EU-valets stora fråga: Kommer nationalismen att bli det nya normala?

BRYSSEL. Genom det europeiska samarbetets historia har vi varit så vana vid att makten finns någonstans strax till höger eller till vänster om mitten – och ofta i allianser över den mitten – att det är svårt att föreställa sig något annat.

Detta har varit fallet i Europaparlamentet, i EU-kommissionen och i samarbetet mellan medlemsstaternas regeringar, företrädda av sina ministrar vid ministermöten och sina stats- och regeringschefer vid toppmötena.

Flera gånger tidigare har högernationalisternas och EU-motståndarnas framgångar i EU-valen i praktiken visat sig vara relativt obetydliga, eftersom de inte kunnat samarbeta och hållits nere av den breda mittenmajoriteten.

Men det finns en hel del tecken på att saker och ting kan bli annorlunda efter årets EU-val, som på söndag skickar omkring 373 miljoner europeiska väljare till valurnorna för att välja 720 nya parlamentariker.

– Det är inte så att högernationalisterna bara tar över makten. Men det här valet kan vara ett bevis på att det inte längre är marginellt att tillhöra extremhögern i EU. Det har faktiskt blivit det nya normala, säger den franske statsvetaren Thierry Chopin, professor vid College of Europe i belgiska Brygge och särskild rådgivare till Jacques Delors-institutet i Paris.

Om denna iakttagelse är korrekt skulle den på lite längre sikt kunna förändra dynamiken i EU:s sätt att fungera. Inom EU:s institutioner kan nya maktbalanser och olika prioriteringar uppstå på många viktiga områden, från klimat, industri och miljö till säkerhet, försvar och invandring.

Marine Le Pens normalisering har lyckats

Thierry Chopin behöver inte leta länge för att se ett av de tydligaste tecknen på denna utveckling: I hans eget hemland Frankrike ser Marine Le Pens nationalistparti, Rassemblement National, ut att få en tredjedel av alla röster på söndag.

– Hennes långvariga försök att avdemonisera sitt parti i allmänhetens ögon har lyckats i Frankrike. Man kan inte längre förneka att Marine Le Pen skulle kunna vinna makten i det här landet. Nästa steg är att få samma normalisering på europeisk nivå, säger han.

{{toplink}}Ett annat, mindre, nationalistiskt parti, vid namn Reconquête ligger på 6–7 procent i de franska opinionsmätningarna. Sammantaget ser det ut som att upp till 40 procent av Frankrikes väljare kommer att rösta på nationalister den här gången, medan president Emmanuel Macrons Europa-vurmande parti är nere på runt 15 procent.

– Det är en enormt hög nivå för högerextremisterna. Detta kan inte undgå att få konsekvenser, både i Frankrike och i Europa. För det är en del av en europeisk trend, säger Thierry Chopin.

Högernationalistiska partier kommer också att få omkring en tredjedel av rösterna i länder som Italien, Nederländerna, Österrike och Polen. I Ungern ser det nationalkonservativa regeringspartiet Fidesz ut att få nästan hälften av rösterna.

I Tyskland är den inte lika hög, men trots den senaste tidens skandaler kring nazistiska uttalanden och spionanklagelser mot Alternativ för Tyskland (AfD) ligger det tyska nationalistpartiet fortfarande på runt 16 procent. Det är samma nivå som förbundskansler Olaf Scholz och hans socialdemokrater.

Europa rör sig åt höger

Alla opinionsmätningar pekar på ett övergripande resultat där maktbalansen förskjuts märkbart åt höger i Europaparlamentet, förmodligen mer än någonsin tidigare.

Parlamentets konservativa grupp, EPP, ser fortfarande ut att bli den överlägset största efter valet, men de konservativa kan inte längre bara räkna med att bilda en majoritet över mitten med socialdemokraterna och liberalerna.

