Parlamentariker vill se ökade öppenhetskrav – slarvar själv
Både Miljöpartiets Alice Bah Kuhnke och Sverigedemokraternas Johan Nissinen vill se striktare regler för EU-parlamentarikerna att rapportera in möten med intressenter. Men när Altinget går igenom deras egna mötesloggar saknas det inrapporterade möten som Bah Kunkhe själv anser behöver rapporteras – och Nissinen gör ett eget urval bland de möten han redovisar.
Altinget granskar parlamentarikernas redovisning av möten med intressenter. Följ hela kartläggningen här.
Efter en mandatperiod där EU-parlamentets transparensregler precis skärpts efter ”Qatargate” menar fortsatt påtryckningsorgan som Transparency International att det finns en tydlig lucka i regelverket.
Det är nämligen fortsatt möjligt att undvika att redovisa ett möte om parlamentarikern inte menar att mötet hade med ett konkret lagstiftningsarbete att göra.
– De kan väldigt enkelt hänvisa till att de inte diskuterade något, sade Raphaël Kergueno, teamledare på Transparency Internationals Europakontor, till Altinget.
Men flera parlamentariker sätter en högre standard för sina interna mötesredovisning. Det gäller bland annat Alice Bah Kunkhe (MP) och Johan Nissinen (SD).
– Jag har redovisat också möten med organisationer och företrädare för organisationer som inte har med en direkt lagstiftning att göra, säger Bah Kunkhe till Altinget.
Även Nissinen framhåller att rapportering av möten borde gå bortom restriktionen att det ska ha med lagstiftning man är delaktig i att göra. {{toplink}}
– Jag tycker att det ska vara tydligt med att om du träffar någon och de vill påverka din hållning i beslutsfattandet, och det inte rapporteras in, då ska du få en konsekvens. För det ska vara öppenhet, säger han.
Men när Altinget går igenom ett slumpmässigt urval av sex EU-parlamentarikers omnämningar i sociala medier framkommer det samtidigt att det skett möten som inte redovisats, trots de egna högre interna kraven.
Bah Kuhnke gjorde exempelvis flera framträdanden i ett antal publika sammanhang kopplat till textilfrågor under september månad i Borås och Göteborg.
När Altinget kontaktar MP-parlamentarikern finns inga möten rapporterade från vistelsen. Efter intervjun återkommer medarbetare till Bah Kuhnke med förtydligande, och nu finns där tre möten inrapporterade från vistelsen.
– Vi hade missat de möten som Alice hade i och tillsammans med Textilhögskolan i Borås. De är nu tillagda i hennes mötesregisterering.
Johan Nissinen drar dock även en viss gräns mellan olika former av besök och möten. Nissinen, som själv lyft att han vill arbeta för att snus ska vara tillåtet i hela EU, har valt att inte rapportera in ett företagsbesök hos en tobakstillverkare, samtidigt som han haft ett annat möte med en tillverkare som han rapporterat in. Det ena fallet ansågs nämligen vara ett företagsbesök hos Fiedler & Lundgren utan någon påverkansaspekt.
– Där jag får titta på ett företag. De är inte där för att påverka mig, det är bara för att jag ska se ett företag. Det är som om jag vill söka en godisfabrik, ja, Cloetta.
Annat var det med det andra mötet, med Imperial Brands.
– Ja, men då har det varit generellt ett möte där de vill liksom lobba med lagstiftning. Det är tydligt.
”Lulligt” var gränsen ska dras
En knapp mandatperiod har gått sedan EU-parlamentets första regelverk med krav på transparens i parlamentet antogs. Enligt utomstående bedömare och även bland flera parlamentariker, har bedömningen varit att luckorna i regelverket varit många.
Regelskärpningar har nu tillkommit, men än har ingen bestraffats för just brott mot lobbytransparenskraven.
Redan innan Alice Bah Kuhnke tog sin plats i Bryssel hade De gröna en upparbetad rutin för att rapportera in möten med lobbyister. Det är den normen parlamentet nu följer, menar Bah Kuhnke.
– Vi har en väl upparbetad rutin för hur vi redovisar. En rutin som fanns där redan innan jag kommit dit. Vi har följt den och den har ju till och med blivit hela parlamentets norm och regel sedan några månader tillbaka.
Nissinen som sannolikt gör sina sista månader som parlamentariker för denna gång menar dock att det alltjämt är ”lulligt” vem som är lobbyist, trots uppdaterat regelverk.
– Jag har gjort så att allting som räknas som lobbyist, eller som jag räknar också som lobbyist – det är väldigt lulligt vad det här är – alla intresseorganisationer har jag lagt in. Även sådana som kanske inte kan räknas som lobbyist, det har jag lagt in. Bara för att vara tydlig, jag har träffat de här parterna och då kan väljarna se det.
Korruptionsskandalen Qatargate ”som sannolikt kommer vara den största i EU:s historia” gjorde det dock tydligt att kraven behövde förändras, menar Bah Kunkhe.
– Den har ju med tydlighet visat att vi behöver ha mycket tuffare och hårdare regler men också konsekvenser för de som bryter mot de olika reglerna.
Trots att det fanns ett regelverk på plats redan 2019 är Nissinens bild den att det inte var särskilt transparent den första delen av mandatperioden. Han menar att det ”behövdes en skandal” som Qatargate för att transparensen skulle få sitt genombrott.
– Det var ju först det här när ”Qatargate” kom som parlamentarikerna fick fart och helt plötsligt började registrera sina möten. Innan dess så var det inte så många som gjorde det, som jag förstod det. Så det behövdes en skandal för att folk skulle göra någonting.
Även om det fortsatt saknas några transparensredovisningskrav i Sverige, då frågan just nu utreds, menar Nissinen att det är stora skillnader i Bryssel jämfört med den situationen han är van vid från Sverige.
– Grejen är att vi i Sverige har ju en helt annan tradition av öppenhet och transparens, att man ska registrera saker. Det finns en offentlighetsprincip. Den existerar inte på samma sätt här nere på kontinenten. Det är helt naturligt att man inte visar vem man träffar, man redovisar inte pengar eller någonting. Allting är väldigt hemlighetsstämplat.
Nattmangling väntar i EU-förhandlingarna om hälsodata
Tidö hann inte snacka – företagsansvarslag passerade ändå
