7 saker du bör veta om den nya EU-kommissionen

BRYSSEL. Förra veckan presenterade den tyska kommissionsordföranden Ursula von der Leyen den efterlängtade nomineringen av sitt nya team av kommissionärer.

De 26 kvinnorna och männen från alla de andra medlemsländerna, inklusive Jessika Roswall från Sverige, börjar nu förbereda sig för sina kommande utfrågningar i parlamentets olika utskott.

Du kan träffa dem alla i Altingets översikt.

Efter utfrågningarna måste hela den nya EU-kommissionen godkännas genom en omröstning i parlamentet, troligen i november eller december.

Under tiden finns det ett antal saker om nästa EU-kommission som är värda att notera:

1. Det handlar om tillväxt, men det är fortfarande grönt

Ursula von der Leyen sade det själv i sin presentation: Den nya kommissionen och dess viktigaste mål och uppgifter påverkas i hög grad av den nya verklighet som Europa står inför. Kriget i Ukraina, hotet från Ryssland, energikrisen och den hårda konkurrensen från framför allt USA och Kina sätter mycket större press på EU än när den nuvarande kommissionen tillträdde för fem år sedan.

Då överskyggade den gröna omställningen allt. För den nya kommissionen kommer de viktigaste områdena i stället att vara tillväxt, industri, konkurrenskraft, teknik, försörjningstrygghet och försvar. Detta kan bland annat ses i de sex vice ordförandeposterna, som alla berör olika aspekter av dessa agendor. Här kommer bland andra Frankrikes tidigare utrikesminister Stéphane Séjourné att ansvara för att formulera en ny industripolitik.

Kommissionens ordförande betonar dock att den gröna omställningen fortfarande kommer att vara en viktig del av bakgrunden för investeringarna under de kommande åren. Samma slutsats har också dragits av oberoende experter som Tankesmedjan Europa. Det illustreras av att den spanska socialisten och klimataktivisten Teresa Ribera får en viktig position som verkställande vice ordförande – medan energiprogressiva länder som Sverige, Nederländerna och Danmark får kommissionärsposterna för miljö, klimat respektive energi.

2. Upp till bevis för Roswall i ny roll

Med den något oväntade utnämningen av svenska Jessika Roswall till kommissionär med ansvar för miljö, vattenresiliens och cirkulär ekonomi fick Sverige en viktig men något mindre tung post än väntat. Medan våra nordiska grannländer kammade hem centrala poster – Danmarks Dan Jørgensens fick den tunga energiposten och Finlands Henna Virkkunen en plats i toppstyret som vice ordförande med ansvar för teknologi och säkerhet – är Roswalls uppdragsbeskrivningbetydligt tunnare, vilket fick oppositionen att kalla utnämningen för ett misslyckande för statsministern.

Roswalls brist på erfarenheter inom miljöfrågor och den svenska regeringens minskade ambitioner på området har mötts med oro från miljörörelsen. Nu blir det upp till bevis för Roswall att visa att hon kan piska på sina tidigare regeringskollegor att implementera flera för dem impopulära lagstiftningar om allt från vattenkvalitet, bilskrotningsregler och krav på energisnålhet vid renoveringar – för att inte nämna att hantera den för Sverige känsliga skogsfrågan.

Frågan är också vilken roll Roswall kommer att ha i sitt nya team. Den tidigare EU-ministern kommer att jobba under spanska Teresa Ribera som har ansvar för en grön och konkurrenskraftig omställning, tillsammans med nederländske klimatkommissionären Wopke Hoekstra och danske energi- och bostadskommissionären Dan Jørgensens – tre personer, som till skillnad från Roswall, är starkt profilerade inom sitt ämnesområde.

3. De största länderna dominerar...

Precis som Danmark och Finland får även andra små länder viktiga poster, exempelvis jordbrukskommissionären från Luxemburg. Men icke desto mindre är det tydligt att det blir en kommission där stormakterna bestämmer det mesta. Kommissionärerna från de största medlemsländerna, tillsammans med Ursula von der Leyen själv, sitter tungt på både kassakistor och investeringar. Frankrikes och Italiens vice ordföranden – Stéphane Séjourné och Raffaele Fitto – ska ansvara för industriell utveckling och stödprogram som sammanhållningsfonden respektive återhämtningsplanerna. Förutom vice ordföranden kommer även Spaniens Ribera att bli ny konkurrenskommissionär, medan Polens Piotr Serafin kommer att vara en mäktig budgetkommissionär med ansvar för förhandlingarna om EU:s nästa rambudget.

