Intresseorganisation: För tidigt att överge energieffektiviseringsmål

I samband med att remissrundan på regeringens inspel till nya energipolitiska mål var det flera parter som tryckte på att inte bara det svenska energieffektiviseringsmålet bör ses över.

Regeringen uppmanades även av bland andra Energiföretagen och SKGS att arbeta för att slopa ett av de EU-gemensamma delmålen, där medlemsländerna tillsammans ska minska energianvändningen till 763 miljoner ton oljeekvivalenter till år 2030. Det beslutade målet motsvarar en besparing på 11,7 procent relativt ursprungsscenariot för utvecklingen från 2020.  

I ett valmanifest i veckan utvecklade även järn- och stålindustrins branschorganisation Jernkontoret sitt resonemang och tryckte på att det är svårt att se hur en nyindustrialisering med elektrifiering ska kunna gå ihop med ett svenskt bidrag till det EU-gemensamma målet.

{{toplink}}

Men uppmaningarna missar flera viktiga faktorer, anser intresseorganisationen Energieffektiviseringsföretagens vd Lotta Bångens. Enligt henne är kritiken skakig av flera skäl.

– De får det att låta som att det är ett tak. Där skulle jag lyfta ett första ”nja”, säger Lotta Bångens till Altinget.

Uträkning pågår

Bångens delar bilden av att det beting som i utgångspunkten kan komma att tillfalla Sverige i utgångsläget är svårt att kombinera med en nyindustrialisering, vilket bland annat också uppmärksammats utifrån Energimyndighetens rapportering.

– Man kan tycka att det är tufft i hur det beräknas. Och det kan vara aktuellt att se över det, säger Bångens.

Detta då EU-kommissionen inte räknat med de industrialiseringsprojekt som pågår i bland annat norra Sverige. Men förutom att det då missas att det är ett EU-gemensamt mål, där allas insatser just nu räknas ihop fram till slutet av februari, anser Bångens att det finns fler frågetecken i kritikernas resonemang.

– För samtidigt pratar vi bara om det högsta scenariot för elanvändningen i Sverige. Det borde skärskådas mer vad det baseras på, säger hon.

Det utgår väl bland annat från att alla industriprojekt faller ut som planerat?

– Ja, och när har det någonsin gjort det? Men visst, det scenariot kan väl finnas där. Men när det då börjar påverka Sveriges inställning till energieffektivisering, då blir det tokigt tycker jag.

Varför då?

– Ska vi ha en lägre målsättning för energieffektivisering, för att vi ska elektrifiera? Det borde vara tvärtom. Innebörden borde ju bli att vi får räkna upp vår baslinje om vi industrialiserar – och då blir ju vårt så kallade tak högre. Och då blir deras resonemang bakvänt.

Varför blir det bakvänt?

– För då får vi inte ut all energieffektivisering som finns. Och det gör insatsen dyrare. Vi ska ju bygga el där vi behöver, och vi ska effektivisera där det är billigare. Då sätter ett effektiviseringsmål som ska nås ett tryck på att få till den energieffektivisering som finns där.

Minst 20 terawattimmar till 2030

Bångens pekar på att det bara utifrån Energimyndighetens ”teknoekonomiska potentialbedömningar”, som baseras på någon typ av investering, kan nås en minskad elanvändning på bara några år fram till 2030 på 20- 25 terawattimmar (TWh). Det motsvarande omkring 15 procent av elanvändningen idag.

Då räknas inte heller beteendeförändringar in, som Energimyndigheten pekar kan spara 10–25 procent av energianvändningen i bostäder och 5–30 procent i lokaler.

Och utifrån den rapporten lyfts en till invändning mot kritikerna från Bångens.

– De skriver att ”finns förutsättningarna, så kommer de göra de energieffektiviseringar som finns”. Men så är det inte, säger Lotta Bångens, med hänvisning till samma rapport.

– Det finns redan i dag förutsättningar för 5 terawattimmar besparingar i industrin fram till 2030.

Fastighetspotentialen störst

Störst potential i Energimyndighetens prognos för investeringssidan – omkring 15 terawattimmar – bedöms dock finnas i bostadssektorn, och främst småhusen.

Men här har samtidigt det EU-regelverk som skulle styra mot energieffektivisering i fastighetssektorn sänkt kraven i slutförhandlingen, och det har bedrivits en hård kampanj för att bland andra Sverige ska få ett minskat beting.

Det ser inte ut att bli väldigt mycket i fastighetssektorn till 2030?

– Men fortfarande är målsättningen kvar, med nollemissionsbyggnader 2050 kvar, svarar Bångens.

Fast då brukar motparter peka på att ”varför ska vi spara, när vi redan har en fossilfri elproduktion?”

– Ja, men de vill ju fokusera på utsläppen. Men om vi tittar på exempelvis IEA och IPCC så säger de att vi aldrig kommer att klara klimatmål om vi inte energieffektiviserar stort, svarar Bångens.

Hon fortsätter:

– Och vi kom ju också överens i Dubai om att vi ska fördubbla energieffektiviseringstakten. Det är Sverige med på, och det måste till. Det gäller ju all energi, även den gröna, så att säga.

Det handlar om att få ihop ett större energipolitiskt pussel, fortsätter Bångens.

– Det de säger är egentligen att vi ska slösa med fossilfri energi. Men det är ju jättedumt, tycker jag, säger Bångens som ser att Sverige har extra goda förutsättningar till att bidra till omställningen:

– Vi har världens bästa förutsättningar, med bland annat bioenergi och vattenkraft. Och om vi inte klarar det, hur ska Polen och Tyskland det?

Samtidigt är ni också en part – talar ni inte i egen sak här?

– Det är klart att energieffektivisering gynnar våra medlemsföretag, som säljer värmepumpar och annat. Men vi har också exempelvis fastighetsägare med i föreningen. Och jag har aldrig haft medlemsföretagens försäljning i bakhuvudet, utan för oss är det sakfrågan som står i centrum, säger Lotta Bångens och fortsätter:

– Vi ser att energieffektivisering är en outnyttjad resurs, och vi måste lyfta den.

Artikeln har uppdaterats med ett förtydligande, och en rättelse: Eneff beskrevs i ett stycke felaktigt som branschorganisation.

jacob@altinget.se