Sverige behöver en nationell vätgasstrategi
För att vara med i vätgasracet behöver Sverige också besluta hur stor del av EU:s gröna vätgas vi tänker bidra med. Det skriver Jonas Hagelqvist och Ulf Bergstrand, IKEM.
Af Jonas Hagelqvist, och Ulf Bergstrand, IKEM.
Vd respektive vätgasexpert, IKEM
”Fossilfri vätgas kommer att utgöra en viktig del av Sveriges framtida energisystem och är en förutsättning för utfasning av fossila bränslen i industrin”. Så skriver regeringen i den energipolitiska inriktningspropositionen. Enligt ett EU-beslut ska 42 procent av den vätgas som används inom industrin vara fossilfri år 2030. Vi är inte ens nära, och det är bara fem år dit.
Sverige har goda förutsättningar att bli en ledande nation inom grön vätgasproduktion tack vare våra förnybara energikällor, som vattenkraft och vindkraft. Vi har potentialen att producera vätgas med minimala koldioxidutsläpp och på sikt minska vårt beroende av fossila bränslen. Men för att fullt ut kunna dra nytta av denna potential krävs mer grön el, en omfattande utbyggnad av infrastruktur, framför allt rörsystem och lagringsmöjligheter, som kan underlätta både inhemsk användning och internationell handel. Genom att skapa en vätgasinfrastruktur kan vi locka gröna investeringar och stärka konkurrenskraften.
Ett politiskt misslyckande
Innovations- och kemiindustrin behöver använda vätgasen som råvara och som insatsvara. Eftersom elen inte räcker till behoven i södra Sverige behöver företagen fortsätta framställa vätgasen med hjälp av naturgas. En process som med klimatmålen inte är hållbar i längden.
Energimyndigheten har vid två tillfällen utrett förutsättningen för vätgas och så sent som i våras konstaterat bland annat att ”Det återstår flera hinder för att fossilfri vätgas ska kunna produceras, lagras, transporteras, distribueras och användas i en omfattning som krävs för att omställningen ska bli av”. Trots det har inga åtgärder vidtagits från Sveriges regering. Det är ett politiskt misslyckande att sätta upp mål för omställning, men inte arbeta för att skapa förutsättningarna. Ska Sverige vara med och konkurrera med produkter på en global marknad så behöver vi öka takten.
Finland ska producera en tiondel av EU:s gröna vätgas
Medan Sverige utreder och analyserar utmaningar tar omvärlden stora steg framåt. I Danmark och Nederländerna har staten gått in och finansierat rörinfrastruktur för vätgas. Finland har beslutat att producera minst 10 procent av EU:s gröna vätgas senast år 2030, det statliga bolaget Gasgrid Finland har fått i uppdrag att främja utvecklingen av det nationella vätgasnätet och dessutom byggs vindkraftsparker ut i ett rasande tempo. Faktum är att utbyggnadsplanen är flerfalt större än Finlands faktiska tillväxtbehov. Det är bara några av de ledande exemplen att ta efter. Ett första steg för Sverige vore att, precis som nästan alla andra EU-länder har gjort, anta en vätgasstrategi med konkreta mål för att avhjälpa hindren och skapa förutsättningar att bli den vätgasnation vi behöver bli. För att vara med i vätgasracet behöver Sverige också besluta hur stor del av EU:s gröna vätgas vi tänker bidra med.
Tiden är knapp
Världen rör sig snabbt mot en fossilfri framtid. Vätgas är nyckeln till att inte bara ställa om svensk industri, utan också stärka Sveriges position på den globala marknaden. Men utan en tydlig strategi och konkreta politiska beslut riskerar vi att hamna på efterkälken. Nu behöver politiken agera. Vi behöver en nationell vätgasstrategi som inte bara sätter upp ambitiösa mål, utan också levererar regelverken och infrastrukturen som möjliggör omställningen. Vi har allt att vinna på att bli en ledande vätgasnation – men tiden är knapp, och vi har inte råd att vänta längre.
Frågan om tjänstefel i fallet Kinberg Batra borde ha prövats rättsligt
