Fiskekamp på flera håll i Bryssel
(Foto: NASA's Earth Observatory/2001)
Hur ska larmrapporter om fiskebestånden hanteras om man samtidigt inte vill slå ut näringen? Frågan om hur hängslen och livremmar i den gemensamma fiskepolitiken ska behandlas orsakar just nu splittring i både politiska familjer och mellan lagstiftare. I parlamentet firar nu flera svenska ledamöter en delseger.
Ett hållbart fiske är målet med den gemensamma fiskepolitiken. Men dilemmat för varje fiskeförhandling är att kraftmätningarna mellan olika intressen och agendor sällan tar avstamp i detta mål, vilket rentav riskerar att slå undan benen för samma fiskenäringen på lång sikt, ironiskt nog.
Intensivt är det hur som helst i Bryssel just nu, när det gäller fisket. För samtidigt som EU-parlamentet på ena sidan dammen i Park Leopold i Bryssel gjorde sig redo att sätta ner foten i den omtvistade frågan om förslaget till att ”ta bort nödbromsen” för fiskekvoterna – samlades fiskeri (och jordbruksministrarna) på andra sidan dammen för att bena i – och förförhandla om – hur kvoterna ska se ut framöver i EU:s vatten.
För den som följer fiskeriförhandlingarna i EU, är detta en återkommande maktkamp mellan de ekonomiska och de livsmiljömässiga hänsynstagandena.
Formaliabeslut med stor symbolisk tyngd
Först ut: parlamentets omröstning. Det som normalt sett är en fråga som reds ut mellan utskottsledarna, blev denna gång till en öppen omröstning där frågan var: Ska vi fortsätta förhandla förslaget, eller skicka tillbaka det till kommissionen?
Anledningen är att i frågan om nödbromsen är splittringarna på sina håll så stora att det inte gick att enas i ens den första frågan. Nödbromsen – eller femprocentsregeln – har funnits på plats sedan 2016, och innebär i korthet att riktat fiske mot ett bestånd ska stoppas om ICES, Internationella havsforskningsrådet, bedömer att risken för en kollaps är större än 5 procent.
Men när bromsen förra året skulle användas för att stoppa delar av det riktade sill- och strömmingsfisket i Östersjön gick det inte vägen hos ministerrådet, som valde att gå emot kravet. Kvoter infördes igen, med hänvisning till att socioekonomiskt hänsynstagande också kan vägas in.
EU-kommissionen fick då lägga fram ett förslag att ta bort nödbromsen och ”göra 2024-kvoterna lagliga”. Men kritiker menar att detta är både illa underbyggt och kontraproduktivt, eftersom poängen med nödbromsen är att se till att bestånd får möjlighet att återhämta sig. Fiskenäringen behöver också dessa regler, lyder argumentet från kritikerna.
Även om parlamentet i våras sa nej till att snabbehandla förslaget, vars syfte alltså var att i efterhand ”göra årets Östersjöfiskekvoter lagliga”, återstod alltså fortsatt frågan om huruvida förslaget ens skulle gå att ta vidare.
Splittring i grupperna
Men även om detta var en formaliafråga i utskottet, så blev det också en signal för många om hur fiskeritutskottet framöver kommer att hantera liknande avvägningar mellan livsmiljöbaserade varningar och ekonomiska hänsyn, enligt flera källor i förhandlingarna.
Hur grupplinjerna stod fast, blev också intressant.
ECR-gruppen där SD ingår ställde sig exempelvis bakom att fortsätta förhandlingarna, och såg till att alla som var där också följde grupplinjen. Argumentet var framför allt att beslutet ska tas så nära medborgarna som möjligt, och därmed bör ministerrådets avvägningar respekteras framför EU-gemensamma regler.
Även i EPP-gruppen var linjen att rösta för fortsatt behandling – här förklarat med att de socioekonomiska faktorerna också behöver respekteras. Här föll dock inte grupplinjen lika väl ut, då en av de nya viceordförandena i utskottet – M-ledamoten Jessica Polfjärd – gick emot grupplinjen, med hänvisning till att nödbromsen också behövs för fiskerinäringen.
Men även om trycket var hårt i vissa grupper på att släppa vidare förslaget – så gick det inte hela vägen. Motståndarna lyckades samla sig till att bli lika många som förespråkarna till att släppa vidare förslaget.
– I och med att det blev ett lika utfall, så kommer vi inte gå vidare med förslaget, sa utskottsordföranden Carmen Crespo Diaz (EPP).
Vill ändå visa på motstånd
Fiskeriutskottets beslut innebär att EU-kommissionen får göra en hemläxa om de vill återkomma med ett liknande förslag. I vinnargänget, där de flesta svenskarna befann sig, firades segern på måndagen.
En sak stod dock redan klar innan omröstningen på måndagskvällen. Nödbromsen och femprocentsregeln gäller fortfarande – i alla fall på pappret. Därför går inte någon av de föreslagna kvoterna detta år längre än att de respekterar nödbromsen.
Över då till andra sidan EU-kvarteren.
Ministerrådet har framför allt andra frågor på sin agenda under denna veckas möte, exempelvis hur man ska hantera den kniviga frågan om fisket i grannländerna Storbritannien och Norge. Men mötet är också det sista innan rådet samlas för att sätta kvoterna i Östersjön i oktober. Pressen på landsbygdsminister Peter Kullgren (KD) att leverera skärpta bud i år är stor.
Realpolitisk hänsyn
Förslaget till kvoter för nästa år har flera begränsningar i fisket. Men det har också mötts av kraftig kritik för att fortsatt inte ta hänsyn till beståndens livskraftighet. Men EU-kommissionen, som ska basera sina förslag på ICES rådgivning, behöver samtidigt ta realpolitisk hänsyn konstaterar de experter som Altinget talat med.
För eftersom ministerrådet – som ensamt bestämmer kvoterna – tidigare har visat sig ha svårt att acceptera hårda bud, går det inte att gå för hårt fram när Östersjökvoter läggs fram.
Detta år är det främst skarpsillen som anses ligga risigt till i kvotförslaget – med en nära femprocentig risk att beståndet ska kollapsa. Men även i frågan om sill och strömming är frågetecknen kring de föreslagna nivåerna många.
Hur förhandlingen slutar får vi se först den 21-22 oktober. Förra året blev det inte en nattmangling som brukligt, men denna gång kanske ordningen blir återställd.
Regeringens redovisning finner skäl för pumpprisoro