Ramverkets konstruktör: Låt regeringen ta över Riksbanken

Det blåser starka vindar för en ny finanspolitisk riktning. Per Molander, som var med och konstruerade ramverket, tycker att man redan borde ha lagt om kursen och vill se stora investeringar framöver. Samtidigt är han kritisk till att regeringen stått tillbaka för penningpolitiken och kallar riksbanksledningen ”diktatorisk”.

Statsminister Ulf Kristersson (M) och finansminister Elisabeth Svantesson (M) har i veckan utropat seger över inflationen. Regeringen förbereder sig nu för att gå in i en ny fas i den ekonomiska politiken, med investeringar och skattesänkningar.

Samtidigt sitter politiker från alla de åtta riksdagspartierna och diskuterar förutsättningarna för den svenska finanspolitiken och hur de ska se ut i framtiden. I november ska förslag på förändringar av nivån för statens sparande presenteras, och även andra delar av det finanspolitiska ramverket ses över.

Per Molander brukar kallas konstruktören bakom ramverket som lagt grunden för Sveriges finanspolitik sedan 1990-talet.

– Vi befann oss i en ganska djup finansiell kris vid den här tidpunkten. Då handlade det om att få tillbaka statsfinanserna på en bana mot stabilitet och jämvikt. Nu har vi en av EU:s bästa statsfinanser och det är snarare ett problem att vi har sparat för mycket och försummat annat, säger han till Altinget. 

Molanders arbete inleddes i början av 1990-talet med en rapport han skrev för Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi (ESO). Han kom sedan att vara med och utforma den nya budgetprocessen under åren som departementsråd på finansdepartementet.

I dag är Sveriges statsskuld en av de lägsta inom EU. Per Molander tycker att man borde passat på att låna under perioden med låga räntor, bland annat till infrastrukturinvesteringar. 

Nu är ränteläget högre, men behovet kvarstår och från flera håll ropas det efter miljoner till underhåll, upprustningar och klimatsatsningar.

Alla partier utom M och SD vill överge överskottsmålet. V och KD vill se ett underskottsmål på -1 respektive 0,5 procent. 

Enligt Per Molander skulle till och med ett underskottsmål på 1,9 procent endast innebära en statsskuld på 50 procent av BNP, med marginal till det EU-reglerade spannet.

Det vill han ändra

Trots en ny riktning i den ekonomiska debatten menar Molander att den konstruktion han var med och byggde för mer än 25 år sedan håller.  

– Man kan mycket väl ha kvar samma budgetsystem och tillåta sig en betydligt mer offensiv investeringspolitik. Det är samma ramverk, men man skruvar på en målvariabel.

När Per Molander ser hur ramverket har använts genom åren är det i stället andra delar han hade velat justera, inte minst för att undvika försöken att runda systemet.

– En del av riksdagens beslutsfattande bygger på praxis och att man tar vissa saker för givna. Det gäller även beslut i statsförvaltningen. Och då kan man i värsta fall råka ut för partier som missbrukar det här. 

Per Molander tar bland annat riksdagens voteringar när flera förslag ställs mot varandra som exempel. Under den långa regeringsbildningen 2018 röstade exempelvis SD för Moderaternas och Kristdemokraternas budget, som gick igenom, trots att praxis innebär att ledamöterna lägger ned sina röster när deras alternativ förlorat.

– Det är en oskriven lag helt enkelt. Här får Sverigedemokraterna då ett oproportionerligt stort inflytande. Det är exempel på att man borde fästa mer på papper, säger Molander.

Han hade även velat komma åt möjligheten att i dag räkna in utgifter på inkomstsidan i budgeten.

– Rot- och rutavdragen har partierna till exempel valt att lägga som skatteavdrag. Det ska redovisas som ett bidrag, men det finns ett strategiskt motiv att inte göra det som går ut på att få statens utgifter att så se låga ut som möjligt. Om vi hade fått göra om det här nu drygt 25 år senare hade jag kanske skrivit in hårdare regler.

Samtidigt konstaterar Molander att ett brott mot budgetlagen inte leder till några tuffa konsekvenser för en regering.

– Om man stjäl någonting så får man böter eller fängelse, och kör man för fort kan man bli av med körkortet. Men i budgetlagen finns inga sanktioner. Det bygger på någon storts gemensam förståelse av hur man beter sig, säger han.

Vill flytta Riksbanken

Per Molander hade i våras i uppdrag att författa Institutet för framtidsstudiers remissvar om Långtidsutredningens förslag. Han vill, likt utredningen, ge finanspolitiken en mer framskjuten roll och tycker att Finanspolitiska rådet borde bli en myndighet under riksdagen.

Samtidigt avvisar han förslagen på en stabiliseringspolitisk nämnd och en ny myndighet i form av ett stabiliseringspolitiskt råd.

I stället tror Molander att nyckeln ligger i att göra Riksbanken till en myndighet under finansdepartementet.

– Den här idéen om självständiga riksbanker gick som en tsunami över hela världen. Vi skulle vara bäst i klassen och har skapat en regim som man nästan kan kalla diktatorisk, med de fem personerna i riksbanksledningen som utan kontakt med andra ska bestämma sig för vad räntan ska vara.

Riksbankens självständighet skulle kunna behållas i och med att även regeringens myndigheter har stor självständighet, menar Molander som tror att flytten skulle leda till en bättre samordning.

– Nu har vi två olika makthavare, Riksbanken och regeringen, som kör på separata spår. Först fattar Riksbanken beslut, och sen får regeringen komma i efterhand och kompensera. Vi måste inte vara bäst i klassen och ha den mest självständiga Riksbanken i hela världen. {{toplink}}

Beslutskedja: Långtidsutredningen

29/8
2019
16/12
2019
16/12
2019
16/12
2019
16/12
2019
16/12
2019
16/12
2019
16/12
2019
16/12
2019
25/5
2020
12/4
2022
12/12
2023
20/5
2024
28/6
2024

Forrige artikel MP: Statliga lån ska få skogsägare att gå över till hyggesfritt MP: Statliga lån ska få skogsägare att gå över till hyggesfritt Næste artikel Grönt ljus för EU:s nästa topptrio: ”Gediget bra personer” Grönt ljus för EU:s nästa topptrio: ”Gediget bra personer”
Så mycket får myndigheterna

Så mycket får myndigheterna

Kriminaliteten och säkerhetsläget präglar regeringens fokus i budgeten. Försvarsmakten, Polismyndigheten och Kriminalvården är de myndigheter som får mest.