Svenskt lobbyregister kan inspireras av grannlandet

Altinget gör en uppföljande granskning av parlamentarikernas redovisning av möten med intressenter. Följ hela kartläggningen här.

I februari nästa år ska en parlamentarisk kommitté sätta ned foten i frågan om Sverige ska införa transparensregler för politiker, med krav på att exempelvis möten med olika intresseorganisationer ska redovisas.

Svaret blir en del i den utredning om partiernas finansiering som tillsattes efter att Kalla Fakta avslöjat hur flera riksdagspartier försökt kringgå insynsreglerna.

Det är ännu oklart om diskussionerna om ett så kallat öppenhetsregister, som infördes i EU-parlamentet 2019, kommer landa i ett förslag från kommittén.

Mats Melin, tidigare ordförande i Högsta förvaltningsdomstolen och ansvarig för Coronakommissionen som tillsattes efter pandemin, leder utredningens arbete.

– Vi samlar just nu fakta om både de regler som finns hos oss, vilket på det här området är väldigt få och knappt några. Sedan har vi försökt att bilda oss en uppfattning om läget i ett antal övriga länder, och tittar naturligtvis också på EU. Vi tittar även på internationella normer på området, med OECD och Venedigkommissionen inom Europarådet. Men längre än så har vi inte kommit än, säger han till Altinget. {{toplink}}

Sneglar mot grannlandet

Ett av de system för transparens som enligt Mats Melin hamnat på utredningens radar är det som precis implementerats i Finland. Landet är först ut i Norden med reglering och ställer numera krav på att intressenter som gjort fler än fem påtryckningsförsök per år ska rapportera in deras aktiviteter till ett register två gånger om året.

– Den är lite intressant. Men den trädde i kraft först i årsskiftet i och för sig, så den har just börjat tillämpas, säger Melin.

Socialdemokraterna, med två ledamöter i kommittén, är öppna för ett införande av ett register i den svenska riksdagen.

”Vi tycker det är viktigt att ekonomisk styrka inte får bli det som avgör möjligheten till inflytande över politiska beslut och det är väljarnas rätt att veta vilka ekonomiska intressen som finns i bakgrunden. Transparens är avgörande och vi utesluter inte att det behöver införas ett lobbyregister som finns i många andra länder”, skriver partiet i ett mejl till Altinget.

Malin Björk är Centerpartiets talesperson i konstitutionella frågor och tycker att ett lobbyregister är särskilt viktigt nu, med ökade risker för yttre påverkan.

– Jag ser ingen anledning till varför mina kontakter med intresseorganisationer, företag eller andra företrädare, i min roll som riksdagsledamot, ska döljas på något sätt. Snarare ger det en bild för väljarna vilka som faktiskt eventuellt påverkar vad jag tycker i vissa frågor, säger hon till Altinget.

– För mig är det en del av en fungerande och bra demokrati att vi faktiskt har den rätten till insyn från medborgerligt håll.

S, C och MP är de enda partierna som tydligt tagit ställning för ett öppenhetsregister. Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna inväntar utredningen och Liberalernas ledamot i konstitutionsutskottet kommenterar frågan i ett mejl till Altinget:

”Liberalerna anser att transparens och öppenhet är viktigt för tilltron till demokratin men ser samtidigt att det är osäkert om ett register över kontakter med intresseorganisationer är det bästa sättet att säkerställa denna transparens. Tidigare utredningar har pekat på att detta inte skulle få önskvärd effekt”.

Även Moderaterna betonar vikten av transparens men vill ännu inte ta ställning. Arbetet med utredningen kan dock få fler att sluta upp bakom ett register.

Cecilia Engström företräder Kristdemokraterna i utredningen och var inledningsvis skeptisk till att införa några krav för större insyn. Men sedan arbetet med utredningen inleddes har hennes perspektiv på frågan vidgats, även om hon och partiet ännu inte bestämt sig.

– Jag hade kanske inte tyckt att det behövdes innan. Nu har jag inte suttit i riksdagen så länge, så jag hade inte insyn i hur det har funkat tidigare. Men jag tror nog att det är bra att på något sätt ha någon offentlig information om vem man träffar, och vem man inte träffar, säger Engström till Altinget och fortsätter:

– Sedan är det alltid viktigt att inte hindra folk att ta kontakt med oss. För det är också viktigt att vi är tillgängliga och att det finns möjligheter att påverka sina politiker. Så det är viktigt att sätta begränsningar i så fall kring vad som är lobbyverksamhet och vem som är lobbyist. Det är avgränsningar som är viktiga att göra, som inte alltid är så enkla. 