– Socialdemokraterna och De gröna ser ut att göra ett generellt dåligt val, medan det går väldigt bra för EPP och de två grupperna på yttersta högerkanten, ID och ECR, gör väldigt tydliga framsteg. Det skapar en ny dynamik på högerkanten, säger valforskaren Simon Hix vid European University Institute i Florens, som just publicerat en ny prognos för EU-valet som bygger på opinionsundersökningar och tidigare val över hela kontinenten.

– Det är fortfarande osäkert exakt hur stora de två högerextrema grupperna kan bli, eller hur de olika partierna i de två grupperna ska kunna samarbeta. Vi kan dock redan nu säga att de två nationalistiska grupperna tillsammans kommer att vara större än socialdemokraterna, som är den näst största gruppen i Europaparlamentet. Och det har vi aldrig sett förut, säger professor Hix, som är en av Europas ledande analytiker av politiska partier och val.

Nationalister flyttar in i regeringskanslierna

Det är inte bara i Europaparlamentet som balansen har börjat förändras. Samtidigt händer det saker i Europeiska rådet, där de europeiska stats- och regeringscheferna träffas.

Under toppmötena har Ungerns nationalkonservativa och EU-skeptiska ledare Viktor Orbán fått sällskap av Slovakiens Robert Fico. De har båda uteslutits ur sina tidigare politiska familjer i parlamentet, de konservativa respektive socialdemokraterna, på grund av sina nationalistiska åsikter.

Regeringscheferna från Tjeckien och Italien, Petr Fiala och Giorgia Meloni, kommer båda från partier som ingått i den nationalkonservativa och EU-kritiska gruppen ECR under den gångna mandatperioden. Nederländernas nästa regeringschef kommer också att representera starkt högerorienterade åsikter efter att Frihetspartiets Geert Wilders vann landets nationella val i höstas. I andra medlemsländer, till exempel Finland, har nationalkonservativa anslutit sig till regeringen.

Och det är regeringarna som utser EU-kommissionärer, som sedan måste godkännas av parlamentet. Därför kommer utvecklingen också att påverka nästa kommission.

– Ungefär en fjärdedel av EU-länderna har nu högerextrema partier i sina regeringar. Om vi då samtidigt får ett mycket mer högerorienterat Europaparlament kan det få märkbara konsekvenser, säger Lykke Friis, chef för tankesmedjan Europa.

Utsikter till maktvakuum i mitten

Lykke Friis pekar också på att EU-valet kan orsaka kraftiga svallvågor i den nationella politiken för de två viktigaste EU-länderna, Tyskland och Frankrike.

– Alla tre partier i den tyska koalitionsregeringen – socialdemokraterna, de gröna och liberalerna – ser ut att gå tillbaka i det här valet. Det kommer att göra den tyska regeringen ännu svagare än den redan är. Och tittar man på Frankrike så är president Macrons parti i ett så dåligt läge att en del börjar undra hur länge hans regering kan överleva, säger hon.

Det finns alltså flera tecken på ett maktvakuum i mitten av Europapolitiken som kan uppstå i samband med detta val. Den stora frågan är om de folkligt starka nationalistiska ledarna kan gå samman för att fylla det vakuum som krävs för att ändra EU:s kurs.

Under de senaste veckorna har Frankrikes Marine Le Pen sträckt ut en hand till Italiens Giorgia Meloni med förslag om att bilda en ny högernationalistisk supergrupp efter valet. Deras två partier har hittills dominerat två olika grupper, ID och ECR, i Europaparlamentet.

– Det är rätt tillfälle att förena oss, det skulle vara väldigt användbart. Om vi gör det kan vi bli den näst största gruppen i Europaparlamentet. Enligt min mening är detta ett tillfälle som vi inte får missa, sade Le Pen för två veckor sedan i en intervju med den italienska tidningen Corriere della Sera.

Meloni och Le Pen – en möjlig allians?

Tills vidare håller Meloni alla dörrar öppna, medan Ungerns Viktor Orbán och andra krafter som Polens PiS och Frihetspartierna i både Nederländerna och Österrike står och jublar i kulisserna. Gemensamt för dessa partier är att de alla anser sig vara regeringsdugliga och ”normaliserade”, till skillnad från till exempel tyska AfD som nyligen uteslöts ur ID-gruppen eftersom Marine Le Pen inte längre ville erkänna dem.

