Det krävs mer än tomma ord för att stärka LSS
Regeringens budgetproposition kan tolkas som en indikation på en vilja att satsa på att stärka rättigheterna för personer med funktionsnedsättning. Men samtidigt är det långt ifrån tillräckligt, skriver Daniel Lindkvist, vd för Inkludera assistans.
Af Daniel Lindkvist
Vd, Inkludera assistans
Regeringens satsningar i budgetpropositionen för 2025 är ett positivt steg i rätt riktning för att stärka rätten för personer med funktionsnedsättning att leva som andra. Höjningen av schablonbeloppet för personlig assistans med 3 procent, initiativ till indexering för att skapa förutsägbarhet och långsiktighet samt förslaget om ett statligt huvudmannaskap för personlig assistans är alla viktiga åtgärder.
Men även om dessa satsningar ser bra ut på papperet, är det viktigt att vi ser på dem med viss försiktighet. Erfarenheten visar att tidigare försök att stärka rätten till assistans inte alltid har levererat det som utlovats. Vi minns till exempel regeringens initiativ med ”Stärkt rätt till assistans” som skulle säkra barns rätt till personlig assistans, vilket lät lovande när det presenterades. Men i praktiken har implementeringen förhalats, och många barn som skulle ha fått stöd har i stället fortsatt stå utan den hjälp de behöver. Initiativet, som ursprungligen skulle träda i kraft i början av 2023, har skjutits upp och drabbat barnfamiljer hårt. Det har blivit ett talande exempel på hur politiska satsningar, om de inte genomförs effektivt och med rätt resurser, riskerar att skapa fler problem än de löser.
Oskyldigt drabbade hamnar i långa rättsprocesser
Ett annat område där intentioner inte alltid motsvarat utfallet är insatserna mot välfärdsbrott inom assistansen. Ingen tvekar på att det är viktigt att bekämpa fusk och utnyttjande av systemet – det är vi alla överens om. Men när dessa insatser träffar fel, kan de orsaka betydande problem för de seriösa anordnarna och individer som försöker göra rätt. Oskyldigt drabbade hamnar i långa rättsprocesser eller får orättfärdiga krav på återbetalningar. Ett system som ska stoppa brottslighet får inte leda till att det försvårar livet för de människor som är beroende av det för att kunna leva ett normalt liv. Att motverka välfärdsbrott är nödvändigt, men det krävs att åtgärderna är precist utformade och riktas mot de aktörer som verkligen ägnar sig åt fusk, inte mot dem som försöker bedriva verksamhet på ett rättssäkert sätt.
Vi kan inte heller blunda för att assistansersättningen, trots den nu aviserade höjningen, halkar efter. Ser vi över ett flerårsperspektiv så har den årliga uppräkningen av schablonbeloppet inte hållit jämna steg med de kostnadsökningar som vi sett i samhället i stort. Trots höjningen på 3 procent för 2025 täcker det inte upp för de kollektivavtalsenliga löneökningarna på 7,4 procent för innevarande och föregående år. Detta skapar en ekonomisk obalans där anordnare tvingas ta från kvaliteten på assistansen för att täcka upp för de ökade kostnaderna.
Det finns dock ljus i tunneln. Regeringens budgetproposition kan tolkas som en indikation på en vilja att satsa på att stärka rättigheterna för personer med funktionsnedsättning. Men samtidigt är det långt ifrån tillräckligt. För att vi ska kunna nå målet om ett samhälle där alla har rätt att leva som andra, måste dessa första steg följas av fler och större satsningar. Vi behöver mer än bara ord och intentioner – vi behöver konkreta handlingar. Det är avgörande att rätt parter involveras i utformningen och genomförandet av reformerna. Det får inte lämnas åt tjänstemannaorganisationer att tolka och skapa regler som sedan missar målet.
Gör upp med tidigare misstag
Vi står inför en chans att ta tillbaka vad LSS en gång stod för – en frihetsreform som gjorde Sverige ledande i att värna funktionsnedsattas rättigheter. Om regeringens intentioner verkligen är att skapa ett mer inkluderande samhälle, där var och en har möjlighet att leva ett liv som andra, då krävs det betydligt mer än den budgetproposition vi nu ser. Det krävs att man på allvar gör upp med tidigare misstag, säkerställer att insatser når fram till rätt individer och ser till att resurserna räcker till för att garantera att lagen om stöd och service kan upprätthållas med den kvalitet som människor har rätt att förvänta sig.
Nu är tiden inne att gå från ord till handling. Det är dags att bevisa att ambitionerna att stärka funktionsnedsattas rättigheter inte bara är tomma löften, utan att de faktiskt kan förverkligas i praktiken. Att säkra rätten att leva som andra är inte bara en juridisk fråga – det är en fråga om människovärde och jämlikhet. Låt oss se till att de kommande stegen inte bara visar på en vilja att förändra, utan också en konkret förmåga att leverera på det löftet.
Stärk det suicidpreventiva arbetet på skolorna
