Sanna Rayman: Två grundskott mot coronastrategin
Sanna Rayman | |
Skriv ut
ANALYS. Löfven och hans justitieminister har med sitt agerande tydliggjort att ett visst mått av skarpa regler förmodligen är det enda sättet att hålla såväl folk som folkvalda på mattan. Därmed har de skjutit den svenska coronastrategins fundament – frivilligt ansvarstagande – i sank.
Att det sticker i ögonen när politiker inte följer regler och är extra noga är klassiskt. I förtroendebranschen måste man agera inte bara okej, utan bättre än okej. Många analyser har publicerats under de senaste dygnen som påtalar just detta, med anledning av publiciteten kring Morgan Johanssons och sedan Stefan Löfvens besök i köplada respektive galleria före och under julhelgen.
Sargat det egna förtroendekapitalet
"Under de senaste månaderna har Stefan Löfven menat och förmanat. Han har läxat upp dem som slarvat och inte följt råd och rekommendationer", skriver Lena Mellin i Aftonbladet och menar att Löfvens auktoritet nu är undergrävd.
Jo. Att såväl Morgan Johansson som Stefan Löfven har skjutit prick på och sargat sitt eget förtroendekapital är uppenbart. Därom verkar de flesta kommentatorer överens, såväl i analysspalter som på ledarsidor. Det är givetvis förtroendesänkande att inte ens regeringsmedlemmarna följer de skarpa råd och rekommendationer som de själva inskärpt vid ett oändligt antal presskonferenser.
Coronastrategin skjuten i sank
Men frånsett förtroendet för statsministern och justitieministern själva så är deras agerande också ett grundskott mot den svenska coronastrategin, som härmed får betraktas som skjuten i sank, av sina främsta förfäktare.
"Vem ska ta statsministern på allvar, när han nu vill ha extraordinära befogenheter att stänga ned stora delar av samhället – exempelvis klockbutiker i köpcentrum?" frågar sig Viktor Barth-Kron i Expressen.
Frågan är kanske retorisk, men det mest rimliga svaret är faktiskt: alla.
Alla bör ta ta den ambitionen på allvar, eftersom Löfven och hans justitieminister med sitt agerande har tydliggjort att ett visst mått av skarpa regler förmodligen är det enda sättet att hålla såväl folk som folkvalda hemma och på mattan. Att be snällt och vädja till handtvätten, förnuftet och solidariteten räcker – uppenbarligen – inte hela vägen.
Bortom kryphålet, en förtroendekris?
Löfven och Johansson har just egenhändigt bevisat att den frivillighet, den medborgerliga solidaritet och det egenansvar som den svenska coronastrategin vilade på de facto inte fungerar. Att alla kommer söka de kryphål som regeringen ryat åt oss att inte leta efter.
Om inte ens statsråd och regeringschefer kan bära strategin och göra den till det hållbara och uthålliga verktyg som var syftet – vem kan det då? Kanhända borde den insikten ha landat redan vid presskonferensen tidigt i våras när Tegnell råkade hosta i nävarna?
En dysfunktionell äldreomsorg i ett dysfunktionellt system
Allvaret i vad som nyss hänt i Washington bör inte underdrivas
