Jakop Dalunde (MP) om jobbet han lämnar: ”Kan påverka framtiden för en hel kontinent”

BRYSSEL. Två gånger har Jakop Dalunde (MP) kommit in i Europaparlamentet – men aldrig direkt efter ett val.

Efter valet 2014 fick han vänta två år innan han fick ta över Peter Erikssons plats när denne lämnade parlamentet för att bli bostadsminister. 2020 tog han, åtta månader efter valet, plats i parlamentet på det så kallade brexit-mandatet, det extra mandat som Sverige fick efter att Storbritannien lämnat unionen.

När det den 9 juni återigen är EU-val blir det inget omval för Dalunde. Han hänvisar till partiets rotationsprincip, om att en ledamot bara ska sitta i två mandatperioder.

– Plus att jag också har gjort 20 år i demokratins tjänst. Och jag fyller 40 och har fått mitt första barn. Lagom tillfälle att slå om till annat i det här livet, konstaterar han i ett hörnrum i Miljöpartiets kontor i Europaparlamentet, med utsikt i riktning mot EU-kommissionen och rådsbyggnaden.

Nu väntar i stället en nyöppnad restaurang i Spånga utanför Stockholm, med ”uteslutande vegetariskt”. Men EU är han inte helt klar med. En liten dröm gror om att göra EU mer tillgängligt och förståeligt – för att ”stärka den demokratiska förankringen”.

– Det är inte särskilt väl skildrat i svensk politisk kontext vad vi faktiskt gör här nere. Så jag är lite sugen på att försöka skriva någonting om hur EU:s beslutsprocesser faktiskt går till och hur maskineriet funkar, säger han. {{toplink}}

Hands on

Det är just själva lagstiftningsarbetet som Jakop Dalunde återkommer till när han pratar om sin tid i parlamentet.

Att skriva lagtext är något som han har fått lära sig under åren i Bryssel och Strasbourg. Han jämför med tiden som riksdagsledamot, att man där ”egentligen jobbar ganska lite med lagstiftning eftersom hela lagstiftningsarbetet sker på departementet”. I EU-parlamentet däremot är det parlamentarikerna som håller i pennan när lagtexten utformas.

När EU-kommissionen lägger fram ett lagförslag så hamnar det på de två lagstiftarnas – EU-parlamentets och ministerrådets – bord. På varsitt håll gör de ändringar i lagtexten och tar fram sin egen version – som de sedan ska förhandla om till en gemensam slutlig lagtext.

– Vi tillsätter egna arbetsgrupper och utredningar och vrider och vänder och drar ifrån och lägger till.

– Att det är lite mer hands on här har varit otroligt intressant och givande. Att faktiskt skriva lagstiftning som ska gälla för en halv miljard människor och påverka framtiden för en hel kontinent. Det har varit otroligt lärorikt och intressant.

Centralt i den här processen är förhandlingarna. Jakop Dalunde berättar att när han började med politiken trodde han att det svåra var att komma fram till vad som var bra politik och bra lagstiftning.

– Efter att ha varit politiker nu snart 20 år så har jag insett att det på många sätt är det lätta. Det svåra är att försöka mejsla fram lagtext som en majoritet kan ställa sig bakom.

Vinna sin rätt vid förhandlingsbordet – varje dag

Återigen jämför han med arbetet i riksdagen, där majoriteten redan är fastslagen i valet och att det är utgångspunkten i förhandlingarna och hur man röstar.

– Men i det här huset så kan det bli en ny majoritet varje gång. Och då krävs det att man är samarbetsinriktad och konstruktiv för att vara en relevant motpart för dem man ska förhandla med. För att de inte ska vända sig till någon annan och göra upp med den i stället, säger han.

– Man måste litegrann vinna sin rätt vid förhandlingsbordet varje dag. Det är mycket roligare rent hantverksmässigt.

Jakop Dalunde har ett rykte om sig i EU-kretsar om att just vara en uppskattad förhandlare som lyckas hitta kompromisser. Att minska utsläppen inom industri-, energi- och transportsektorn har varit en av miljöpartistens fokus i parlamentet, och han har bland annat varit del i förhandlingarna kring att skärpa utsläppskraven för lastbilar. Bland politiska motståndare är en återkommande kommentar att det är synd om Miljöpartiet, men bra för det egna partiet, att de gröna nu förlorar en stark förhandlare.

Vad har han för tips till sina efterträdare?

– Att respektera ens motpart. Och försöka förstå vad det är motparten på andra sidan bordet faktiskt vill uppnå. Hur kan jag bli en relevant motpart i en förhandling?

Han kallar det ett hantverk, att ge och ta, och att se till att alla blir mer eller mindre nöjda. Motsatsen, en ”vi mot dem-känsla” där man inte lyssnar på motståndarens argument, får man inte igenom något med, menar miljöpartisten.

– Då kan jag möjligtvis få applåder från de som redan tycker som jag. Över mina välformulerade tal i talarstolen eller mina välformulerade ändringsförslag. Men det får ingen inverkan på verklighetsutvecklingen, på lagstiftningen, säger han.

Samtidigt finns det flera sätt att påverka som europaparlamentariker, påpekar han.

– Det finns ingenting som kräver att det är enbart lagstiftning man ska fokusera på. Man kan fokusera på att använda det som en plattform för opinionsbildning. Vi som parlamentariker är ju också här för att vara en röst för vissa intressen och vissa värden och driva opinion.

Vassa armbågar

Den politiska kulturen, hur man blir en effektiv maktspelare i parlamentet, är något Jakop Dalunde hade velat vara bättre förberedd på när han först kom hit. Återigen jämförelsen med Sverige: Sitter man i en riksdagsgrupp i Sverige så finns det enligt Dalunde en känsla av att ”alla klasar ska fördelas ganska rättvist”. Så att alla trivs.

– Medan det här är lite mer armbågen som gäller, att man måste hävda sig lite mer. Man måste ta utrymme i sin politiska grupp för att få ansvaret att förhandla viss lagstiftning.

Det tar tid att lära sig, konstaterar miljöpartisten, och önskar han varit mer förberedd.  

– Det hade nog gjort att jag hade fått mer genomslag tidigare, säger han.

Ökar förståelsen för EU

Bara några veckor återstår innan valet till Europaparlamentet hålls – ett val som traditionellt väcker begränsat intresse bland väljarna.  

Jakop Dalunde tror ändå att förståelsen för vikten av parlamentet och parlamentarikernas roll har ökat under mandatperioden, just tack vare den konkreta lagstiftning som kommit de senaste åren.

– Jag tror faktiskt att den här mandatperioden, när vi fattat långt mer och bättre klimatbeslut än vad vi någonsin har gjort, även om jag tycker att de är otillräckliga, så kanske fler medborgare får upp ögonen för att vem man väljer som Europaparlamentariker spelar roll.

– Det handlar inte bara om vilka tal man håller i plenum eller vad man säger i det offentliga, utan det handlar om vilken lag det faktiskt blir. 

charlotta@altinget.se