EU-svep över politiken som var – och den som kommer

Fem år har gått sedan europeérna senast gick till valurnorna för att välja sina representanter i Europaparlamentet. Inför valet 2019 låg fokus på vilka åtgärder som behövs för att dämpa klimateffekterna och vilken migrationspolitik EU skulle föra de kommande åren.

Samtidigt stod brexit för dörren, något som många trodde skulle bli den största utmaningen för EU-samarbetet.

En mandatperiod, en pandemi och ett krig i Europa senare, är det återigen dags för val. Mycket är sig likt, och samtidigt inte alls.

Alinget har inför valet den 9 juni gjort nedslag i några politikområden för att förstå hur det politiska landskapet har förändrats de senaste fem åren och vilka utmaningar EU står inför de kommande åren – och frågat partiernas toppkandidater var de står i några av nästa mandatperiods nyckelfrågor. Häng med i vårt EU-svep inför valet och läs vidare i länkarna.

En allt mer restriktiv migrationspolitik

Efter flyktingkrisen 2015-2016 var trycket stort på att få på plats en gemensam fungerande migrationspolitik inom unionen – men förhandlingarna hade under förra mandatperioden kört fast. Arbetet med den så kallade migrations- och asylpakten, som under våren ledde fram till en gemensam asyllagstiftning, har präglat mandatperioden, där den allmänna tendensen är att migrationspolitiken blivit allt mer restriktiv.

Att den nya gemensamma asylpolitiken nu är klubbad innebär inte att utmaningarna inom migrationen de kommande åren är lösta. Samarbetet med länder utanför EU:s gränser blir allt viktigare och frågan om de ukrainska flyktingarnas framtid i unionen måste lösas.

Det här är ett område där de svenska toppkandidaterna – till stor del – är splittrade kring vilken väg EU ska ta framöver.

Migrationsfrågan har även letat sig in i andra politikområden. Bland biståndsorganisationer finns oro för vilken riktning unionens biståndspolitik ska ta de kommande åren när det alltmer blir ett verktyg för att uppnå EU:s egna intressen.

Partiernas toppkandidater har olika sätt att se på vilken funktion biståndet ska ha, visar Atingets undersökning.

EU-doldis får tyngd

Att en av EU-politikens doldisar skulle hamna i topp på den politiska dagordningen var inget som någon kunde förutspå vid mandatperiodens början. Men när pandemin slog till bara månader efter att det nya parlamentet och den nya kommissionen var på plats, kom EU:s hälsopolitik under en lång period att vara ordet på alla europapolitikers läppar och stora kliv har tagits inom området.

Men pandemin gav inte bara EU:s hälsopolitik en skjuts framåt. Den blev även ett stresstest för unionens inre marknad.

Läs mer om hur hälsofrågorna blivit tyngre i EU efter pandemin.

Krig i Europa lyfter försvarsfrågan

Den andra stora enskilda händelsen som kastat om EU-politiken under mandatperioden är Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina i februari 2022. Invasionen och det fortfarande pågående kriget ledde inte enbart en sällan tidigare skådad enighet inom unionen. Den har också satt säkerhetsfrågan i centrum och öppnat upp för diskussionen om att EU bör utöka sitt militära samarbete – inte minst genom satsningar på den europeiska försvarsindustrin.

Säkerhetsfrågor är något som EU-parlamentarikern i sig inte har något att säga till om – men som spiller över på andra politikområden. Altingets undersökning visar bland annat att flera svenska toppkandidater vill luckra upp det nuvarande regelverket om strikt uppdelningen kring EU-medel till civil och militär forskning.

Klimatfrågans uppgång… och fall?

Valet 2019 kallades ett ödesval för klimatet. Många avgörande beslut har också kommit att tas i klimatfrågan under mandatperioden med utgångspunkt i EU:s klimatpaket Fit for 55. Med ny eller uppdaterad lagstiftning på klimat- energi- och transportområdet ska medlemsländerna minska utsläppen med minst 55 procent till 2030 och nå klimatneutralitet senast 2050.

Men stödet för miljö- och klimatarbetet har tappat fart i mandatperiodens sluttamp i takt med ökade bondeprotester. Nyckellagstiftningar som lagen om återställande av naturen har kört fast i förhandlingarna medan EU-kommissionen dragit tillbaka ett förslag om att minska användningen av bekämpningsmedel.

Flera frågor med bäring på miljö och klimat ligger på EU:s bord den kommande tiden. Altingets enkätundersökning visar att partierna är splittrade kring vilken inriktning unionens jordbrukspolitik ska ta när den under nästa mandatperiod ska ses över.

När det kommer till att reformera unionen kemikalieregler får det dock stöd av en majoritet av toppkandidaterna.

Kandidaterna ger också ett övervägande stöd till två ärenden på EU:s bord som syftar till att göra underlätta för grönare transporter i EU. Dels när det gäller ett förslag som ligger på bordet om att öka godstransporter på järnväg och sjöfart, dels ett förslag som syftar till att få en mer enhetlig järnvägsplanering på plats.

Bostadspolitiken bubblar

Miljö- och klimatfrågorna har även haft bäring på byggbranschen i unionen med bland annat den uppdaterade förordningen om byggnaders energiprestanda. Bostadspolitik är nationell kompetens men under mandatperioden har bostadspolitiken börjat bubbla på EU-nivå på ett sätt som den inte gjort tidigare.

De svenska toppkandidaterna är dock tydliga med att de inte vill att EU ska få mer formell makt över bostadspolitiken.

I en annan bostads- och byggnadsrelaterad fråga, om EU bör tillåta begränsning av antalet leverantörsled inom byggbranschen för att underlätta för arbetet mot arbetskriminalitet, är dock partierna mindre eniga.  

Ett mer socialt Europa – ett hot mot den svenska modellen?

Sedan EU:s sociala pelare – på initiativ av dåvarande svenska statsministern Stefan Löfven (S) – såg dagens ljus 2017 har EU flyttat fram sina positioner på det sociala området. Från svenskt håll har utvecklingen under mandatperioden följts med växande oro i takt med att EU lagt fram lagförslag som på olika sätt anses påverka – och i vissa fall hota – den svenska arbetsmarknadsmodellen.

Stärkt arbetsrätt för gigarbetare och nya regler för att komma tillrätta med löneskillnader mellan män och kvinnor är några av de lagar som tillkommit. Mandatperiodens mest omstridda fråga på arbetsmarknadsområdet har dock varit EU:s minimilönsdirektiv – en fråga som man från nordiskt håll ännu inte helt kan svälja.

Medan samsynen bland de svenska politikerna kring minimilönsdirektivet är stor är dock den sociala pelarens framtid i EU en vattendelare mellan de svenska toppkandidaterna.

Partierna är även oeniga om hur arbetstagares data ska regleras, en fråga som kan komma att beslutas om de kommande åren.

De senaste åren har EU även tagit steg mot att främja den sociala ekonomin, det vill säga företag och organisationer som är inriktade på medlemsnytta eller samhälleliga mål. Inom den sektorn finns nu oro för om dessa framsteg kommer gå förlorade när nästa kommission och parlament tar vid.

Bland de svenska toppkandidaterna går meningarna isär kring huruvida EU egentligen bör stödja den sociala ekonomin.

charlotta@altinget.se