Tidigare talesperson pekas ut för valmisslyckande: ”Märkligt”
I Vänsterpartiets valanalys pekas den tidigare klimatpolitiska talespersonen Jens Holm ut som bidragande till väljartappet. Själv vänder han sig mot partistyrelsens bild. Efterträdaren Elin Segerlind menar att partiet nu får svårt att gå vidare: ”Man kan inte dra slutsatser från premisser som inte är sanna”.
I Vänsterpartiets valanalys anges en av de utpekade orsakerna till väljartappet vara den interna kritik som lyfts fram mot partiets nya klimatpolitik. Där pekas särskilt den egna talespersonen ut för att ha underminerat frågan:
”Trots att valstrategin och valplattformen prioriterade klimatomställningen högt och slog fast en kraftfull omställningspolitik underminerades frågan gång på gång genom att enskilda medlemmar och klimattalespersonen offentligt ifrågasatte inriktningen”.
Partiets klimatpolitiska talesperson fram till i maj i år, tidigare trafikutskottsordföranden Jens Holm, tycker att formuleringen är problematisk.
– Jag avgick som klimatpolitisk talesperson i maj när jag inte ville vara talesperson för partiledningens nya klimatpolitik. Efter det har jag inte recenserat den nya klimatpolitiken offentligt. Därför är det märkligt att partistyrelsen pekar ut en enskild person på det här viset, och det känns orättvist när jag var en av de som arbetade hårt i hela valrörelsen för en vänstervalseger, säger Jens Holm i en kommentar till Altinget.
Han fortsätter:
– Jag tror snarare att det är partiledningens omläggning av klimatpolitiken som gjort att många av våra väljare inte längre har känt igen sig i den nya politiken och därför valt att rösta på ett annat parti.
{{toplink}}
”Konflikten inleddes tidigare”
Elin Segerlind, partiets tidigare miljöpolitiska talesperson, tog över Jens Holms frågor när han klev av, men tappade sitt riksdagsmandat efter valet i höstas. Hon tror att partiet kan få svårt att gå vidare med valanalysens historieskrivning om konflikterna kring klimatpolitiken.
– Man kan inte dra slutsatser från premisser som inte är sanna, säger Segerlind till Altinget når hon är på väg upp till Stockholm för att avtackas av talmannen för sin tid i riksdagen.
Hur tänker du då?
– I den delen som handlar om konflikten om klimatpolitiken så skriver de att ”vi ville ta krafttag” och pekar på att man först tog ”Ekonomisk politik för en rättvis klimatomställning” samt även de 700 miljarderna, och sen kom den interna kritiken. Men det var inte på grund av det dokumentet och de 700 miljarderna som vi var kritiska. Det var de tusen små sakerna däremellan. De här två sakerna är de som var bland de bättre som hände, säger Segerlind och fortsätter:
– De får det att låta som att vi tyckte att de två besluten var dåliga, men det var inte mot de besluten som kritiken låg vilket de vet om de tänker efter lite grann.
Konflikten inleddes långt tidigare, påpekar Segerlind.
– Om man ska göra en fullständig analys av det här måste man börja med Cementa. Det här rycks ur en större kontext. Det var en konflikt som fanns innan valrörelsen, och man klarade inte att lösa ut den. Och då är det klart att den hänger med.
Hon pekar samtidigt på att konflikten inte heller är löst än.
– Att peka ut aktiva medlemmar som har miljö- och klimatfrågan som sin hjärtefråga som en stor del av problemet och att som ledning inte ta ansvar för sin del av konflikten kommer inte hjälpa oss framåt.
”Ledningen klarade inte av att hantera konflikten”
Samtidigt ser hon också att en av grundpremisserna i analysen haltar.
– Det står ”trots att det var prioriterat”, men för oss var problemet att vi inte tyckte att det var en prioritet. Utan vi tyckte att det var en nedprioritering. Vi hade inte det skarpa fokus på miljö- och klimatfrågorna som vi tycker var nödvändigt. säger Segerlind och fortsätter:
– Jag menar också att ledningen inte klarade av att hantera den konfliktlinje som fanns i partiet. De arbetade mycket med att putta undan de som man tyckte inte följde linjen, och så körde man på med eget i stället.
{{toplink}}
Intern kritik mot valanalys: ”Det är kollektivt fattade beslut”
Regeringen höjer utgiftstaket – men oppositionen vill höja mer
