Cancersamordnaren: ”Rehabiliteringsfrågan är enormt komplex”
Rehabilitering av bland annat bröstcancer är undermålig eller helt obefintlig på många håll i landet, enligt en ny rapport. Enligt Hans Hägglund, nationell cancersamordnare på SKR, är det ytterst regionernas chefer som måste ta ansvar för att de nationella vårdprogrammen efterföljs.
Som Altinget rapporterade förra veckan visar en ny rapport från Bröstcancerförbundet och Cancerfonden att rehabiliteringen av bröstcancer och annan cancer är undermålig eller obefintlig på många håll i Sverige.
Hans Hägglund, nationell cancersamordnare på Sveriges kommuner och regioner (SKR), välkomnar rapporten.
– Vi har inte haft fokus på rehabiliteringsfrågan på samma sätt som vi haft på behandling, säger Hans Hägglund till Altinget.
– Men rehabiliteringsfrågan är enormt komplex och det är viktigt att det framgår i det offentliga samtalet.
Stuprör sinkar
Hans Hägglund understyrker att cancerfrågorna behöver sättas i ett större perspektiv.
– Cancervården har haft en viss struktur genom åren, och organiserats i kliniker och stuprör. När vården blir mer högspecialiserad krävs en helt annan kompetens, vilket gör att en patient besöker många olika kliniker under sin sjukdomsperiod, säger han.
Enligt Hägglund har detta skapat en organisation där ”verksamheterna av tradition inte varit jätteduktiga på att prata med varandra.”
– Alla kirurger, onkologer och så vidare har fokuserat på sin egen uppgift.
Komplex rehabilitering med många aktörer
När det kommer till rehabilitering och hur den ska organiseras blir frågan komplex.
– För en cancerpatient är det enormt många verksamheter och professioner som blir inkopplade vid olika tillfällen, allt från fysioterapeuter, dietister, och socionomer till psykologer och sexuell hälsa.
Denna så kallade sekundärvård fungerar hyfsat på vissa ställen, men inte alls på andra, enligt Hägglund.
– När sekundärvården sedan ska möta primärvården blir frågan ännu mer komplex, eftersom det är en helt annan verksamhet med bland annat krav på fast läkare.
Men det tar inte slut där.
– Sedan ska kommunen kopplas in, se till att det finns hjälpmedel och anpassa hemmiljöer. Då blir det ännu mer komplicerat.
Försämrad livskvalitet
Enligt Hägglund har sjukvården behövt fokusera på överlevnad, nya läkemedel och diagnostiska metoder vilket gjort att rehabiliteringen inte prioriterats.
En kritik från Bröstcancerförbundet och Cancerfonden är att rehabilitering finns stadgad i hälso- och sjukvårdslagen, men inte efterföljs. Alla patienter ska erbjudas rehabilitering i anslutning till sin cancerbehandling.
Varför har vårdgivarna inte kunnat göra både och, erbjuda rehabilitering och samtidigt fokusera på annat?
– Det har varit svårt att mäkta med allt samtidigt. Men nu har vi kommit så långt att vi behöver fundera över hur patienter lever efter en cancerdiagnos och vilken livskvalitet de har, både fysiskt och psykiskt.
– Vi behöver förändra våra arbetssätt för att uppfylla vad hälso- och sjukvårdslagen säger.
Nationell samverkan
Hans Hägglund är även ordförande för Regionala cancercentrum i samverkan (RCC) som består av sex regionala cancercentrum, och som på nationell nivå i samverkan med regionerna ska skapa en mer jämlik cancervård i hela landet.
– Gällande rehabilitering har vi i uppdrag från regeringen att ta fram kunskapsunderlag och följa upp. Vi har experter representerade, och vi har ett nationellt vårdprogram, säger han.
Kunskap finns alltså.
– Men alla ledare, chefer och direktörer ute i verksamheterna har inte haft så stort fokus på rehabiliteringsfrågan. Men det är hög tid att man följer den lag som finns.
Vårdprogram inte implementerade
Enligt rapporten är de nationella vårdprogrammen inte implementerade ordentligt, vilket är en del av problemet.
Varför är de inte det?
– Vårdprogrammen för diagnoser är i stort sett helt implementerade, men tyvärr gäller inte det för rehabiliteringen ännu. Det är en prioriteringsfråga inom verksamheterna som bygger på vilket ledarskap som finns och mognaden hos organisationen.
– Det behövs även stöd och uppföljning från regionen så att man håller reda på om rehabiliteringen fungerar som den ska.
Hans Hägglund framhåller att det för tio år sedan knappt fanns några nationella vårdprogram och heller inget standardiserat sätt att utreda patienter. Men i dag finns 31 standardiserade vårdförlopp och enligt Hägglund täcks cirka 95 procent av alla cancerdiagnoser här.
– Sen har vi infört drygt 50 nationella vårdprogram. Det här har varit en enorm resa, att samla alla arbetsgrupper, att få ihop allt och enas om vårdprogrammen.
Överblick: Federley gör politisk comeback och SD vill slopa flerbarnstillägget
Överblick: Nyförvärv på Bulletin och 100 reformförslag från M
