Slutreplik: Skogsstyrelsen är svaret skyldig
I praktiken betyder påståendet om att markägarna behöver ha koll på varenda fågel inte något för skogsbruket, om inte Skogsstyrelsen har för avsikt att helt reformera systemet, något som inte har annonserats. Det skriver Gabriel Michanek, Jonas Sandström och Jan Darpö i en slutreplik.
Gabriel Michanek, professor emeritus i miljörätt vid Uppsala universitet
Jonas Sandström, miljöanalysspecialist vid SLU Artdatabanken
Jan Darpö, professor emeritus i miljörätt vid Uppsala universitet
Först vill vi klargöra att vi är oberoende och opartiska rättsvetare respektive artskyddsspecialister som har arbetat med EU:s naturvårdsregler i många år. Därför blev vi överraskade över påståendet att en 40 år gammal regel i EU-rätten nu ska tolkas som att Sverige har infört ett bofinksskydd och efterlyste det rättsliga stödet för en sådan slutsats. Svaret från Skogsstyrelsen är att ”det framgår av rättspraxis”, en slutsats som vi inte delar.
{{toplink}}
Övertolka inte slutsatser
De uttalanden som görs av EU-domstolen i Bialowieska avser särskilt skyddsvärda arter och bör därför inte övertolkas. I Skydda skogen förklarar domstolen att förbudet mot att avsiktligt döda och förstöra bon gäller alla fåglar. Det har man sagt sedan slutet av 1980-talet, men inte förklarat hur förbudet ska genomföras i förhållande till vardagliga respektive skyddsvärda arter. Då det är en gemensam regel för hela EU är det intressant att se hur kommissionen vägleder och hur andra medlemsstater gör.
Den svenska rättspraxis som bildats efter Skydda skogen ger heller inte stöd åt slutsatsen om att vi har infört ett bofinksskydd. Vardagsarter nämns visserligen i de tre avgöranden som kommit från Mark- och miljööverdomstolen sedan våren 2021 – Järnbrott (M 3276-20) och Onsala 1 (M 13672-19) och Onsala 2 (M 13636-19) – och domstolen upprepar uttalandet från Skydda skogen om att förbudet gäller alla fåglar. Men därefter förklarar Mark- och miljööverdomstolen hur förbudet kan tillämpas gentemot vardagliga arter och här räcker det med översiktliga inventeringar och allmänna försiktighetsåtgärder som att sätta upp fågelholkar. Däremot underkänner Mark- och miljööverdomstolen utredningarna om de skyddsvärda fåglarna mindre hackspett och gröngöling.
”Skogsstyrelsen måste skärpa sina rutiner”
Som alla jurister känner till kan man inte dra säkra slutsatser om rättsläget av underrättsdomar som inte bekräftas av högre instans. Det finns närmare 15 avgöranden från mark- och miljödomstolarna som kommit efter Skydda skogen. Målen har gällt skyddet av fortplantningsområden och viloplatser för tjäder, lavskrika, fiskgjuse, talltita, duvhök med flera, samtliga arter angivna av Skogsstyrelsen som prioriterade för skydd i skogsbruket. Den enda tendens man kan tala om här pekar på att Skogsstyrelsen måste skärpa sina rutiner då domstolarna i samtliga fall underkänt myndighetens utredningar om arter känsliga för trakthyggesbruk.
Mark- och miljööverdomstolens avgöranden som nämndes ovan initierades genom beslut av länsstyrelsen i samråd om olika anläggningar. Vid avverkningsanmälningar är situationen annorlunda och vi förstår inte hur bofinksskyddet skulle kunna bli aktuellt.
Risk att skyddsvärda miljöer avverkas
Skogsstyrelsens automatiska granskningssystem flaggar inte för sådana arter, bara för sådana som är prioriterade för skydd. I praktiken betyder alltså påståendet om att markägarna behöver ha koll på varenda fågel inte något för skogsbruket, om inte Skogsstyrelsen har för avsikt att helt reformera systemet, något som inte har annonserats. Tvärtom gallrar man nu informationen, vilket kan leda till att fler skyddsvärda livsmiljöer avverkas.
Försök inte kväsa debatten om svensk och finsk Natoansökan med prat om ”destabilisering”
Aktivera landets länsstyrelser nu, Karkiainen