Genom att fördela de viktigaste ekonomiska posterna till EU:s största ekonomier försöker Ursula von der Leyen säkra deras politiska medansvar och deras lojalitet till hennes ledarskap. I det ljuset kan man också tydligare se varför hon gick skilda vägar med Frankrikes tidigare kommissionär och kandidat, den stridbara och karismatiska Thierry Breton, som fick avgå i början av förra veckan. von der Leyen ville inte ha en kritisk motståndare som Breton i sin högsta ledning.

Under ytan kommer dock potentiella konflikter fortfarande att sjuda i den nya kommissionen, där investerings- och låneälskande sydliga länder som Frankrike, Italien och Spanien kommer att kontrollera mycket av den ekonomiska strategin, medan Tyskland och andra nordliga åtstramningsländer kommer att se på med oro. Dessutom har Portugals Maria Luis Albuquerque fått ansvar för finansiella tjänster och kapitalmarknader.

4. … men det är Ursula von der Leyen som styr och ställer

Samtidigt som hon balanserar på lina mellan nord, syd, öst och väst, mellan stora och små länder, politisk tillhörighet och mycket annat, visar kommissionens ordförande också sin egen makt. von der Leyen är mycket starkare än när hon inledde sin första mandatperiod 2019. Detta bevisades av det faktum att hon i sista minuten tvingade Frankrike att skicka en ny kandidat.

När man tittar på sammansättningen av den nya kommissionen finns det också andra tecken på att hon, trots sina många ord om samarbete och jämställdhet, samtidigt stärker sin egen ledarposition. Efter Thierry Bretons avgång finns det väldigt få erfarna ordinarie spelare i laget som kan utmana hennes rang. Och det är både anmärkningsvärt och ovanligt att ingen av dem har återutnämnts till verkställande vice ordförande: Varken kroaten Dubravka Šuica, lettländaren Valdis Dombrovskis eller den slovakiske veteranen Maroš Šefčovič finns längre i den högsta ledningen.

Valdis Dombrovskis och Maroš Šefčovič kommer båda att ha viktiga poster som kommissionärer med ansvar för ekonomiska frågor respektive handel, men de har inga andra kommissionärer under sig och de rapporterar båda direkt till Ursula von der Leyen själv. Detsamma gäller den polske kommissionären med ansvar för budgetfrågor, Piotr Serafin, som också rapporterar direkt till ordföranden. Nästan alla de andra kommissionärerna är helt nya och genom att ge dem överlappande ansvarsområden ser hon till att de håller varandra i schack. von der Leyen ser därmed till att hon alltid själv kan lägga handen på ratten när det gäller.

5. Högernationalisterna är på väg in

Ett annat tecken på Ursula von der Leyens självförtroende är att hon tar en väl övervägd och tydlig politisk risk med en av sina mest betydelsefulla utnämningar. De senaste årens högervridning i europeisk politik får nu konsekvensen att en utpräglat högernationalistisk politiker för första gången får en plats i EU-kommissionens högsta ledning.

Det är Raffaele Fitto, verkställande vice ordförande med ansvar för sammanhållningspolitik och reformer, från Italien. Den nationalkonservativa italienska regeringschefen Giorgia Meloni döljer inte sin förtjusning över att hennes Europaminister får en av de viktigaste posterna i den nya kommissionen. Italien har ”återupptäckt landets centrala roll” i EU och har blivit en ”huvudperson i Europa”, skrev Meloni på X efter utnämningen ovanför ett foto där hon ler stort och gör segertecknet tillsammans med Fitto.

