförbund.
– Jag har ingen förståelse för dem som kategoriskt säger att det här är dåligt. Sverige har haft en god tradition av politisk påverkan. Det är ett sundhetstecken att fler vill samtala om politiken i stället för att bara gnälla i media. Tala så att politiken förstår, det är det vi hjälper till med.
Normer
En tidigare riksdagsledamot som har gått över till PR-branschen är Jan-Evert Rådhström. Efter 16 år i trafikutskottet blev han konsult på Rud Pedersen.
Inte heller Rådhström tycker att PR-branschen är problematisk.
– När jag träffar politiker så är jag alltid mån att man talar om vad man representerar. Det är sådant som kommer bort i diskussionen i dag, säger han till Altinget.
PR-branschen har en organisation, Precis, där de stora byråerna är representerade. De har tillsammans satt upp riktlinjer för hur branschen ska agera.
– När det gäller transparens är vår grundsyn att det faktiskt är våra uppdragsgivare som måste få välja om de vill vara transparenta med att de arbetar med oss eller inte. Men det är inte så att vi smyger in och är hemliga. Är det så att vi agerar mot en politiker så är vi alltid noga med att säga vilka vi företräder. Det är reglerat i våra normer, säger Annika Sjöberg, senior partner på Gullers grupp och styrelseordförande i Precis, till Altinget.
Upp till byråerna
Samtidigt är normerna vagt hållna och det blir mycket upp till byråerna själva att avgöra vad som är rätt och riktigt menar Anna Tyllström.
– Deras etiska riktlinjer är inte särskilt utarbetade utan väldigt generella. Det blir väldigt olika hur byråer tolkar vad bra moral är, säger hon.
Register
I debatten krävs emellanåt någon form av lobbyregister för att få mer insyn i vilka lobbyister som försöker påverka vilka politiker. PR-byråerna själva är inte nödvändigtvis emot det, men definitivt inte heller för det.
– Det är inte så enkelt. Vem är lobbyist? Var ska man registreras? Är det bara i riksdagen, eller är det Regeringskansliet, kommuner och regioner också? Det riskerar ju att bli gigantiska register över hur många människor som helst, säger Annika Sjöberg.
– Jag är inte säker på att det är lösningen. Fördelen är att då vet man vem som träffar vem. Problemet är de som inte vill synas. Då kommer de gömma sig ännu mer. Men för vår del spelar det ingen roll. Vi har inget att dölja, vi registreras när vi är i riksdagen, säger Sebastian Navab.
– Vi är öppna med de påverkansuppdrag vi har. Om det behövs ett obligatoriskt lobbyistregister eller annan lagstiftning överlåter vi till politiken att avgöra, säger Olle Schubert, vd på New Republic, till Altinget.
– Om samhället vill införa register så är det klart att man följer det regelverket. Däremot har jag svårt att se var gränen går. Vad räknar man då som påverkan?, säger Jan-Evert Rådhström.
Kan vara effektivt
Men Anna Tyllström menar att det ändå kan ha en effekt med ett register.
– Man kan aldrig reglera bort all lobbyism. Däremot finns det starka positiva signalvärden att göra saker så transparent som möjligt. Där tycker jag att branschens ovilja är förvånande för de skulle ha mest att vinna på det. Reglering höjer anseendet och professionalismen.
Anledningen till att det inte förändras tror Tyllström ligger i att politikerna är ointresserade av det.
– Det finns en enormt stor symbios mellan politikerna och PR-branschen. För att reglera det här så måste man övertyga en massa riksdagsledamöter om att det är värt att göra det. Men det har inte funnits något intresse för det, kanske just för att det finns den här symbiosen med vänskapsband och möjligheter till framtida jobb.
Överblick: Kina ny storägare i flygbolag och det blåser upp till försvarsstrid
Statsministern håller pressträff (20 maj)
