Muf och KDU: Insättningsgränser är verkningslös symbolpolitik
DEBATT. Regeringens insättningsgränser på spelmarknaden riskerar straffa ansvarsfulla spelare samtidigt som det gynnar oseriösa aktörer på den olicensierade marknaden. Symbolpolitik hör inte hemma i kristider. Särskilt inte när förlorarna blir de som lider av spelmissbruk, skriver Benjamin Dousa och Martin Hallander.
Förbundsordförande, Moderata ungdomsförbundet (Muf)
Martin Hallander
Förbundsordförande, Kristdemokratiska ungdomsförbundet (KDU)
Socialförsäkringsminister Ardalan Shekarabi (S) har föreslagit att införa en tillfällig insättningsgräns för att förhindra problemspelande under coronapandemin. Men att motivera nya regleringar av den svenska spelmarknaden med pandemin är ett skamlöst sätt att bedriva politik. Dessutom riskerar tillfälliga regleringar ofta bli permanenta.
Missvisande mått
Shekarabi hävdar att det finns en tendens till att spelandet ökar och därför behövs åtgärderna. Men spelbolagen vittnar snarare om att det spelas mindre och att man inte kan se ett ökat problemspelande – det som Ardalan Shekarabi borde vara mån om att i så fall stävja.
Att som Shekarabi använda spelskatten som ett mått på spelutvecklingen är missvisande då det är en skatt på omsättning och inte insättning. Resultat per månad säger också väldigt lite om långsiktiga trenden. För en mer rättvis bild av spelutvecklingen måste man följa spelandet under flera månader. Det räcker inte att titta på förändring från en månad till en annan som Shekarabi har gjort.
Alarmistisk retorik
Shekarabis oro och åtgärder är felriktade. Ett ökat spelande på nätbingo och nätkasino är i sig inget problem och skulle exempelvis kunna betyda att personer som vanligtvis spelar på stryktips och odds i stället testar andra spel eftersom det inte anordnas så många fotbollsmatcher eller idrottsevenemang under coronapandemin. Det är inte omfattningen av spelandet som bör minska, utan omfattningen av problemspelandet.
Trots alarmistisk retorik kan Shekarabi inte motivera varför förslaget är nödvändigt. Spelbolagen har som sagt inte noterat en ökning av problemspelare. Det finns inte heller något vetenskapligt stöd för att insättningsgränser, tidsgränser eller minskad bonus minskar spelberoendet.
Missgynnar alla
Risken med insättnings- eller snarare omsättningsgränserna är att ansvarsfulla spelare söker sig till den olicensierade marknaden som inte kan regleras eller kontrolleras. De seriösa aktörerna missgynnas och personer som lider av spelmissbruk får inte den hjälp de behöver.
"Viktigare än symbolpolitik"
Om regeringen i stället var seriös med sin vilja att minska spelberoendet är det en bättre lösning att se till enskilda spelares situation eller spelmönster. Att öka kraven på kundkännedom och förståelsen för spelarens ekonomiska situation samt att använda och utveckla data för att upptäcka riskmönster.
Det skulle gå i linje med vad forskningen föreslår och möjliggöra att färre råkade illa ut till följd av spelande.
I stället för att använda krisen för att införa verkningslösa regler som räddar regeringen i opinionen borde Shekarabi satsa på åtgärder som räddar spelmissbrukare. Att minimera skadan av spelande är viktigare än symbolpolitik.
Debatt: Viktigt att inse att inga skolor är värdeneutrala
Kakabaveh: V har alltid haft en dubbel dagordning i hedersfrågorna