Centerpartiet och Malin Björk tycker det är viktigt att utformningen av ett register utreds noggrant. Hon tror inte heller att rapporteringen skulle innebära en större administrativ börda.

– Om man gör det väldigt enkelt. Vi hamnar ofta i knepiga system, men det är klart att det går att utforma det så att det går lika snabbt som när vi registrerar en extern besökare. 

I Bryssel får politikerna rapportera själva

De svenska politiker med mest erfarenheter av att efterleva motsvarande regelverk återfinns i Europaparlamentet där ett regelverk funnits på plats i fem år. I höstas skärptes också reglerna.

Men i EU-parlamentets regelverk är det, till skillnad från den finska modellen, politikerna som är rapporteringsskyldiga.

Miljöpartiets EU-parlamentariker Jakop Dalunde ser gärna samma regler i Sverige.

– Det är inte så betungande rent administrativt. Mina medarbetare lägger kanske fem minuter i veckan på detta, säger han till Altinget.

Moderaternas delegationsledare i parlamentet, Tomas Tobé, vill däremot inte ta ställning till om ett lobbyregister också borde införas på hemmaplan.

– Jag tycker att det väl är upp till Sveriges riksdag att själva avgöra vilka typer av regler som man vill ha där. Men jag kan väl bara säga, att från en personlig horisont ser jag inga problem i att registrera in möten. Det är klart att det är ett merarbete rent administrativt, men det får man ju göra helt enkelt. Man får anpassa sig efter regelverket.

”Förvänta er inga mirakel”

Jakop Dalunde ser flera fördelar med redovisningskraven, utöver möjligheten till insyn utifrån. Bland annat kan parlamentarikerna själva få en överblick av vilka de träffar.

– Men jag tycker inte att man ska förvänta sig något mirakel, säger han, som ser att regelverket inte riktigt kommer åt kontrasterna i maktförhållanden mellan nyare och äldre aktörer, utan riskerar att bli ”för syns skull”.

Kan du utveckla?

– De gröna har ju varit drivande bakom regelverket. Och levde redan efter det innan reglerna började tajtas till. Och vi tycker att det är bra. Men jag skulle bli väldigt förvånad om det faktiskt leder till någon konsekvens för parlamentarikern.

Fram tills nu har det främst varit andra regelverk inom parlamentets uppförandekod som lett till reprimander. Parlamentets talman Roberta Metsola signalerar dock att det kan bli annorlunda framöver.

Dalunde anser dock att regelverket även i dag kan ha en avhållande effekt. 

– Det kanske skulle vara så att det finns någon aktör som vill träffa en politiker men så säger en politiker nej, för att det inte ska synas i registret att man pratat med den aktören. Så det är kanske en del möten som inte blir av – men som annars hade blivit av.

Fast om en parlamentariker inte lever upp till rapporteringen, så finns det ingen som kan kontrollera det?

– Nej. Men det kanske finns någon medarbetare som känner sig dåligt behandlad av sin chef, och sedan något år senare läcker ut ”att den minsann träffade den och inte stoppade in det i registret”, säger Jakop Dalunde till Altinget. {{toplink}}

Viktig gränsdragning

Moderaternas Tomas Tobé betonar även att all transparens inte är önskvärd. I EU-parlamentets arbetsordning finns ett undantag för om ett ”yppande skulle äventyra en persons liv, fysiska integritet eller frihet”.

– Det kan ju vara till exempel att du träffar personer som kan vara i en väldigt utsatt politisk situation, som till exempel arbetar för en politisk opposition i ett land. Men jag själv har inte mött det problemet än så länge.

Han trycker samtidigt på att det är positivt med det öppna mötesklimatet i Sverige.

– Min bild är att svenska riksdagspolitiker är väldigt öppna för möten. Det är ganska lätt att få ett möte med en riksdagsledamot från ett politiskt parti. Och det är viktigt. Sen får de själva bestämma hur man ska lägga upp registreringen.

Rollerna skiljer sig åt

Tobé, som själv var riksdagsledamot mellan 2006 och 2019 konstaterar även att parlamentarikerns roll i Bryssel och Sverige skiljer sig åt.

– Det är en viss skillnad att vara rapportör i ett Europaparlament där du har ett stort ansvar för en lagstiftning. I Sveriges riksdag handlade det ju lite mer om att säga ja eller nej till ett lagstiftningsförslag från regeringen. Jag kan väl tycka att behovet är nog större här i Europaparlamentet, utifrån att du som enskild rapportör kan få så stort inflytande. Det är ju bra med en ökad insyn, utifrån det.

jacob@altinget.se, miol@altinget.se