För den italienska ledaren bevisar utnämningen att hennes strategi att göra nationalkonservativa ståndpunkter acceptabla för Bryssel har lyckats. Det är också ett tecken på att den nationella högergrupperingen ECR, som leds av Giorgia Melonis parti Fratelli d'Italia och där även Sverigedemokraterna ingår, håller på att bli en stöttepelare i den europeiska politiken. För Ursula von der Leyen handlar det om att avväpna en växande nationalistisk utmaning genom att vara öppen för dess mer pragmatiska representanter. Och så är ju Italien helt enkelt ”ett mycket viktigt land”, som hon sade under presskonferensen.

Denna inställning förvånar kanske få svenska politiker, men i många andra EU-länder kommer särskilt liberala och vänsterpolitiker att se den som en bugning för destruktiva krafter på yttersta högerkanten. Det skulle kunna ställa till problem när Raffaele Fitto, liksom de andra kommissionärerna, ska frågas ut i Europaparlamentet. Både den liberala gruppen Renew och den socialdemokratiska gruppen S&D har redan hotat med att inte godkänna honom.

6. Kvinnor och män och den politiska balansgången

Trots sin politiska styrka har Ursula von der Leyen inte lyckats nå jämställdhetsmålet i den nya EU-kommissionen. Hon lyckades förra gången, och hon hade lovat att säkra den igen. Men nästan alla medlemsstaternas regeringar ignorerade hennes önskan om att ha både en kvinnlig och en manlig kandidat, och därför fick hon kämpa hårt för att få ens några av dem att ersätta män med kvinnor.

Hon har undvikit att tappa ansiktet helt genom att få ihop ett lag där det är 11 kvinnor och 16 män, vilket motsvarar cirka 40 procent kvinnlig representation. Inte jämställt, men inte heller särskilt långt ifrån en balans.

Som kompensation har Ursula von der Leyen också gett fyra av de sex exekutiva vice ordförandeposterna till kvinnor: Kaja Kallas (Estland), Teresa Ribera (Spanien), Henna Virkkunen (Finland) och Roxana Mînzatu (Rumänien). De två sistnämnda var inte självklara kandidater till så viktiga poster i kommissionen.

von der Leyen har också försökt kompensera för en annan obalans i sin nya kommission, som domineras kraftigt av hennes egen konservativa politiska familj (EPP). Inklusive henne själv är 12 av kommissionärerna från EPP, medan ytterligare tre är partilösa, utsedda av konservativa regeringar.

Ordföranden har försökt balansera detta genom att ge två av de sex vice ordförandena till socialdemokraterna (S&D), två till liberalerna (Renew) och en till de nationalkonservativa (ECR).

7. Säkerheten är av största vikt – och en varning till Putin

Rysslands attack mot Ukraina har skapat en ny hotbild bland de europeiska regeringarna, och den har gett upphov till nya ambitioner för EU:s militära samarbete och gemensamma investeringar i Europas försvarsindustri. Detta kommer också att återspeglas tydligt i den nya kommissionen, som för första gången kommer att ha en riktig försvarskommissionär. Det finns planer på betydligt större försvarssatsningar, samtidigt som EU håller dörren öppen för att en dag kunna släppa in Ukraina och andra länder i unionen.

von der Leyen skickar en tydlig varningssignal till Rysslands president Vladimir Putin genom att utse några av hans hårdaste kritiker för att hantera detta område. Det handlar om de tre K:na från öst: Kallas, Kubilius och Kos.

Estlands tidigare premiärminister Kaja Kallas blir verkställande vice ordförande och chef för EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik, medan en annan före detta baltisk premiärminister – Litauens Andrius Kubilius – blir kommissionär med ansvar för försvars- och rymdpolitik. Båda är kända för sin mycket kritiska inställning till Ryssland. Kubilius kommer att få i uppdrag  att lägga fram en vitbok om framtiden för EU:s försvarspolitik inom de första 100 dagarna av den nya kommissionens mandatperiod. Samtidigt är scenen klar för en tredje östeuropé, slovenska Marta Kos, att bli kommissionär med ansvar för utvidgningen. I ledningens övre skikt finns också säkerhet i vidare bemärkelse under Henna Virkkunen från Finland, som också är en kritisk granne till Ryssland.

Artikeln är översatt och omarbetad från Altinget.dk.