Efter det senaste valet till Europaparlamentet visade det sig omöjligt för alla de stora nationalistiska partierna att enas i Europaparlamentet. Men vid den tiden fanns det inga försvagade centerledare i Paris och Berlin och starka nationalistiska ledare vid makten i Rom och Haag. Och vid den tidpunkten fanns det inga utsikter till en ren högermajoritet i parlamentet.

– Jag tror inte att det kommer att vara omöjligt för Giorgia Meloni att skapa en ny allians med Marine Le Pen. Kanske inte omedelbart, men det kan komma under hösten, säger Simon Hix från European University Institute.

Hix tror att Giorgia Meloni vill maximera sitt inflytande genom att överbrygga gapet från extremhögern till mitten-högern bland de konservativa i EPP, som nyligen också har uppvaktat den italienska ledaren.

Detsamma gäller EU-kommissionens ordförande, den tyska konservativa Ursula von der Leyen, som mycket väl kan behöva Meloni och ECR för att godkännas i ytterligare fem år på den viktigaste posten i Bryssel.

von der Leyens svåra balansgång

von der Leyen kan inte vara säker på att få tillräckligt med röster i Europaparlamentet senare i sommar. Det var svårt nog 2019, när hon gick igenom med bara en handfull röster. Den här gången kan tyskan få välja mellan att blidka socialdemokraterna eller gå hela vägen för en högermajoritet med de konservativa och högernationalisterna, om det nu finns något sådant.

{{toplink}}Det verkar osannolikt att en ny grupp med Le Pen och Geert Wilders skulle kunna arbeta med Giorgia Meloni för att stödja Ursula von der Leyen. Därför kan en analys vara att Meloni måste välja mellan Marine Le Pen eller Ursula von der Leyen. Vissa gissar till och med att Meloni kommer att flytta sitt parti till den stora konservativa EPP-gruppen. Men italienskan är fortfarande högernationalist, så är det ens möjligt?

Simon Hix teori är att Meloni både kan äta kakan och ha den kvar: Hon kan först vinna inflytande genom att stödja den konservative kommissionsordförandens återutnämning – för att senare i höst bilda en ny supergrupp på yttersta högerkanten tillsammans med Le Pen.

Ingenting är säkert ännu. Skapandet av det nya normala på EU:s högerkant är den stora öppna frågan i detta val till Europaparlamentet. Osäkerheten gör att partier som Danmarksdemokraterna och Sverigedemokraterna just nu har svårt att veta var de ska hamna i parlamentet efter valet.

Extremhögern vill förändra EU

Hittills har den stora splittrande faktorn varit att personer som Viktor Orbán och Marine Le Pen har haft mer sympati för Putins Ryssland än vad Giorgia Meloni och andra i hennes grupp gillar. Men om makten lockar, så kanske den knuten också kan lösas upp.

– Det är en stor knut, men det är den enda knuten. Om Meloni får tyglarna och rätt försäkringar från Le Pen när det gäller linjen mot Ryssland och Ukraina, då kan det mycket väl vara möjligt, säger Alberte Bové Rud, expert på italiensk politik och högerpopulistiska rörelser vid Danska institutet för internationella studier, DIIS.

Hon pekar på att det har skett ett viktigt skifte på yttersta högerkanten i förhållande till EU, som i samband med valet visar sig på allvar: De stora politiska nationalistpartierna har inte längre som mål att göra sig av med EU, utan istället att återskapa det till sin egen avbild.

– Nationalisterna vinner mark på många håll, men EU-motståndarna har definitivt förlorat. Därför att Meloni, Le Pen och alla de stora nationella högerledarna nu ser EU som oumbärligt, säger Alberte Bové Rud:

– De vill inte lämna unionen längre. De vill ta över och förändra den. Det är det nya målet.

Artikeln är översatt från Altinget.dk.