Sverige har redan förlorat viktiga år i kampen mot hedersförtrycket

Det är stor besvikelse som vi nu läser hur remissinstanser som till exempel Jämställdhetsmyndigheten, RFSU, RFSL, Nationella sekretariatet för genusforskning och kvinnojoursorganisationen ROKS tillstyrker utredningsförslaget om att inte införa ett särskilt jämställdhetspolitiskt delmål om hedersförtryck. Det skriver Amineh Kakabaveh, ordförande för Varken hora eller kuvad.

Regeringen har beställt en utredning med uppdraget att föreslå hur nuvarande nationella jämställdhetsmål kan kompletteras med ett särskilt delmål om hedersrelaterat våld och förtryck (HRV). I utredningens betänkande avvisas förslaget om ett sådant delmål. Istället vill man att HRV ska behandlas som ett särfall av ”våld mot kvinnor”. I ett remissvar argumenterar Varken hora eller kuvad för att införa ett nytt delmål. 

Varken hora eller kuvad arbetar för att synliggöra hedersförtryckets olika uttryck och möter varje dag ungdomar, särskilt unga flickor och kvinnor som drabbas av denna utsatthet. I denna kamp har vi skaffat oss erfarenheter som inte kommer till uttryck i utredningsbetänkandet. Det motstånd som vi har vi mött har huvudsakligen kommit från tre håll.

Motstånd från olika håll

För det första har det funnits röststarka grupper som öppet och direkt velat misstänkliggöra oss som talat om hedersförtryckets realitet. Det har hetat att vi skulle ha ”pekat ut svaga grupper” och därmed gått främlingsfientliga ärenden.

För det andra har det funnits grupper, som med hänvisning till teorier om ett universellt patriarkat eller övergripande könsmaktsordning, visserligen erkänt existensen av hedersrelaterat våld och förtryck, men då endast som ett bifenomen till samhällsproblemet mäns våld mot kvinnor.

För det tredje har det funnits grupper med en övergripande främlingsfientlig politisk dagordning, som visserligen i sin retorik demagogiskt uppmärksammat hedersrelaterat våld och förtryck, men där engagemanget för de utsatta helt har saknats.

Det nu aktuella betänkandet är representativt för den ovannämnda andra grupperingen, där HRV-frågorna behandlas som en underkategori till det könsrelaterade våldet. Utredarna reflekterar överhuvudtaget inte över att deras intagna position i själva verket varit en del av problemet och som har gjort det svårare att belysa frågor om hedersrelaterat våld och förtryck.

Rotat i normer om kyskhet och kollektiv heder

Den svenska debatten om hedersfrågorna tog fart i början av 2000-talet, i kölvattnet av de uppmärksammade hedersmorden på Pela Atroshi och Fadime Sahindahl. Debatten fördes alltså mot bakgrund av dödligt våld som drabbat två unga kvinnor. Som en följd av detta kom också komplexiteten i hedersfrågorna bort.

Kort före sin död talade Fadime Sahindahl i Sveriges riksdag. Hon levde då på flykt från sin familj och under hot om våld, men det hon framför allt ville uppmärksamma politikerna på handlade om de vardagliga begränsningar som unga kvinnor i Sverige levde under. Det kunde handla om att inte få bestämma över umgänge, fritidsintressen och framtida utbildningsval. 

Hedersförtrycket är rotat i normer om kyskhet och kollektiv heder och kommer i uttryck i en mängd vardagliga begränsningar. Att i stället beskriva HRV som ett särfall av våld mot kvinnor kommer därför att förfela analysen. Ändå är det precis detta som utredarna gör när de avvisar förslaget om ett särskilt jämställdhetspolitiskt delmål och i stället väljer att behandla HRV-frågorna som en underkategori till våld mot kvinnor. På detta sätt missar utredarna att förstå hedersförtryckets komplexitet.

Stor besvikelse

Det är också med stor besvikelse som vi nu läser hur remissinstanser som till exempel Jämställdhetsmyndigheten, RFSU, RFSL, Nationella sekretariatet för genusforskning och kvinnojoursorganisationen ROKS tillstyrker utredningsförslaget om att inte införa ett särskilt jämställdhetspolitiskt delmål om hedersförtryck. 

Vi vill se ett jämställhetspolitiskt delmål som formuleras med inriktning mot att avskaffa de förtryckande och begränsande normer om kollektiv heder och kyskhet.

Det svenska samhället har förlorat många viktiga år i kampen mot hedersförtrycket. Tyvärr konstaterar vi att också nuvarande regering också har förlorat fart i arbetet. Redan i november 2021 kunde jag tillsammans med dåvarande justitieministern Morgan Johansson gemensamt presentera direktiven till en utredning om att förbjuda så kallade oskuldsoperationer, oskuldskontroller och oskuldsintyg.

Detta arbete har sedan försinkats av sittande regering, och trots att utredningen presenterade sitt slutbetänkande i juli 2023 har regeringen i skrivande stund inte lagt fram någon proposition på riksdagens bord. Samma senfärdighet har vi noterat i den viktiga frågan om att strypa skattemedel till organisationer och samfund inom civilsamhället som upprätthåller hedersnormer. Mot denna bakgrund är det angeläget att arbetet mot hedersrelaterat våld och förtryck tydliggörs i de jämställdhetspolitiska målen.       

Beslutskedja: Åtgärder mot kontroller av flickors och kvinnors sexualitet

3/11
2021
1/12
2022
1/12
2022
1/7
2023
4/8
2023
9/8
2023
20/11
2023
20/11
2023
23/8
2024
25/9
2024

Forrige artikel Stärk det suicidpreventiva arbetet på skolorna Stärk det suicidpreventiva arbetet på skolorna
Pål Jonson öppnar för att köpa direkt från Ukrainas vapenindustri

Pål Jonson öppnar för att köpa direkt från Ukrainas vapenindustri

Danska försvarsministern vill få med Norge och Sverige att lägga beställningar direkt till den ukrainska försvarsindustrin. ”Vi tycker det är ett intressant projekt. Jag har pratat med Troels Poulsen om detta”, säger förvarsminister Pål Jonson (M) till Altinget.