Urban Ahlin drygar ut ambassadörslönen med 40 000 kronor – varje månad
Urban Ahlin är ambassadör i USA. Men vid sidan av sin ambassadörslön har han aktivt sökt och beviljats närmare tre miljoner i inkomstgaranti efter sina år i riksdagen. Det är omdömeslöst, skriver Naod Habtemichael.
Med bara veckor kvar till presidentvalet i USA är hela världens blickar riktade mot ett antal vågmästarstater. Oavsett vilken presidentkandidat som går segrande ur striden är en sak säker: Sverige behöver – särskilt som ny medlem i Nato – stärka relationen med USA.
Därför spelar det roll vem som för Sveriges talan, inte minst i Vita huset. Det är ingen slump att UD:s diplomatkår ser ambassadörsposten i Washington D.C. som Sveriges allra tyngsta postering. Men frågan är om Sveriges ambassadör i USA, tidigare riksdagsledamot och talman Urban Ahlin (S), kan fortsätta sitt uppdrag samtidigt som han väljer att ta del av riksdagens fallskärm.
De senaste åren har Ahlin inte bara levt på sin ambassadörslön och diverse utlandsförmåner, utan lyfter än i dag inkomstgaranti sedan sin tid som riksdagsledamot. Enligt uppgifter från Statens tjänstepensionsverk handlar det inte heller om växelpengar. Bara i år plockar Urban Ahlin vid sidan av sin ambassadörslön ut drygt 40 000 kronor – varje månad.
Moraliskt fel men enligt regelboken
Att gräva guld i USA får plötsligt en ny innebörd. Siffran blir ännu mer anmärkningsvärd när man tar del av att Ahlin bara var arbetslös under ett par månader efter att han lämnat uppdraget som talman hösten 2018. I februari 2019 korsade han Atlanten och utsågs till ny ambassadör i Kanada, en stationering som i fjol ändrades till världens mäktigaste land.
Trots det har Urban Ahlin fortsatt att plocka ut inkomstgarantin. År ut och år in. Från och med att han lämnade riksdagsuppdraget tills i år kommer Ahlin aktivt ha ansökt om, och beviljats, drygt 2 850 000 kronor.
Den tidigare talmannen bryter dock inte mot något regelverk, även om det tveklöst är moraliskt fel. Tanken bakom den tidigare inkomstgarantin var knappast att expolitiker, i egenskap av välbetalda ämbetsmän, skulle plocka ut ytterligare månadslöner på skattebetalarnas bekostnad. Det underminerar förtroendet för både politiker och institutioner som Utrikesdepartementet.
I stället var syftet med garantin att under en period erbjuda ekonomisk trygghet för en avgången riksdagsledamot. Problemet var att regelverket var på tok för generöst. I praktiken innebar det att en ledamot som fyllt 50 år och lämnat riksdagen kunde ha rätt till en ersättning som sträckte sig ända till 65-årsdagen, förutsatt att kraven på antal år i riksdagen uppfyllts.
Förtroendet för UD riskerar att påverkas
Som tur är har reglerna för inkomstgarantin ändrats sedan Ahlins entré i riksdagen för 30 år sedan. Kanske för att riksdagspartierna såg det orimliga i regelverket. Särskilt när hundratals ex-politiker gjorde sin plikt på Helgeandsholmen, och sedan krävde sin rätt.
Men ett regelrätt agerande innebär inte heller att det, för Urban Ahlins del, är ett lämpligt sådant. Framför allt inte vad gäller att dra nytta av ett carte blanche som uppgår till flera miljoner av skattebetalarnas pengar. Det finns, utöver det, ett symboliskt värde i att den som sitter på UD:s mest eftertraktade roll inte ska sko sig på samma medborgare vars intressen han är på plats för att företräda.
Som nya på sina poster lär Sveriges utrikesminister Maria Malmer Stenergard (M) och kabinettssekreterare Dag Hartelius inte ha för lite att göra. Men det finns gott om skäl, inte minst principiella, för att sätta ner foten i fråga om ambassadörer som vägrar att släppa taget om sina guldpläterade a-kassor. Landets ledande ambassadörer kan trots allt inte agera hur som helst utan att det riskerar att påverka förtroendet för utrikesdepartementet i stort.
Min vän saknade sina kollegor så mycket att hon bytte jobb
