Att låta bli att göra fel är en dålig strategi
(Foto: Caroline Lundén-Welden)
Fler samhällssektorer borde använda sig av designprocessernas metodik för att åstadkomma bättre resultat. Det skriver Jonas Olsson, vd SVID – Stiftelsen svensk industridesign.
Af Jonas Olsson
Vd SVID – Stiftelsen Svensk industridesign
Tomas Tranströmer skrev i dikten Gläntan: ”Mitt i skogen finns det en oväntad glänta som bara kan hittas av den som gått vilse”.
”Rädsla urholkar själen”
Vi får allt svårare att hitta dessa oväntade gläntor av rädsla att gå vilse. Ambitionen att inte göra fel överträffar ambitionen att göra något riktigt bra. För att kunna få till ett bra resultat, oavsett om det handlar om innovation, entreprenörskap, kultur eller offentlig förvaltning krävs modet att man vågar riskera att gå vilse.
När ambitionen att inte göra fel är utgångspunkt för offentlig verksamhet – i stället för ambitionen att det ska bli bra eller till och med fantastiskt – blir det ju inte fel. Men det blir inte bra, heller.
Rädsla urholkar själen, som regissören Rainer Werner Fassbinder så klokt sade. Genom att inte våga så utvecklar vi själlösa miljöer och dåligt fungerande verksamheter som präglar oss som individer för lång tid framåt.
Testa i tidiga skeden
Vilka värden tappar vi när vi inte förstår vikten av att våga prova och testa i tidiga skeden? Jag tror att de kvalitetsbristkostnader som uppstår av att vi inte vågar vida överstiger de direkta ekonomiska ”vinster” som kan resultera av ambitionen att inte göra fel. Designmetodik har visat sig vara ett bra redskap för utveckling inom en mängd fält, inte minst har delar av näringslivet förstått betydelsen av tjänstedesign och designdriven innovation.
SVID och Svensk form presenterade häromåret studien Design som utvecklingskraft. Studien pekar på den stora potential som designprocesser har inom en mängd samhällssektorer. Den visar att design är ett strategiskt område för att förbättra människors liv, företagens konkurrenskraft och det offentligas förmåga att leverera rätt tjänster till medborgarna. Inte minst kan design utveckla verktyg och processer för att minska klimatpåverkan, energieffektivisera och bidra till ett mer cirkulärt samhälle.
Studien var en beställning från regeringen och togs fram genom ett stort antal intervjuer med personer både inom och utanför designbranschen, enkäter till lärosäten och rundabordssamtal.
Involvera fler aktörer från början
Designmetoder syftar inte till att gå vilse, utan att i tidiga skeden i en process vara öppna för olika vägar framåt och involvera alla aktörer – även de som är berörda av resultatet. Man bjuder in användaren, brukaren eller medborgaren i processen. Man väljer inte en väg direkt, utan testar olika för att hitta den mest framkomliga.
Designmetoder fokuserar på användarcentrerad problemlösning och kreativitet. Till skillnad från traditionella metoder, som ofta är linjära, är designmetoder iterativa och explorativa. De involverar prototyper och användartester för att kontinuerligt förbättra lösningar. Designmetoder betonar också tvärvetenskapligt samarbete och empati, vilket innebär att förstå användarnas behov och perspektiv. Detta gör att lösningar inte bara är funktionella utan också användarvänliga såväl som estetiskt tilltalande.
När designers involveras tidigt i utvecklingssammanhang händer något som många organisationer och industriföretag har haft kunskap om länge: företag som använder design som strategiskt förhållningssätt har 50-70 procent högre avkastning än bolag som inte har det. De växer snabbare internationellt och har färre konkurser.
Använd designkompetens på fler håll
Om designkompetens appliceras i sammanhang utanför industrin, som i samhällsbyggnadsfrågor, energieffektivisering, vårdsektorn, utbildning och kulturell förnyelse har vi mycket att vinna. Det kan skapa attraktivare livsmiljöer med mer själ, bättre rustade energisystem och kunnigare användare. Det kan även skapa ett mer brukarorienterat vårdsystem såväl som en mer kreativ, explorativ och stimulerande kunskapsskola för ett livslångt lärande.
I de avslutande raderna i dikten Gläntan kan man läsa: ”På den nynnande kraftledningsstolpen sitter en skalbagge i solen. Under de glänsande sköldarna ligger flygvingarna hopvecklade lika sinnrikt som en fallskärm packad av en expert”.
När jag läser Tranströmers dikt vill jag vara som den expert som har packat skalbaggens flygvingar. Men för att få bli den experten måste jag veta att jag ibland tillåts att gå stigar där ingen har gått, och ibland irra runt ett tag innan jag kan landa i den där kunskapsgläntan som man aldrig på förhand kan veta när man exakt finner.
Professor: Den svenska rädslan för narkotika är överdriven
