Trygghetsöverenskommelsen måste förtydligas
Arbetsmarknadens parter och lagstiftaren har underskattat svårigheten med att stärka långtidsinhyrdas ställning utan att ställa till problem på resten av arbetsmarknaden. Nu behövs ett omtag i Trygghetsöverenskommelsen, skriver arbetsrättsforskarna Niklas Selberg och Erik Sjödin, verksamma vid Lunds respektive Stockholms universitet.
Af Niklas Selberg och Erik Sjödin
Arbetsrättsforskare vid Lunds respektive Stockholms universitet
Det som kallats den största arbetsrättsreformen i modern tid fyller två år idag den 1 oktober. Att stärka långtidsinhyrdas ställning är en viktig del av Trygghetsöverenskommelsen mellan Svenskt Näringsliv, LO och PTK. När 2022 års reform omfattar de eviga stridsfrågorna om hyvling, anställningsskydd vid uppsägning på grund av personliga skäl och turordning vid arbetsbrist är det överraskande att lagändringen om de långtidsinhyrda väckt en så intensiv debatt med högt tonläge.
Konflikten är djupgående eftersom den inte endast står mellan arbetsgivar- och arbetstagarorganisationerna, utan också förekommer internt mellan organisationer på arbetsgivarsidan.
Alla är överens, om vi håller oss på uthyrningslagens ytnivå: en bemanningsanställd som varit uthyrd till samma driftsenhet hos kundföretaget under 24 månader måste erbjudas en tillsvidareanställning, alternativt få två månadslöner. Den djupgående konflikten handlar om vilka arbetstagare som ska anses vara uthyrda av "bemanningsföretag" och därmed vilka företag som måste lämna anställningserbjudande eller betala två månadslöner.
Trygghetsöverenskommelsens upphovspersoner menar att regeln endast gäller bemanningsanställda, men företrädare för en viktig bransch framhåller att företag inte längre vågar köpa konsulttjänster eftersom de inte vill omfattas av dessa nya skyddsregler. Företrädare för vissa delar av konsultbranschen menar att det nya skyddet för långtidsinhyrda inte gäller för deras anställda och att företag som köper tjänster av dem inte behöver lämna anställningserbjudande eller månadslöner. Samtidigt efterlyser man ändringar i regelverket för att tydliggöra att detta är regelns innebörd.
Vi har som oberoende experter anlitats av Danir Group för att utreda uthyrningslagens tillämpningsområde. Vi instämmer i båda påståendena.
Arbetsmarknadens parter och lagstiftaren har underskattat svårigheten med att stärka långtidsinhyrdas ställning utan att ställa till problem på resten av arbetsmarknaden.
Omtag behövs gällande långtidsinhyrda
Det viktigaste motivet bakom Trygghetsöverenskommelsen var att skapa förutsägbarhet – men här har parter och lagstiftare misslyckats såvitt gäller långtidsinhyrda. Nya Las skulle undanröja oklarheter om rättsläget så att arbetsgivare och arbetstagare visste hur man skulle agera för att undvika sanktioner och att antalet tvister i domstol ska minska. För att förverkliga detta krävs ett omtag om regeln om långtidsinhyrda. Bristande förutsägbarhet skapar problem för både arbetsgivare och arbetstagare.
Omtaget måste tydligt klargöra att det finns en konsultbransch som ligger utanför både EU:s bemanningsdirektiv och de nya lagreglernas tillämpningsområde. Denna bransch har alltid funnits och har alltid ansetts vara ett välkommet inslag eftersom den skapar möjligheter till specialisering och flexibilitet – samtidigt som anställningsvillkoren är goda. Det avgörande för att någon ska anses vara bemanningsanställd är att det i både anställningsavtalet och i leveransavtalet mellan företagen föreskrivs ett syfte om uthyrning av personal för arbete under kundföretagets kontroll och ledning. Att det företag som tar emot tjänsterna vidtar vissa kontrollåtgärder och lämnar vissa anvisningar för arbetet innebär emellertid inte att detta företag blir skyldigt att ge arbetstagarna ett anställningserbjudande eller två månadslöner.
Med ovanstående utgångspunkter tydliggörs förutsättningarna för de som arbetar inom den viktiga konsultbranschen – inte minst för it- och ingenjörstjänster – samtidigt som EU-rätten respekteras. EU:s bemanningsdirektiv från 2008 har ett dubbelt syfte: å ena sidan tillgodose företagens behov av flexibilitet, och, å andra sidan, de uthyrda arbetstagarnas behov av trygghet. Detta trygghetsbehov tillgodoses framför allt av likabehandlingsprincipen som gäller mellan bemanningsanställda och anställda i kundföretaget. Men, de som arbetar i konsultbranschen arbetar inte under otrygga förhållanden när de utför arbete hos det beställande företaget: de har goda arbetsvillkor hos sin arbetsgivare konsultbolaget.
Lagstiftningen och avtalen måste förtydligas
De nya huvudavtalen och den svenska lagstiftningen måste förtydligas så att förutsägbarheten ökar utan att EU-rätten kränks samtidigt som ingen arbetstagare går miste om skydd som de är i behov av. Trygghetsöverenskommelsen 2022 är en helhet: alla delar förutsätter varandra. Faller en del, riskerar alltså hela överenskommelsen att rämna, och då uppstår en oförutsedd och oönskad situation för regleringen av arbetsmarknaden. Samtliga debattörer instämmer dessutom i att det finns en konsultbransch utanför uthyrningslagen och att denna är viktig för framtiden.
Nu gäller det att skapa en skyddsregel för långtidsinhyrda som inte framstår som överinkluderande och som därför skapar onödiga problem för en hel sektor av arbetsmarknaden.
Några förtydligande ord i huvudavtalen och i uthyrningslagen är ett billigt pris att betala för att öka förutsägbarheten. Den som sluter upp bakom ambitionerna bakom Trygghetsöverenskommelsen har alltså anledning att förespråka en ändring av reglerna så att överenskommelsen får genomslag i praktiken.
Nu måste alltså kollektivavtalsparterna och lagstiftaren axla sitt ansvar – omsorgen om Trygghetsöverenskommelsen och om arbetsrätten kräver det.
Sverige behöver en nationell vätgasstrategi
