Professor: Regeringens beslut att avveckla Statskontoret imponerar inte
Motivet för att avveckla Statskontoret sägs vara omsorg om skattebetalarnas pengar, men de besparingar som det eventuellt handlar om är mycket begränsade. Det skriver Bengt Jacobsson, professor i företagsekonomi vid Södertörns högskola.
Af Bengt Jacobsson
Professor i företagsekonomi Södertörns högskola
Regeringen har bestämt sig för att avveckla och inordna Statskontorets verksamhet i Ekonomistyrningsverket. Inga analyser har gjorts när det gäller konsekvenserna av förändringen för den samlade förvaltningspolitiken. Sådana borde man ha gjort.
Finns inga universallösningar
Den enhet på Finansdepartementet som normalt företräder en bredare syn på förvaltningspolitiken tycks ha somnat in. Frågor om styrning och effektivitet behandlas med frapperande lättsinne.
Regeringen anser att vi har för många myndigheter, och att det finns besparingar att hämta i att slå samman. Det kan det förstås göra (om än mycket begränsade i det här fallet), men utgångspunkten är besynnerlig.
Hur många myndigheter som finns har ingenting med effektivitet att göra. Små organisationer kan vara väl så effektiva som stora (räck upp handen alla som tror att stora företag alltid är mer effektiva än små och medelstora).
En regerings uppgift bör vara att organisera sin verksamhet på ett sätt som är ändamålsenligt för ett specifikt område, det vill säga på ett sätt som ökar möjligheten att på ett klokt sätt förverkliga politiken inom detta område. I detta finns sällan några universallösningar.
Små besparingar att vänta
Ibland kan det vara klokt att slå samman eller lägga ned, ibland att dela upp eller renodla, ibland att skapa nytt och ibland att bevara det existerande. Sådana beslut är viktiga och de bör ske efter en noggrann analys, inte efter summariska bedömningar där man i förväg redan har bestämt sig för ett önskat resultat.
Motivet för att avveckla Statskontoret sägs vara omsorg om skattebetalarnas pengar, men de besparingar som det eventuellt handlar om är mycket begränsade. Snarare visar förändringen att Finansdepartementet inte ser något värde i ett brett förvaltningspolitiskt tänkande.
Med förändringen uppstår också en risk att delar av Regeringskansliet framöver kommer att tappa i förtroende för Statskontorets utredande, eftersom det kommer att vara så förknippat med en snäv ekonomistisk syn på verksamheter.
Omsorgen om skattebetalarnas pengar är dessutom påfallande selektiv. Samtidigt som regeringen säger sig vara angelägen att spara pengar genom att slå samman myndigheter, bygger den kraftigt ut den egna byråkratin.
Statsförvaltning under press
Statsrådsberedningen expanderar. Nästa år utökas anslaget till Regeringskansliet med 300 miljoner för att göra det möjligt att ”fullfölja regeringens reformagenda”. Mantrat om att nytillkomna uppgifter i huvudsak ska utföras av befintliga myndigheter, gäller inte för den egna verksamheten.
Det kommer uppenbarligen att snabbt behövas en hel skrälldus av politiskt sakkunniga, assessorer, handläggare och kommunikatörer för att göra propositioner av betänkanden. Många av de nya kommer, kan man förmoda, att hämtas från intresseorganisationer, lobbyorganisationer och ur kretsen av hugade policyprofessionella.
Två förvaltningsmässiga nationalklenoder tycks i dag vara under press. Den ena är de fristående myndigheterna. Uppenbarligen vill regeringen ha mer kontroll. Den tycks inte lita på att den befintliga förvaltningen är tillräckligt lyhörd för politikens önskemål.
Ovilja att ta till sig kunskap
Den andra är normen att beslutsprocesser bör genomsyras av noggrannhet och öppenhet för argument. Det är illavarslande att det finns en ovilja både att ta till sig av befintlig kunskap och att ta fram ny relevant kunskap.
Statskontorets avveckling och inordnande i Ekonomistyrningsverket bär syn för sägen. Att genomföra en drastisk förändring av detta slag utan att ha utrett konsekvenserna för den samlade förvaltningspolitiken imponerar inte.
Stärk det suicidpreventiva arbetet på skolorna
