Experter: Alla med misstänkt smitta ska testas
Folkhälsomyndigheten tycks ha två återkommande problem. Det ena är bristfällig förståelse av smittskyddslagen. Det andra är att myndigheten inte respekterar makt- och ansvarsfördelningen i det svenska smittskyddet. Det skriver Johan Alvner, Peter Galatius, Peet Tüll och Petra Östergren.
Af Johan Alvner, Peter Galatius, Peet Tüll och Petra Östergren
Se undertecknarna i rutan nedan
Vi har i en tidigare artikel beskrivit hur Folkhälsomyndigheten (FHM) bröt mot smittskyddslagen när de våren år 2020 föreskrev att anmälningsplikten för covid-19 skulle tas bort för vissa grupper. FHM har inte behörighet att meddela sådana verkställighetsföreskrifter. Dessutom slår tilltaget undan benen för startpunkten i hela det lagstadgade, regionala smittskyddsarbetet. Detta då det bara är när smittskyddsläkare får in en anmälan som regionen kan påbörja testning, smittspårning och isolering.
{{toplink}}
Nu har FHM återigen brutit mot smittskyddslagen. Denna gång genom att från den 1 november undanta vissa grupper från att testa sig vid misstänkt smitta – de som har fått två doser av vaccin. Men inte heller detta har FHM möjlighet att bestämma.
Även fullvaccinerades rätt
Som vi påpekat tidigare har inte FHM bestämmanderätt över regionens smittskyddsläkare. Utan smittskyddsläkare utför sitt arbete, delvis under myndighetsutövning, och har ansvar att följa smittskyddslagen. Och enligt smittskyddslagen ska alla som misstänks vara smittade med en allmän- eller samhällsfarlig sjukdom testas. Dessutom ska, enligt hälso- och sjukvårdslagen, all sjukvård utgå ifrån jämlikhetsprincipen. Det vill säga, det är inte bara viktigt för samhället att kunna smittspåra och isolera dem som varit i kontakt med en fullvaccinerad, smittad person – även fullvaccinerade har rätt att få veta om de har sjukdomen. Detta för att undvika smitta andra och vid behov kunna få snabb och adekvat vård.
Hur kan avsteget legitimeras?
När FHM:s nya generaldirektör Karin Tegmark Wisell försvarar beslutet om undantaget i Sveriges Radio den 6 november hänvisar hon till 1 kap. 4 § smittskyddslagen. Där, under rubriken allmänna riktlinjer, står: ”Smittskyddsåtgärder skall bygga på vetenskap och beprövad erfarenhet och får inte vara mer långtgående än vad som är försvarligt med hänsyn till faran för människors hälsa.”
Men på vilket sätt menar FHM att testning skulle vara en åtgärd som är så långtgående att det är oförsvarligt? Särskilt i en situation där vi återigen har en ökad samhällspridning av covid-19. Och på vilket sätt anser FHM att avsteget från testningen kan legitimeras i relation till smittskyddets mål? Enligt 1 kap. 1 § ska ju samhällets smittskydd ”tillgodose befolkningens behov av skydd mot spridning av smittsamma sjukdomar”.
Smittskyddsläkarna är operativt ansvariga
FHM tycks ha två återkommande problem. Det ena är, som vi visat, FHM:s bristfälliga förståelse av smittskyddslagen. Det andra är att myndigheten inte respekterar makt- och ansvarsfördelningen i det svenska smittskyddet.
Vi vill därför återigen påminna om att FHM har viss föreskriftsrätt enligt de punkter som anges i smittskyddslagen och att de kan ge ut allmänna råd. Men det är smittskyddsläkarna som är operativt ansvariga för den lagstadgade smittbekämpningen inom sina respektive regioner. Och det innebär att alla med misstänkt smitta ska testas.